Hjärtligt välkommen till Familjen Stavenows webbplats. Denna webbplats finns till för dig som släkting till familjen, som undrar över och söker dina rötter.
Namnet Stavenow är av allt att döma den germaniserade/latiniserade varianten av det abotritiska namnet Stoignew. Stoignew verkar dock ha ett nordiskt ursprung, vilket anförts av flera tyska historiker. Denna tes synes nu även få stöd i släktens DNA-prover som synes indikera en härstamning från Norden på fädernet, genom vår "stam" haplogrupp I1. Den abodritiske Herren Stoignew/Stoineff + 955 och dennes broder Nakon (som enligt Marquardt troligtvis hette Hakon på Svenska/Danska) + ca 965, avges i litteraturen vara söner till vikingen Gyrd. Namnet Stoignew/Stoineff är alltså sannolikt en "polabisering" av ett nordiskt namn, precis som det nordiska Hakon blev "Nakon" på polabiska, det slaviska språk som talades i abodriten och som torde ha vissa likheter med det polska språket. Klempin och Kratz, ansåg att “Stognew är ett äkta vendiskt personnamn och betyder ungefär ”den arge” - der Zornmüthige, ordet formas av verbet ”Sto” som betyder stå, (Stoi betyder han står på polska) och ”gnew” som betyder ilska på polska." Det skulle då betyda ungefär, den ståndaktige.
Om man skulle försöka sig på att härleda Stoignew/Stoineff ur ett nordiskt namn, kan det ha sitt ursprung ur ordet Stein, fornnordiska för Sten. Det kan också vara en mer fri betydelsemässig översättning av ett namn, som inte alltid ligger språkligt nära, men kan vara mer eller mindre betydelsemässigt eller uttalsmässigt översatt.
Rent uttalsmässigt kan man se att det polska Gnew=Ilska och det nordiska nordiska Knut är relativt lika. Eftersom vissa läten inte kan uttalas på samma sätt förvanskas uttalet mellan språken. Ett nordiskt namn som ligger nära till hands är därför "Hardeknut", d.v.s. stränge knut, eller hårde knut. Ett namn som kanske var svårt att översätta eller uttala på det Polabiska språket. Betydelsemässigt ligger det relativt nära. Man kan föreställa sig att en nordisk person försöker förklara vad han heter för en slavisk person och sedan blir denne kallad det som de flesta uppfattar att namnet borde vara på sitt eget språk. Att samma namn kan vara helt olika på olika språk är relativt vanligt, jfr. t.ex. namnet Guillaume, som betyder Wilhelm på franska. Oavsett vad det polabiska Stoignew betyder eller om det har sitt ursprung i norden eller i Abodriten/Polen, så blev det slaviska Stoignew i sin tur, när det förtyskades till Stavenow. I de av germansk rätt präglade områdena kallade de sig för Stavenow, medan de i områdena präglade av abodritisk eller polsk rätt kallar sig Stoignew/Stognew/Stoigneuus m.m. Ursprungligen används namnet som förnamn, men med tiden även som släktnamn. Eftersom suffixet ow betyder av, t.ex. i betydelsen son av, kan även ändringen ha något med övergången från förnamn till efternamn att göra. Vår gren i släktträdet kallas Stavenow sedan i vart fall 1252. Den Pommerska grenen fortsätter kalla sig bl.a. Stognew i förnamn fram till början av 1300-talet, men sedan övergår namnet till efternamn från efterföljande generationer. Den Pommerska grenen benämns även Stavenow i ett flertal Pommerska urkunder. De i Polen kvarvarande familjerna kallade sig alltjämt Stognew på medeltiden och framåt.
Äldsta historiska omnämnandet av namnet Stoignew är i samband med Nakon och Stoignews försvar av borgen Krohn år 954 som ligger granne med borgarna Lenzen, Stavenow och Gorlosen. Idag ligger dessa i Tyskland men på 900-talet i den västra delen av Abotriterriket. Senare hamnar borgarna i gränslandet mellan Brandenburg och Mecklenburg. Krohn var alltså i Stoignew och Nakons besittning år 954. Att Stavenow, Mellen och Gorlosen låg i deras hjärtland är alldeles uppenbart och dessa grannorter till Krohn an der Elde torde således ha tillhört Nakon och Stoignew.
Familjen Stavenow härstammar enligt den egna traditionen ursprungligen från vad man benämnt som "Ryssland". Det finns en DNA koppling till Rurikiderna, som stammade från Norden. Således finns träffar på släktingar i Ryssland, men också i Polen. En särdeles nära sådan DNA träff är till den vikingagrav i Bodzia i Polen, där en vikingakrigare är begraven bredvid en kvinna. I graven fanns bl.a. ett praktfullt vikingasvärd och ett bälte försett med Rurikiden Sviatopolk the Accurseds vapen. Kanske var det Sviatopolk själv, eller någon ur hans livgarde. Hans död i Polsk exil stämmer överens med tidsbestämningen av kvarlevorna i graven, liksom för kvinnan i graven som, om hon var Sviatopolks fru var en dotter till kung Boleslaw av Polen. En stark DNA koppling finns till bägge dessa personer. Kopplingar finns även DNA mässigt med fler av Rurikiderna, såväl som med svenska. norska och isländska vikingagravar. Det finns även många träffar på fyndplatser från bronsåldern och framåt med släktingar i Danmark, i England, Island (900-tal) Böhmen, Ungern m.m. En spännande DNA träff är Huset Bathory, som också förde spetsskölden och som anges, i likhet med ett flertal ätter ha sitt ursprung från slottet Stauf i Schwaben. Bathory tillhör dock inte vår Haplogrupp, så vi är inte besläktade med dem på fädernet i rakt nedstigande led utan på något annat sätt.
Med Ryssland förstod man även långt tillbaks i tiden även delar av Ukraina, Lettland och Polen där även Ruriks söner, Ruserna bodde och regerade (nordbor från Roslagen). Bröderna Stoignew och Nakon härstammade enligt den tyske historiken Helmut Schröcke ursprungligen från Norden och förmodas ha varit söner till Gyrd, broder till Gnupa, som var son till Olof den bryske. Olof var enligt den danske genealogen Peter Lawaetz son till Ivar Benlös som bl.a. var kung i Dublin. Olof erövrade Danmark och Abotriten. Han behöll makten i Danmark till sin död varefter Gnupa fortsatte regera Danmark och Abodriten. Gyrd anges även ha regerat i Abodriten som furster av Wagrierna. De regerade från olika platser, men hade sannolikt sitt säte i Haitabu (Hedeby) i Schleswig och Lenzen (vid Stavenow). Även avseende utgrävningarna i Hedeby, kan vi se att vi har DNA-släktingar som begravts där på 900-talet. Släkten trängs bort från sitt ursprungliga territorium år 955 då Stoignew avrättades efter slaget vid Raxa. Efterkommande har sedan sökt sin tillflykt till Piasterna i Polen, vilka de även torde ha varit besläktade med. Att en sådan koppling finns, har vi kunnat få inblick i via DNA testerna. Släkten "Dirsico-Stoignew," kallad så för att de oftast varvade dessa förnamn, satt då på sitt stamgods Machow och diverse andra egendomar i Polen. I Machow har även ett praktfullt vikingasvärd grävts fram, vilket finns att beskåda på polska statens arkeologiska museum i Warsawa (Państwowego Muzeum Archeologicznego). Det tyder på att vikingar besuttit godset Machow och begravts där.
Det är sannolikt tiden i Polen som familjen själv avsett när de sagt att härstammar från "Ryssland". Befästningen Machow låg vid Krakow. Detta, och de flesta andra godsen i Polen och Schlesien donerades dock på 1100 och 1200 - talen till Tyska kloster och Johanniterorden. Sedan flyttar delar av släkten tillbaks till det som då har blivit germanska territorier. En av de äldsta beskrivningarna av Polen som existerar i dag är författad av en judisk resenär, Ibrahim ibn Yaqub från Spanien. Han företog sin resa under perioden 961-966. Ibrahim beskriver bl.a. Pommern men också områden längre söderut, t.ex. Prag: ”Was das Land des Bûislâw anlangt, so erstreckt es sich in seiner Länge von der Stadt Prag bis zur Stadt Krakau … Die Stadt Prag ist aus Steinen und Kalk erbaut, und sie ist der größte Handelsplatz jener Länder. Zu ihr kommen aus der Stadt Krakau die Rüs und die Slawen mit Waaren, und es kommen zu ihnen aus den Ländern der Türken Muhammedaner, Juden und Türken gleichfalls mit Waaren und gangbaren Münzen und führen von ihnen Sklaven, Zinn und verschiedene Felle aus.” Alltså fanns det Rüs boendes i Polen även vid denna tidpunkt. Man får förmodligen se ursprunget från Ryssland utifrån det perspektivet att släkten, även om den ursprungligen var av nordisk eller vendisk härkomst, senare härstammade och blev försedd med stora gods längre österut i Polen. Ruserna fick sitt namn från Rurik, vikingahövdingen som regerade över Ryssland. Ibrahim ibn Yaqub träffar även och beskriver den abotritiske fursten Nakon (bror till Stoignew) och som också fortfarande 965 besitter borgen Lenzen m.fl. befästningar utmed Elbe och inåt landet. Han beskrivs som en av de mäktigaste furstarna av sin tid. Nakon brände dock inte broarna gentemot Germanerna, som lät honom fortsätta regera. Detta i kontrast till Stoignew som dagen innan slaget vid Raxa blev erbjuden fred, men grovt förolämpade sin fiende. Denna strategi, fick till följd att han blev avrättad efter slaget och släktingarna torde därför ha tagit det säkra före det osäkra och flytt österut.
Texterna som vi nu arbetar med fortlöpande sker i bokform. Det som finns på hemsidan är i mångt korrekta uppgifter, men mycket ny information kommer ständigt fram genom forskningen. Vissa saker måste därför fortlöpande revideras och kompletteras. Detta tar tid, lång tid. Arbetet sker huvudsakligen genom manusförfattande av en bok som avser släkten och som förhoppningsvis kan komma att publiceras under 2024, eller 2025. Rena felaktigheter rättas vartefter på hemsidan. Tyvärr, kan inte hemsidan hantera den omfattande notapparaten för längre stycken, det går bara att klistra in kortare textstycken, så boken kan inte återges i sin helhet, hemsidan får därför betraktas som en försmak av brottstycken av boken som är betydligt mer utförlig och som har en komplett notapparat. Många äldre felaktigheter ligger tyvärr kvar här och där på denna hemsida vilket vi strävar efter att korrigera vartefter tiden medger, det är många texter att revidera.
Vi är mycket tacksamma för allt grundforskningsarbete i arkiven som följande kompetenta och professionella historiker har bistått oss med. Utan er hjälp kunde vi inte berätta denna historia. Särskilt tack till: Herr Karl Heinz Steinbruch som forskat åt oss i primärt Mecklenburg. Tack till Stefan Rückling som genomfört ett enormt arbete under våren 2024 och gått igenom hela det Brandenburgiska länsarkivets alla innehållsförteckningar åt oss och tagit fram alla släkten Stavenows länsbrev, Consenser och andra juridiska handlingar och transkriberat dessa och många andra källor åt oss så de kan läsas på ett bekvämt sätt. Vårt djupa tack går även till Herrarna Heiko Klatt som gått igenom otaliga kyrkböcker i Brandenburg många gånger för att hitta nålen i höstacken, Christian Andreas Hoske som forskat i Hohenleubens kyrkböcker och sist men inte minst Christoffer v. Warnstedt som påbörjade arbetet 1988 och arbetade med det till 1998. Övriga som bidragit med information till projektet är många och vi vill gärna tacka er i särskild ordning. Bland annat alla alla underbara släktningar som bidragit med intressanta historier och bilder. Inte minst tackar vi alla tillmötesgående arkivarier i diverse tyska och svenska arkiv som bistått med kopiering av översändande av källmaterial. Vi hoppas att innehållet ska intressera er!
2024 fick vi många nya tidigare opublicerade primärkällor från länsarkivet i Berlin Rep 78, avfotograferade och transkriberade. Det var ett mycket omfattande material från 1500-talet och början av 1600-talet som kom fram. Detta innebär att vi får revidera lite i släktträdet eftersom ny information har tillkommit. Förhoppningsvis kommer dessa ändringar att även kunna genomföras på hemsidan någon gång under hösten vintern.
Vi arbetar mycket med de abodritiska och polska släktlinjerna som bär namnet Dirsico-Stoignew/Stognew för tillfället, eftersom detta är nyckeln till släktens äldsta historik.
Det förefaller med det nuvarande källäget som att släkten, i äldsta tid, innan den kom till Abotriterriket stammar från Norden. Det var mycket oväntat och väldigt intressant, men det stämmer mycket väl överens med de DNA test som olika medlemmar av familjen har tagit. Det gäller våra kära släktingar i Polen som tagit DNA tester och vars familj inte har bott i Norden (sedan 900-talet) och de prover vi tagits som bor i Sverige sedan 1850-talet. Proverna stämmer överens med varandra avseende de släktingar som hittats i arkeologiska utgrävningar från äldsta tid, t.ex. vikingagravar m.m. Testerna bekräftar givetvis även släktskapet mellan släktmedlemmarna i vår gren och den polska grenen av släkten Stavenow som har senaste gemensamma anfader i Christian Nicolaus Stavenow f. 1748. De olika DNA proverna har lett till många spännande nya kunskaper om släkten.
Klicka på bilderna nedan för att komma vidare. På sidorna finns vissa bilder som är klickbara som leder vidare till nya sidor.
OBS: På grund av de nya uppgifterna som framkommit förekommer en del fel som vartefter kommer att korrigeras.
Äldre grenen
Från Gerhard (I) von Stavenow till Bertram (I) Stavenow som bildar Linje I med ättlingar
Stamvapnet, spetsskölden slogs tidigt ihop med den Rügiska grenens varg som även bildar hjälmprydnad. Från denna gren, anges i litteraturen att Stavenow zu Bresche i västprignitz skulle ha förgrenat sig och gjort sig oberoende av huvudgrenen genom sitt köp av Woldenberg. Därmed torde detta vapen ha blivit obsolet och ersatt av vapnet med de vågartade stående spetsarna.
Rudolf Schmidt Eberswalde, anger i "Die Herrschaft Eckardstein II S 80" om Wollenberg att "Ein Zweig des Adelsgeschlechs derer von Stavenow auf Bresch in der Westprignitz machte sich Mitte des 15. Jahrhunderts durch Erwerb des Gutes Wollenberg selbständig". Med selbständig/sjävständig följde att man förde en brisyr av sina fäders vapen.
Uppdaterad 2024-05-14
Ernst I - Christoffer I - Peter VIII - Friedrich
I Nickel von Stavenows släktgren ersätts sannolikt Stavenow zu Wollenbergs vapen med vapnet med veteaxen år 1571 i samband med förläningen av kvarnen i Wollenberg, reserverat för honom och hans efterkommande som separat riddarsäte utöver andelen som agnat i godset Wollenberg.
Ernst I - Christoffer I - Peter X - Hieronymus I - Johan Friedrich - Christian Nicolaus - Ernst Gottlieb - Ludvig Herinrich, Daniel Christian Asmus
Bild: 1571 överlät Hans von Stavenow, agnat till Wollenberg, sina plikter som Agnat, med konsens från Kurfursten av Brandenburg till sin kusin Nickel von Stavenow. Detta ledde till två nya länsbrev. Ett som alla Stavenowar hade i s.k. Gesamthand. Men det andra länsbrevet avsåg enbart skapandet av kvarnen utanför Wollenberg till ett eget riddarsäte, som med samma vasallplikter och förmåner som godset i sig. Detta länsbrev gällde enbart Nickel von Stavenow och hans ättlingar. Vapnet är sannolikt resultatet av denna administrativa och äganderättsliga förändring, för att markera privilegierna i denna släktgren.
Detta vapen för Hieronymus Stavenow i Sachsen på 1700-talet. Vi har därför undersökt närmare om han i själva verket var ättling till Nickel III istället för Andreas.
Denna undersökning öppnade en ny förklaring med betydligt mer stöd i såväl befintliga kyrkboksutdrag som andra källor och förklarar även hur denna familjegren försörjde sig innan de blev agnater och kunde leva av räntorna på sitt gods. Nickel ägde innan han blev Agnat, jord i närheten av Bad Wilsnack, där han donerade två åkrar till kyrkan i Wilsnack i samband med att han blev agnat till Woldenberg. Tyvärr dog Nickel tidigt och barnen, varav Ernst var den förstfödde av fyra söner, blev satta under förmyndare som inte förvaltade Wollenberg affärsmässigt. Detta ledde till deras stora skuldsättning och godsets efterföljande försäljningsprocess. Vapnet i sig torde ha skapats år 1571 i samband med förläningen av länsbrevet till kvarnen med tanke på veteaxen.
Från Gerhard (I) till Hans (II) Stavenows ättlingar som bildar Linje II med ättlingar.
Med den germaniserade/latiniserade varianten av släktnamnet som antagligen levde paralellt med den slaviska varianten i en övergångsperiod.
Yngre grenen till Woldenberg antog ett nytt vapen med tre flammor, möjligen en symbol för slott Stavenow förstördes i belägringen 1356. Sannolikt antogs det för att särskilja linjen från den äldre linjen, bägge släkter hade nämligen självständiga riddarsäten på Woldenberg, som blev två stamgods i ett.
Från Gerhard (I) de Stauenowe 1252 till bröderna Friedrich, Michael och Andreas (I) Stavenow 1535-1604.
Wriezen-Brunn
Andreas I - Peter V - Peter VI - Jürgen/Georg - Georg
Bild: Andreas I vapen från 1571. Dennes brisyr kännetecknar en egen linje ur Woldenberg II ovan. Detta vapen skulle kunna betraktas som rent Mecklenburgiskt, men äldre sonen Peter förde det möjligen även i Brandenburg, då dennes ättlinger ärvt det vidare och det på den omvägen kom till Rostock ca 100 år senare.
Andreas I - Jürgen - Georg III (f. 1602) - Jacobus - Lorentz (f. 1680) - Lorenz Hinrich (g. 1729) - Lorenz Hinrich (g 1746) - Lorentz Andreas Jacob - Christian Daniel Carl (g 1763)
Bild: Woldenberg III - Andreas I vapen ärvdes i många generationer och i fler grenar, här i en version från 1689, vilket visar att den ärvdes även i den linje som flyttade till Rostock.