Generation I - Torde vara söner till Greve Stognew eller dennes kusin Greve Stoygnew

Allt tyder på att familjerna von Stavenow i Brandenburg/Mecklenburg och Stognew på Pommern härstammar ur samma familj (inte minst våra DNA tester), som benämns ”Dirsico-Stognew” efter de vanligast förekommande förnamnen i familjen. Barnen nedan som tillhör samma generation, är troligen söner till greve Stoygnew IV[1] (Goldberg) eller dennes kusin Stognew V (Bialkow) i närheten av staden Müllrose. Eftersom efternamnet Stavenow börjar användas ungefär samtidigt som man börjar använda Stognew som efternamn, det var ju tidigare och fortfarande 1306 också förnamn, så tyder allt på att Stavenow var den tyska versionen av namnet.

Även förnamnet Conrad och Peter förekommer i framlijen Dirsico Stognew och återkommer redan i generation 1 och 2 i familjen v. Stavenow nedan, vilket faller väl in i mönstret hur förnamn normalt ärvs i de slaviska adelsätterna, ett mönster som återkommer såväl i familjen Dirsico-Stognew innan som efter familjen börjar använda sig av Stognew/Stavenow som efternamn. Denna Stognew familj har visat sig haft gods och sin intressesfär i det som senare blir Neumark och i Crossen samt i Schlesien vid Goldberg, där också familjen von Stavenow förkommer senare. Man byter till sig godset Bialkow som låg närmare tyska gränsen vid Crossen mot godset Radzyn, och donerar sina övriga gods till klostret i Lüben. Bialkow kommer senare att ägas av fam. v. Waldow, som är delägare med v. Stavenow i t.ex. Woldenbergs gods. Mycket pekar alltså på att Stavenow i Prignitz stammar från Greve Dirsicraus Stognew eller någon av hans söner. (Ev. samma ort som Radęcin/Reckenthin, där senare en gran av fam. Stavenow har ett gods på 1800-talet. Bägge orter ligger i samma område, Arnswalde). Borgen Stavenow har gått i arv till Gerhard de Stavenow, sannolikt genom familjen Stoignew, som genom att donera all sin egendom i Schlesien till kyrkan, i princip kastat ut sig själva därifrån genom att uttryckligen förneka sina barn sitt fädernearv i Schlesien. Förmodligen, var därmed dörren öppen till att ta det äldre farsarvet i anspråk, med Stavenow och Gorlosen, m.fl. gods i besittning. Att man inte fick återvända till området som furstar eller grevar, utan endast som vasaller till de tyska markgrevarna, får ses mot bakgrund av de ändrade maktförhållandena, dels på grund av donationerna, dels på grund av att man som slaver ville bli germaner. Det var ett rangmässigt avsteg som var brukligt i de sammanhangen. Detsamma har visats gälla de flesta slaviska högättade släkter, som underkastade sig tysk överhöghet med vissa undantag, t.ex. det Mecklenburgiska furstehuset som fortsatte regera under Nakoniderna. Stavenow var dock uppenbarligen tvungna att acceptera länsväsendet och de hamnade inte i fursteskiktet den maktkampen, även om de förekommer i flera betydande sammanhang under 1300-talets första hälft.

1.         Gerhard (I) de Stauenow. Furstligt råd, Riddare. Född ca. 1230. Död efter 1275. Herre till Slottet och byn Stavenow i Prignitz. Sannolikt även herre även till godset Gross Stavenow (Stavenow II) i Neumark och godset Blankenfelde i Neumark som ärvs av vad som torde vara den yngre sonen Peter (I).[2] Gerhard omnämns år 1252 som ”Fidelis Nostri”, alltså vår förtrogne, d.v.s. markgrevligt råd till Markgreve Otto vid bevittnandet av staden Lenzens Stadsrättigheter.[3] Omnämnd som ”Honestis Militibus Nostris” vid bevittnandet av Stiftsurkunden för staden Müllrose nära staden Crossen och godset Blankenfelde den 15 april 1275.[4] Död före 1307 då hans (sannolikt) yngste son Conrad inte bär ett ”von” i efternamnet, utan omnämns som ”der Wende Stogenew” Vasall till huset Putbus på Rügen 1307.[5] Då denne antingen köps ut eller av annan anledning inte får ärva andel av huset Stavenow, utan får ett gods på Rügen. Därmed tar de bort ”von” ur namnet, men titeln består, de för samma titel på Rügen som i Prignitz ”Edle und Ehrenfeste Herren”.[6] Av urkunderna framgår att Gerhard de Stavenow rörde sig mellan Lenzen vid Stavenow och Müllrose i Neumark, nära godset Bialkow och Crossen i Schlesien.
2.         Conrad (II). Riddare. Född ca 1240 + ca 1307. Omn. i Torgelow vid Prenzlau (vid Stralsund) år 1298.[7] som yngre son, utköpt från Stavenow efter 1298 i samband med Gerhard de Stauenows död. I denna tyska urkund, omnämns han som Conrad von Stavenow, Riddare. Troligtvis ärver han det mindre godset på Rügen efter sin fader Heinrich medan Gerhard, som sannolikt därför är den äldre brodern ärver Slott Stavenow. Conrad eller hans arvingar är i vart fall inte arvingar till slott Stavenow. Sannolikt fick han istället sitt Pommerska gods som kompensation. Den Pommerska grenen Stognew/Stavenow på Rügen är belagd från 1306 och framåt, under det ursprungliga slaviska namnet hos de då fortfarande slaviska furstarna på Rügen. Antog möjligen skölden med vargtorso i samband med detta, se kapitlet om heraldik.[8] Omnämns för första gången 1306 som riddare ”Milites” i en urkund från Herrn Pritbor von Wilmenitz. Riddaren Stognew är vittne till att von Wilmenitz överlåter sina byar Rambz och Lubnitz 30 dari belägna Hufen land i ärftligt arrende år 1306.[9] Troligtvis död före 1307 då sonen ”Der Wende Stognew” omnämns som väpnare i en urkund från detta år. Hade fadern levt, så hade ju sannolikt Conrad vidimerat urkunden och inte sonen som ännu var väpnare och därför inte 21 år fyllda. Eftersom han inte är arvinge i Slott Stavenow, kallas grenen inte heller för von Stavenow efter faderns bortgång.   
3.           Stognew VI, riddare och råd till hertig Wladislaus av Polen. Känd 1299. Wladislaus, hertig av Polen etc., bekräftar den 24 februari 1299 i Vartha bytet av Gnesen kyrkans arvdel, kallad Bialkow, med riddare Stognevs arvdel i Radczyn (en by som ärvts av Greve Stognew, troligvis var han också född där).[10] (Möjligen samma person som nämns som Conrad II von Stavenow 1298) Omnämnd 1306 som Riddare Stognew, på ön Rügen i Pommern. Urkund 571: Pritbor von Wilmeniz beviljar invånarna i sina byar Rambz och Lubnitz 30 angränsande gårdar i arvlig tomttaxa för år 1306. Riddare Stognew nämns som vittne i urkunden.[11] Notera att redan sex generationer tidigare, år 1173, nämns Dirsico som kasstellan av Denim och vittne vid grundandet av klostret Dargun, av Berno, biskop av Schwerin. Den pommerska hertigen Kazimir, prins av Mecklenburg och Pommern, nämns i brevet som ledare. Familjen Stognew hade alltså redan med Dirsicraus kontakt med det pommerska furstehuset och dyker upp redan 1173 i en pommersk urkund.[12]   
4.           Ignatius (I) Stabenau. Född omkring 1245. Kyrkoherde i Wiesenthal, Märzdorf am Bober. Schlesien. 1261-1327.[13] Sannolikt yngste brodern. Märzdorf ligger nära Goldberg och Lehnhaus am Bober (Wleń), där Michael von Stabenow till Woldenberg linje II, senare är kyrkoherde. Märzdorf a. Bober ligger nära Lehnhaus a. Bober och Goldberg, där Grevarna Rosech Stognew och greve Stognew omnämns 1231. Yngste brodern i en släkt, som inte hade att se fram mot förvaltning av ett gods, blev ofta själasörjare.

^[1] Codex Diplomaticus Silesiae, Bd. 7, 1884; Regesten zur schlesischen Geschichte, Th. 1: Bis zum Jahre 1250. Herausgegeben von Colmar Grünhagen. S 371.

[2] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

[3] Gercken CDB Aus Originalien und Copial:Büchern. Tomus V. Philipp Wilhelm Gercken Stendal 1775. S 79-79.

[4] Riedel CDB Geschichte der Mark Brandenburg und Ihrer Regenten Reimer 1861. S 187-188.

[5] Matrikeln und Verzeichnisse der Pommerschen Ritterschaft vom XIV bid in das XIX Jahrhundert. Dr R Klempin und G. Kratz. Berlin 1863. S 136 f.

[6] von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd. S 267.

[7] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechtes der von Eickstedt in Thüringen, den Marcken und Pommern. E.v. Eickstedt. Erste Abtheilung. Berlin 1838. S 88-89.

[8] von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd. S 267.

^[9] Urkunden zur Geschichte des fürstenthums Rügen unter den eingeborenen Fürsten. Dr. Carl Fabricius. Vierter Band. Drittes Heft der Urkunden von 1303-1325. W. Weber.  Berlin 1859-1869. S 54.

^[10] Codex diplomaticus Majoris Poloniæ documenta, et jam typis descripta, et adhuc inedita complectens, annum 1400 attingentia. Poznaniae, sumptibus Bibliothecae kornicensis. Zakrzewski, Ignacy 1877. Urkund Nr 806 S 22. S 169-170.

^[11] Urkunden zur Geschichte des Fürstenthums Rügen unter den eingebornen Fürsten Teil 4. Geschichte (1193-1325), Fabricius, Carl Gustav, Stralsund, Löffler 1841.

^[12] Meklenburgisches Urkundenbuch - Band I 786-1250, Schwerin (1863) -, Nr. 115, S. 182.

[13] Geschichte des Dorfes Märzdorf am Bober im Kreis Löwenberg in Schlesien. Pfarrliste des vorherige bekannte katholische Pfarrer in Wiesenthal: 1261-1327 Pfarrer Ignatius Stabenau.

Bild nedan: Brandenburgisches Landeshauptarchiv (BLHA), 8 Müllrose U 1 A

Otto [V.] und Albrecht [III.], Markgrafen von Brandenburg, bestätigen die Stadt Müllrose nach Berliner Recht mit 114 Hufen, davon 4 der Kirche und 24 dem Schulzen, und von den übrigen je 3 Schilling Pfennige Jahreszins an die Markgrafen, ferner die Fischereigerechtigkeit der Bürger und den Marktzoll 1275.04.15. Zeugen: Dietrich von Torgau, Heinrich von Wodenswegen, Hermann von Karpzow, Arnold Weger, "Buruth", Heinrich von Sydow und Gerhard von Stavenow.

Generation II Barn till Gerhard (I) v. Stavenow, Riddare, Herre till slotten Stavenow och Gorlosen (Lenzen Prignitz, Müllrose Neumark)

1.          Heinrich (I). Herre, Riddare, Domare. F. ca 1260. Omn. 1303 i Rostock.[1] Den 7 december 1312 är Heinrich von Stavenow den förste av 15 vittnen för Brandenburg och Mecklenburg vid proklamationen av freden i Rostock, mellan Kung Erik av Danmark och Markgrevarna Valdemar och Johann av Brandenburg.[2] Domare i fejden 1313 28.10 Kuppertin, södra Mecklenburg mellan Abboten av Neuenkamp och Riddaren Dietrich Man.[3] 1313 31.10 ”Ridder en trouwen, Her Hindrich van Stauenoue” vittne vid en överenskommelse mellan Markgreve Valdemar och Hertigarna Johann och Erik av Sachsen om hur man avsåg att rösta i det kommande kungavalet.[4] Död mellan 1313 – 1317, således under det nordtyska Markgrevekriget mellan Danmark, Mecklenburg, Tyska Orden på ena sidan mot Brandenburg, Wismar, Rostock och Stralsund å andra sidan. 1313 blir Grevarna av Schwerin länsherrar till Slott Stavenow på grund av krigsförlusten då norra Prignitz erövras av Mecklenburg.[5] Stavenow var på den tiden en av de äldsta och mest betydelsefulla slotten och gränsbefästning i Prignitz.[6]
2.         Peter (I). Riddare samt Markgrevligt råd. Född omkring 1260. Trol. Herre till godsen Stavenow II och delar av godset Blankenfelde i Neumark.[7] Omnämnd i Soldin (Myślibórz) 36 km från Blankenfelde 1278,[8] omnämnd i Brunnecke vid Soldin 1289 och vittne vid instiftandet av Zisterzienserklostret i Bernstein vid Blankenfelde år 1290.[9] Bernstein (Soldin) som ägdes av familjen v. Waldow. Död efter år 1290.

[1] MUB V. Band 1301-1312. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1869. Urk. 2838.

[2] MUB V. Band 1301-1312. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1869. Urk. 3576 S 679.

[3] MUB V. Band 1301-1312. Schwerin 1869. Urk. 3651.

[4] Diplomataria Veteris Marchiae Brandenburgensis. Aus den Archiven gesammelt und herausgegeben von Philipp Wilhem Gercken. II. Band. Salzwedel 1767. S 582 ff.

[5] MUB VII 4471 11. -17. 08. 1323.

[6] MU VII 4366 S. 07

[7] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

[8] Eckert: GvLa II.16.

[9] CDB XVIII, S. 65, 69.

Generation III Barn till Heinrich (I) v. Stavenow, Herre till slott Stavenow, slott Gorlosen och byn Granzien etc.

1.          Henning (I) Herre och Riddare. F. omkr. 1300. Herre till Slott Stavenow, Slottet Gorlosen[1] i Mecklenburg samt byn Granzien i Neumark.[2] Gift v. Königsmarck, som senare anges som änkan v. Königsmark med innehav av ett betydande livgeding ”leibgeding” i riddargodset Woldenberg, samt innehav i riddargodsen Steinbeck och Freudenberg, i Oberbarnim.[3] Hon var trol. en dotter till Herr Yvo v. Königsmark som blir utlöst av Herr Heinrich v. Stavenows barn ur slottet Stavenow år 1323. 1322[4]5 De Kindere Herrn Hinrikes van Stauenoue scolen gelden hern Ygen van Konigesmarke sine scult, Herrn Heinrich von Stavenows barn ska betala sin skuld till Herr Ygen von Königsmarck för att slutligen lösa ut honom från slott Stavenow. År 1375 sitter även Johannes v. Waldow med 2 gårdar och fam. V. Doberchow med vasalltjänsten på riddargodset Woldenberg, vilket ytterligare visar på kopplingarna till familjen Stavenow i Neumark och Schlesien.[5] Henning v. Stavenow går över till Mecklenburg-Schwerin efter krigsförlusten, sannolikt för att kunna behålla slottet Stavenow, som vasall till Greven av Schwerins. Omnämns som väpnare (Milites) 1323, då han följer Heinrich der Löwe v. Mecklenburg i kriget mot Kung Wladislaw av Polen.[6] 1332 ”Riddere Henninge van Stauenowe vnde sine Brodere” bevittnar fördelningen av furstarna v. Werles uppdelning av pantbesittningar i Prignitz tillsammans med bl.a. Otto Edler Herr Gans zu Putlitz och Riddaren Yo v. Königsmarck och väpnaren Baldwin v. d. Kroghe.[7] Möjligen sker familjen v. Kroges övertagande av slottet Gorlosen i samband med arvskiftet efter Henning (I):s död. Han omnämns som riddare 1332 i samband med att Furstarna von Werle av Mecklenburg delar upp egendom mellan sig i Prignitz.[8] Något mycket allvarlig händer uppenbarligen i relationen till de Mecklenburgiska furstarna von Werle i samband med detta som leder till Henning (I):s död. Detta får sonen Henning (II), som omnämns som väpnare 1334 att i Neuhausen, tillsammans med bl.a. väpnaren Baldwin van dem Kroghe att hålla sitt slott Stavenow i Markgrevlig tjänst och han förpliktar sig att gå emot de Mecklenburgiska Herrarna von Werle tillsammans med herrarna Ganz zu Putlitz och Markgreven.[9] Möjligen ligger Herrarna v. Werle bakom Henning (I) v. Stavenows död, vilket skulle innebära en personlig vendetta för sonen, väpnaren Henning (II), eftersom sonen vänder sig till Markgreven och lovar honom sitt bistånd i kampen mot furstarna v. Werle. Fam. V. Kroge tog över slottet Gorlosen efter att Stavenow går över till Brandenburg före 1345.[10] Död omkr. 1333, då sonen Henning (II) i hans ställe omnämns som väpnare 1334.[11]
2.          Johan/Jan (I). Född omkr. 1300. Herre till Slott Stavenow i Prignitz 1337[12],1339 28.7.[13] Pritzwalk (Markgraf Ludvig fördrag med Grefe Heinrich av Schwerin varigenom Ritter Johann von Buch och väpnaren Berthold von dem Kroghe och dennes förtrogna, von Alsleben, von Lutzow, Henning och Jan von Stavenow och Otto Hungar (v. Ungern) försonas.[14] Död före 1345.
3.          N. Broder till ovan. Född omkr. 1305. Herre till Slott Stavenow i Prignitz, Slott Gorlosen i Mecklenburg och andra gods (Granzien i Neumark)[15] i förläning av Greven av Schwerin. 1317[16], 1322 24.5, 1323[17] följer sin broder ”Riddere Henninge van Stauenowe vnde sine Brodere” i kriget mot Polen.

[1] Kunst und Geschichts-Denkmäler Mecklenburg-Schwerin. III Band. Prof. Dr. Friedr. Schlie. Schwerin 1899. S 201, 314.

[2] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[3] Vilket framgår av att sönerna och deras efterkommande ärver moderns, die Wittwe v. Königsmarck Livgeding och övriga andelar i de olika ridddargodsen i Oberbarnim, bl.a. Doberchow, Steinbeck och Woldenberg.

[4] MUB VII. Band 1322.1328. Schwerin 1872 S 24. Anm: Joachim Sack menar i ”Die Herrschaft Stavenow” att fam. Stavenow är en gren av fam. V. Königsmarck och att det gemensamma godsinnehavet bevisar detta faktum. Att familjerna är nära besläktade visas även av flera senare gemensamma godsinnehav.

[5] Landbuch Carls IV, Edition J. Schultze S 141.

[6] Synkroniche Geschichte der Kirche und der Welt im Mittelalter IF Damberger Professor. Fr Pustet 1851. S 675, 676, 677 VII Ztr III Abschnitt 3 Heinrich dei Löwe v. Mecklenburg.

[7]  MUB VIII Band 1329-1336. 1329-1336. Urk. 5358. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1873. S 304.

^[8] Henning (I) v. Stavenow, Riddare omnämns sista gången den 5.10 vid Plau i samband med att furst Johan von Werle telar upp pantbesittningar i Prignitz mellan sig och sin kusin fust Johan II von Werle. Mecklenburgisches Urkundenbuch VIII. Band. 1329-1336. Schwerin 1873. Dokument 5358. S 304.

^[9] Mecklenburgisches Urkundenbuch VIII. Band. 1329-1336. Schwerin 1873. Dokument 5533 S. 461.

[10] Kunst und Geschichts-Denkmäler Mecklenburg-Schwerin. III Band. Prof. Dr. Friedr. Schlie. Schwerin 1899. S 201, 314.

[11] Mecklenburgiches Urkundenbuch VII. Band 1329-1336. Schwerin 1873. S 460f.

[12] Mecklenburgisches Urkundenbuch IX Band. 1337-1345 Schwerin 1875. S 24.

^[13] Mecklenburgisches Urkundenbuch 5976; R A II:212.

[14] Märkische Forschungen. Ernst & Korn, 1843 S. 267.

[15] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[16] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel I S 133.

[17]  MUB VIII Band 1329-1336. 1329-1336. Urk. 5358. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1873. S 304.

Bild nedan

Statsarkivet i Schwerin. LHA SN 1.1-12 Verträge mit dem Reich, Braunschweig-Lüneburg. Nr. 5. 1323. Henning v. Stavenows sigill t.h.

Generation III Barn till Peter (I) v. Stavenow Riddare, Markgrevligt råd och Herre till Rittergut Blankenfelde och byn Gross-Stavenow

1.          Gerhard (II). F. omkr. 1285. Herre till Blankenfelde i Neumark. Död före 1345. Omn. 1319 26.2. Markgreve Woldemar förlänar Johann von Hagen byarna Raduhn och Granzin i Neumark vilka tidigare besatts av Fam. v. Wedel. Gerhard II är vittne.[1] Byn Granzin kommer sedan i Stavenows ägo under Greven av Schwerin och måste avyttras kring 1345 enligt villkor i länsbrevet. Eftersom byn innan 1345 gått till familjen i Prignitz, måste Gerhard ha dött före 1345 utan söner. Herre till Blankenfelde 1337 ”Ritter Stauenow”.[2]
2.          Dotter. Sannolikt gift med en v. Waldow. Godset Gross Stavenow kommer efter någon gång under Gerhard II:s tid i familjen v. Waldows besittning, trol. via arv.[3]

[1] Riedel 1. Hptth., Bd 18 S. l03 fg.- Vgl Klöden's Waldemar Th 2 S. 300; v Raumer's Neumark S l00, Anm 11, S. 101, Anm 18 Berghaus Landbuch Bd 3 S 489. Die v. Stavenow waren im Lande Königsberg begütert. Vgl Neumärk. Landbuch S 86. und dazu v. Raumer, Anm 3 samt Aus Dichmanns Urkunden Sammlung des Köngl Geheimen Staatsarchives. Codex Diplomaticus Brandenburgiensis. Erster haupttheil oder

Urkundensammlung und Geschichte der geistlichen Stiftungen, der adligen Familien, so wie der Städte und Burgen der Mark Brandenburg. A.F. Riedel. Morin, Berlin 1850. s 103 und 104.

[2] Markgraf Ludwig´s des Aelteren Neumärckisches Landbuch 1337. Georg Wilhelm v. Raumer. Berlin 1837. S 86.

[3] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

Generation IV Barn till Henning (I) v. Stavenow Riddare Herre till Stavenow Granzien och Quitzow g. v. Königsmarck

1.          Johan/Henning (II) F. omkr 1320. Herre till Slott Stavenow 1345[1], 1334 väpnare.[2] Flyttar från Prignitz, familjen säljer 3 gårdar i godset Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343,[3] 1349[4], 1349[5], 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[6] Blir s.k. Lehnburger, skattebefriade länsborgare i Beelitz 1375 med förläningar från Markgreven i Neuendorf[7], Schönfeld[8], Seddin[9], Elsholz[10], Wirbritzen[11], Saarmund samt Wendisch Borck.[12]
2.          Konrad/Koneke (II) F. omkr. 1321. Herre till Slott Stavenow 1345[13], Flyttar från Prignitz, fam. säljer 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[14], 1349,[15] 1349[16] 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[17]
3.          Nicolaus/Claus (I) F. omkr. 1322. Herre till Slott Stavenow 1345[18], Rådman i Beelitz 1365. Flyttar från Prignitz, fam. säljer 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[19], 1349[20], 1349[21] varav den sista urkunden är upprättad i Stavenow. År 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[22] Rådman i Beelitz 1365[23], har 1375 intäkter från Wildenbruch. Död 1375.[24] Nicolaus/Claus Stavenows änka ”Steynowynne, vidua” har 1375 intäkter i förläning från Markgreven från godset Falkenberg som i del som trol. tillhör Stavenow fram till 1608[25] i Niederbarnim, granngods till änkan v. Königsmarcks Woldenberg i Oberbarnim, Stavenows senare stamgods, Wirbritzen[26], Sticken med Tyle Wulf[27], Friedrichstorf med Heinrich v. Gröben[28]. Gift: Han torde varit gift med en dotter ur familjen v. Doberchow till Doberchow, Steinbeck och Woldenberg, hon bör ha varit en syster till Claus och Tyle Doberchow. Hon kallas 1375 bl.a. ”Die Wittwe Nicolai Stenow”, och äger andelar i Falkenberg, men äger även vissa andelar såsom syster till Tyle och Claus Stavenow i Steinbeck, Doberchow och Woldenberg som arv från förädlarna. v. Doberchow. Andelarna som Nicolaus Stavenow besitter i godsen, hänvisar till att det rör sig om såväl ingifta andelar som de ärvda andelarna från änkan född v. Königsmarck, d.v.s. farmodern.
4.          Ian (II). omkr. 1325. Herre till Stavenow. Säljer med sin kusin Jan (III) och sina bröder 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[29], 1349.[30] 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll.[31]

[1] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

[2] Mecklenburgiches Urkundenbuch VII. Band 1329-1336. Schwerin 1873. S 460f.

^[3] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[4] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25. Samt, Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 526.

[5] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23. Samt, Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 526 f.

[6] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[7] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 121.

[8] http://userpage.fu-berlin.de/engeser/potsdam-mittelmark/schoenefeld/schoenefeld.html

[9] Fidicin Die Territorien der Mark Brandenburg Band III Berlin 1860 Die Territorien der Mark Brandenburg: Kreis West-Havelland. S 55.

[10] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 125.

[11] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 124.

[12] Fidicin Die Territorien der Mark Brandenburg Band III Berlin 1860 Die Territorien der Mark Brandenburg: Kreis West-Havelland. S 4 och Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 119.

[13] Mecklenburgisches Urkundenbuch Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

^[14] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[15] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[16] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23.

[17] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[18] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

^[19] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[20] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[21] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23.

[22] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[23] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Zehnter Band Georg Riedel. Berlin 1856 S 127-129.

[24] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 131. Inkomster från Wildenbruke. I övriga notiser är änkan och sönerna mottagare av inkomster. Nicolaus måste således ha avlidit under landbokens upprättande.

[25] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 126 och Ortslexicon Teil VI Barnim Liselott Enders 1980 S 137-138.

[26] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 124.

[27] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 120.

[28] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 118.

^[29] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[30] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[31] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

Generation IV Barn till Jan (I) eller Gerhard (II) Herrar till Stavenow, Quitzow, Blankenfelde och Granzien

1.          Jan (III). F. omkr. 1330. Herre till Slott Stavenow i Prignitz. Väpnare. 1345 Jan von Stauenowe förlänas med sina kusiner Slott Stavenow 1345 av markgreve Ludvig I.[1] I länsbrevet 1345 tillmäts ersättning för byn Granzien, till dennes kusiner d.v.s. Henning (II), Konrad (II), Claus (I) och Ian (II). Markgreven ska även betala för skadorna på Slott Stavenow eller betala för detta hus om familjen hellre vill flytta till andra gods, vilket händer i praktiken, då Markgreven måste disponera slottet så att det tillfaller Greven av Schwerin som i sin tur istället blir vasall till Markgreven på Stavenow.[2] Familjen Stavenow flyttar till en som det står i länsbrevet, ”bekvämare ort”, mot utlovad ersättning. Att Stavenow i Prignitz enligt länsbrevet från 1345 äger byn Granzien i Neumark, måste innebära att Gerhard (II) dog utan manliga ättlingar varefter byn efter dennes död gått över i arv till släktingarna i Prignitz. Av samma skäl går sannolikt godsen Stavenow II i Neumark och Blankenfelde i Neumark till familjerna v. Waldow respektive v. Sack från Bernstein, antagligen genom arv på mödernet, d.v.s. Gerhard (II) bör ha fått två döttrar eller haft systrar varigenom dessa arvedelar tillkommit dessa släkter. Familjen v. Waldow är troligtvis vara nära släkt, eftersom de är delägare i flera gods tillsammans med fam. v. Stavenow och de äger även Bialkow på 1400-talet, vilket ägdes av Riddarna Stognew från 1299. Omnämnd i samband med försäljningen av de tre gårdarna i Quitzow 1349. [3]Således död efter 1349.

[1] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[2] MUB XXIV S. 28 samt Die Chronica novella. Vandenhoeck und Ruprecht. Förlag Herrman Korner 1895 S 271.

[3] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

Bild nedan

Ur MUB IX Band 1337-1345. Avskrift av det Stavenowska länsbrevet troligtvis utfärdat 1345 för fam. Stavenow till Stavenow. S 616. Urkund 6477.

Generation V Barn till Nicolaus (I) f. Herre till Stavenow, Rådman i Beeliz och dess fru född, trol. född v. Doberchow till Doberchow, Steinbeck, Falkenberg och Woldenberg

1.          Claus (II) F. omkr. 1355. Död efter 1412. Herre till riddargodsen Doberkow och Steinbeck i Oberbarnim och efter änkan v. Königsmark, Oberbarnim. Omn. 1375 ”Filii Nicolai Stenow”, d.v.s. ”Nicolaus Stenows söner”, har intäkter i förläning från Markgreven från Langerwisch antiqua, Michendorf, Elsholz och Plessow.[1] Farmodern, änkan f. v. Königsmarck har åtta gårdar, fyra i arrende och fyra som ger avkastning i naturaprodukter i Steinbeck. Claus Doberchow har vasalltjänsten i Steinbeck 1375.[2] År 1412 har Tile och Claus Doberchow länsbrev på Steinbeck och Biesow.[3] 1412 var även ”Claus Stawno” godsägare och vasall inom ramen för Riddargodset Steinbeck, i arv efter Henning (I) och dennes fru änkan v. Königsmarck. Han äger även en betydande del av Riddargodset Doberchow. Bägge egendomarna ägs tillsammans med Tyle och Claus Doberchow och Claus Stavenows ägande är förmodligen resultatet av att han gift sig med en syster till Tyle och Claus Doberchow och att egendomen inte var ett fideikommiss. Claus (II) Stavenow besatt innan 1414 en större andel i Rittergut Doberchow bestående av en fri gård med 12 fria ”Hufen” land, en fjärdedel av byn, 3 torpare (Kossäthen), ett fritt ”Schäferei”, övre och nedre domstol med alla tillbehör. Doberchow var således en sätesgård. Denna del sålde han till B. Czinsendorf 1414. Därefter besatt Clauss Stavenow 24 ”Wustehufen” med vasallplikt i Doberchow.[4] Tyle Doberchow borgar 1433 för Hans Stavenows söner i Dahlwitz. 1414 säljer Claus Stavenow andelen i Steinbeck till Bernhard Bolle. Sammanfaller sannolikt med inköp av del i riddarsätet Biseow. 1375 har Peter och Claus Doberchow vasalltjänsten på Doberchow.[5] Samtliga gårdsägare i Doberchow innehar vasalltjänst.[6]
2.          Hans (I) F. omkring 1370. Död 1433. Herre till Riddargodset och byn Biesow i Oberbarnim senare Slott Schöneiche vid Dahlwitz i Berlin. År 1412 har Tile och Claus Doberchow länsbrev på Steinbeck och Biesow.[7] Senare även till Woldenberg efter arv från Farmodern f. v. Königsmarck. 1429 byter Hans (I) sitt Riddarsäte Biesow med 55 Hufen land mot slottet Schöneiche i Berlin med 12 Hufen land. Länsbrevet 1413 för Claus Bule visar att godset innehöll övre och nedre domstol, rättigheterna till skog, vatten och åkrar (alltså ett riddargods med jurisdiktion). Efterföljande ägare ”Hans Stoffenow vertauchte Besaw mit allen Recthen an Claus v. Liessen”. 1433 dör Hans Stavenow, varvid änkan säljer slott Schöneiche till Jacob Heydeken i Berlin[8] som får länsbrev på Schöneiche 1441[9], en tidpunkt som antagligen sammanträffar med att Hans och Bertram Stavenow köper fler andelar i Riddargodsen i Woldenberg, Oberbarnim, man har tillsammans 21 gårdar i arv från Henning (I) och änkan v. Königsmarck att utgå ifrån, vilket man äger före 1474.[10] Förmodligen ärver även Hans (I) de delar av Falkenberg som modern besitter år 1375 ”Die Wittwe Steynowynne”, vilket förklarar delvis varför han väljer att byta Biseow vid Woldenberg i Öberbarnim till Schöneiche i Niederbarnim, nära Falkenberg där den andra arvslotten låg.

[1] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 125, 126 och 130.

[2] Statlisch topographische Städte Beschreibungen der Mark Brandenburg. Des ersten Theils, erste Band, enthaltend den Ober Barnimschen Kreis. Verfasst von Friderich Ludewig Joseph Fischbach. Berlin und Potsdam, bey Carl Christian Horvath 1786. S 355 f.

^[3] GSTA HA. Rep. 78. Nr 49 Lehnregister. Uppslag 37 i digitaliserade versionen.

[4] Die Territorien der Mark Brandenburg oder Geschichte der einzelnen Kreise Städte Rittergüter und Dörfer in derselben als Fortsetzung des Landbuchs Kaiser Karl s IV bearbeitet Ernst Fidicin Stadt Archivar II. I Die Stadt und Insel Potsdam II Der Dver Barnimsche Kreis Mit Karten Berlin 1858 Jm Selbstverlage des Versassers. S 14.

[5] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 76.

[6] Die Territorien der Mark Brandenburg: oder, Geschichte der einzelnen Kreise Stadte, Ritterguter und Dorfer in derselben als Fortsetzung des Landbuchs Kaiser Karl's IV. Ernst Fidicin. 1864. Theil II, II Oberbarnimschen Kreise, Berlin 1858 S 14.

^[7] GSTA HA. Rep. 78. Nr 49 Lehnregister. Uppslag 37 i digitaliserade versionen.

[8] Die Territorien der Mark Brandenburg, als Fortzetzung des Landbuchs Kaiser Karl IV. Ernst Fidicin. Theil II. II. Der Ober Barnimschen Kreis. Berlin 1858. S 6.

[9] Codex Diplomatichs Brandenburgiensis. Erster Hauptteil. Urkundensammlung und Geschichte der geistlichen Stiftungen, der adlichen Familien, so wie der Städte und Burgen der Mark Brandenburg. Riedel. XI Band 1856. S 352. Urkundenbuch: Copialbuch des Markgrafen Johann. Fol 52 und Verweis auf CDB. CDB Copialbuch des Markgrafen Johann fol 52.Urkundenbuch S 353.

[10] Lieselott Enders Hist. Ortslexicon, teil Barnim VI, Weimar 1980. S. 634.

GSTA. Titel I. HA Rep 78 Nr 49. Lehnsregister aus der Zeit Friedrich I 1411-1415. Fol 3. Dig. vers. Seite 28. Länsbrev för Claus Stawna zu Steybege (Steinbeck) und Dobercho.

Stenow, Stawna och Staffenow är dialektala varianter av namnet som skrivaren använt, troligtvis stavade han som de berörda uttalade sitt namn för honom.

Bild nedan

GSTA HA Rep 78 Nr 5 Lehnsregister. År 1428 Claus von Liessens Länsbrev. Han tar emot godset "Besaw" som innehafts av Hansen Staffenow som han bytt mot Schöneiche i Berlin.

Bild nedan

GSTA Rep 78 Register aus der Zeit Friedrich II 1437-1440. Fol 143. Digitalt uppslag 329. Jacob Heidekens länsbrev till Schöneiche. Efter Hans Stavenows död, säljer änkan godset Schöneiche till Jacob Heideken, borgare i Berlin. I länsbrevet omnämns de förra ägarna som överlåter Schöneiche till "Jacoff Hedken, Burg zu Berlin unt allen seinen Lehenserben den Hoff den dy Stofenow gehabt haben in den dorfe Schöneke". Familjen behåller dock en gård i grannbyn Dallwitz. 

Generation VI Barn till Hans (I) Herre till Riddarsätet Biesow, Slott Schöneiche och Rittergut Woldenberg

1.         Hans (II) F. omkr. 1413. Omynd. 1433 f. Herre till Schöneiche. Senare Herre till Woldenberg. Tit. Lieben Getrewen till Kurfurste och Markgreve Johann IV. Tile Doberkow och Heinrich Pfuel borgar för Hans och Bethke Stofenow när dessa förlänas inkomster från Dahlwitz av Kurfursten Johan IV, grannby till Schöneiche i Berlin, de är således omyndiga.[1] Notera att Tile Doberkow var vasall med Claus (II) Stavenow zu Steinbeck år 1412.[2] Tile Doberkow är alltså sannolikt deras farmors broder och en nära släkting. År 1433 dör fadern slottsherren Hans Stavenow, varvid änkan säljer slott Schöneiche till Jacob Heydeken i Berlin[3] som får länsbrev på Slottet Schöneiche 1441[4], en tidpunkt som antagligen sammanträffar med att Hans och Bertram Stavenow köper fler andelar i Riddargodsen i Woldenberg, Oberbarnim, man har tillsammans 21 gårdar i arv från Henning (I) och änkan v. Königsmarck att utgå ifrån, vilket man äger före 1474.[5]
2.         Bertram/Bethke (I) F. omkr. 1415. Omynd. 1433 f. Herre till Schöneiche. Senare Herre till Woldenberg. Tit. Lieben Getrewen till Kurfursten och Markgreven Johann IV. Tile Doberkow (Jfr. 7 och 18) och Heinrich Pfuel borgar för Hans och Bethke Stofenow när dessa förlänas inkomster från Dahlwitz av Kurfursten Johan IV, grannby till Schöneiche i Berlin, de är således omyndiga.[6]  Notera att Tile Doberkow var vasall samtidigt med Claus (II) Stavenow zu Steinbeck år 1412.[7] Tile Doberkow är alltså sannolikt deras farmors broder. År 1433 dör fadern, slottsherren Hans Stavenow, varvid änkan säljer slott Schöneiche till Jacob Heydeken i Berlin[8] som får länsbrev på Slottet Schöneiche 1441[9], en tidpunkt som antagligen sammanträffar med att Hans och Bertram Stavenow köper fler andelar i Riddargodsen i Woldenberg, Oberbarnim, man har tillsammans 21 gårdar i arv från Henning (I) och änkan v. Königsmarck att utgå ifrån, vilket man äger före 1474.[10]

[1] Codex Diplomatichs Brandenburgiensis. Sammlung der Urkunden, Chroniken und sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Brandenburg. Ersten Hauptteiles. Erster Band. G. Reimer. Berlin 1856. S 336.

[2] Statlisch topographische Städte Beschreibungen der Mark Brandenburg. Des ersten Theils, erstee Band, enthaltend den Ober Barnimschen Krets. Verfasset von Friderich Ludewig Joseph Fischbach. Berlin und Potsdam, bey Carl Christian Horvath 1786. S 355 f.

[3] Die Territorien der Mark Brandenburg, als Fortzetzung des Landbuchs Kaiser Karl IV. Ernst Fidicin. Theil II. II. Der Ober Barnimschen Kreis. Berlin 1858. S 6.

[4] Codex Diplomatichs Brandenburgiensis. Erster Hauptteil. Urkundensammlung und Geschichte der geistlichen Stiftungen, der adlichen Familien, so wie der Städte und Burgen der Mark Brandenburg. Riedel. XI Band 1856. S 352. Urkundenbuch: Copialbuch des Markgrafen Johann. Fol 52 und Verweis auf CDB. CDB Copialbuch des Markgrafen Johann fol 52.Urkundenbuch S 353.

[5] Lieselott Enders Hist. Ortslexicon, teil Barnim VI, Weimar 1980. S. 634.

[6] Codex Diplomatichs Brandenburgiensis. Sammlung der Urkunden, Chroniken und sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Brandenburg. Ersten Hauptteiles. Erster Band. G. Reimer. Berlin 1856. S 336.

[7] Statlisch topographische Städte Beschreibungen der Mark Brandenburg. Des ersten Theils, erstee Band, enthaltend den Ober Barnimschen Krets. Verfasset von Friderich Ludewig Joseph Fischbach. Berlin und Potsdam, bey Carl Christian Horvath 1786. S 355 f.

[8] Die Territorien der Mark Brandenburg, als Fortzetzung des Landbuchs Kaiser Karl IV. Ernst Fidicin. Theil II. II. Der Ober Barnimschen Kreis. Berlin 1858. S 6.

[9] Codex Diplomatichs Brandenburgiensis. Erster Hauptteil. Urkundensammlung und Geschichte der geistlichen Stiftungen, der adlichen Familien, so wie der Städte und Burgen der Mark Brandenburg. Riedel. XI Band 1856. S 352. Urkundenbuch: Copialbuch des Markgrafen Johann. Fol 52 und Verweis auf CDB. CDB Copialbuch des Markgrafen Johann fol 52.Urkundenbuch S 353.

[10] Lieselott Enders Hist. Ortslexicon, teil Barnim VI, Weimar 1980. S. 634.

Anm. Hans II och Bethke (Bertram) Stavenow, de omyndiga sönerna till den år 1433 botgångne Hans (I) Stavenow zu Schöneiche.

Familjen Dobberkow är högst sannolikt sälkt med Stavenow (jfr. Godset Dobberkow 1412). Fam. Dobberkow har största delen av Dobberkow 1412, tillsammans medd Klaus Stavna (Stavenow). Fam. Doberchow varr även förlänade Woldenberg 1375 med Övre domstol (Obergericht) och vagntjänsten (Wagendienst), beten och arrende från 22 Hf (gårdar) tillsammans med änkan v. Königsmark som hade detsamma från 21 Hf (21 gårdar) i livgeding (Leibgeding). År 1433 9.1. Spandau (Riedel A 11:336) förlänar Kurfursten, Markgreve Johann Hans och Bethke Stavenow en årligt inkomst av "4 Chock Geldes" från Dahlwitz (Gannby till Schöneiche) för "40 Schock" på 3 år att försälja till Helige. Andes Hospital i Berlin. Borgenärer var Heinrich von Pfuel och Thile Doberkow. 

Johan IV, av guds nåde, markgreve till Brandenburg, bekänner offentligt med detta brev, för allmännerligt, att vi till våra kära förtrogna, Hans och Bethke Stofenow, givit, tillåtit och gett tillåtelse till att till Helige Andes Hospital i Berlin, sälja den årliga räntan om 4 Schock penningar i byn Dalewitz för 40 Schock pengar, med återköpsrätt till denna, vilket fullbordas i kraft av detta brev, med vårt anhängane sigill förseglat och givet i Spandau, nästa fredag efte den heliga trekonungars dag Anno Mo CCCCo XXXIIIe. "Wir Johanns, von gots gnaden Marggraue zu Brandburg etc., Bekennen öffentlichen mit diessem briefe fur allermeiniglich, das wir unsern lieben getrewen Hansen und Bethke Stofenow gegonnet, erlaubt und gevulbort haben, das sie den vorstendern des heiligen Geistes zum Berlin vier schock geldes jn dem dorffe dalewittz in den gewisten renten dafelbft auff einen rechten widerkauff fur vierezig schock uerkauffen und uersetezen mugen, gonnen, erlauben und vulborten jn des auch in crafft diesz briefs, mit unserm anhangenden Insigel uersigelt und Geben zu Spandow, am nehsten freitage nach der heiligen drierkuning tage, Anno Mo CCCCo XXXIIIe. Die obgeschrieben IIII schog geldes süllen sie wider losen in dreien jaren nach gebunge dieszes briefs: da fur sein burgen heyne pful und Tile dobbirkow etc." Nach dem Copialbuch des Markrafen Johann fol. 52 [3] 

Generation VII Barn till Bertram (I) Herre till Woldenberg

1.          Peter (II) Riddare. F. omkr. 1440. Död senast 1499. Herre till Woldenberg. Ägare av delar av godset med sina släktingar före 1474. Huvudgården i familjen Stavenows ägo från 1474, byn och övre och nedre jurisdiktion samt kyrkopatronat framgår av länsbrevet 1536.[1](Från slutet av 1500-talet till slutet av 1600-talet var Woldenberg ett delat riddargods, d.v.s. flera adliga gårdar. 1608 Riddarsäte för v. Wagenschultz och Stavenow, Väderkvarn 1624 6 Hfr, 8 koss, 1 Arrendator för fårskötsel, 1 pipsmed, fårahedarna; 18 gårdar, 40 junkergårdar, 4 gårdar tillhöriga kyrkan, 1 KHf; En gård har Friedrich v. Stavenow köpt ut 1593, och 3 gårdar med 10 Hf, tillhör v. Wagenschütz (1612 und 1614) ”freigewilligt wurden”.[2]) Omnämnd i Marggraf Albrecht och Marggraf Johan, förliknings och rättsregister ”Urtell und Rechtsspruch Register” år 1479. 1480 Peter Stavenow I och Nickel Stavenow III, tvist om fältmarken i Torgow nära Woldenberg och Falkenberg (Woldenberg I) "Margraf Albrecht och Margraf Johanns domsregister från år 1479 och några följande år. S 193.CXLVIII 1480 Agnitoria i målet Uchtenhagen mot Stubenow. I saken mellan Caspar von Uchtenhagen, Curt Slaberndorf som förmyndare för Mathias von Uchtenhagen, på den ena sidan, och Nickel och Peter Stubenow på den andra sidan på grund av tvist om några hemman och åkrar i den öde fältmarken i Torgow som de har tillsammans, och enligt Stubenows erkännande har de erhållit dessa hemman och åkrar från von Freienwald mot viss ränta, men de vill inte ge något bevis på detta enligt båda parters uppvisande, så att man skulle kunna avkunna dom i denna tvist under dessa bundna tider, beslöt vår nådige herres råd att ge parterna en skiljedom: eftersom Stubenow erkände att de har erhållit hemmanen och åkrarna genom avtal med von Freienwald och inte vill tåla någon rättslig prövning i denna fråga, så har von Uchtenhagen och von Freienwald meddelat sitt samtycke att avkunna dom enligt rätt och sedvänja som brukligt är vid sådana förhandlingar i Halden. Act. Coln an der Sprew den 22 juli 1480 efter Maria Magdalena."[3] Peter omnämns dock inte vid återköpet av tre gårdar i Woldenberg som genomförs 1481 av brodern Nickel och Friedrich Stafeno (Linje II).[4] Rättslig fejd över fälten i Torgow mellan Woldenberg och grannen fam. v. Uchtenhagen.[5] I vart fall död före 1499 då sonen Georg nämns som vasall till Woldenberg i hans ställe.[6]
2.         Nickel (I) F. omkr. 1440. Omnämnd 1473 då han då han hyr ut en gård på Woldenberg till Werner Pfuel.[7] Omnämnd 1473 i ett köpebrev ”Peter Nickel unde Clawes Stafenows unde Lorentz Bonen erkaufs Brieff”.[8]  död 1503. Riddare. Herre till Woldenberg. Woldenberg i sin helhet ägs före 1474.[9] Omnämnd 1476 i samband med förlikning i tvist avseende räntor från en gård i Woldenberg med grannen, Werner v. Pfuel.[10] Omnämnd i Marggraf Albrecht och Marggraf Johan, förliknings och rättsregister ”Urtell und Rechtsspruch Register” år 1479. Rättslig fejd över fälten i Torgow mellan Woldenberg och grannen fam. v. Uchtenhagen.[11] Omnämnd 1481 vid återköp av tre gårdar i Woldenberg. Omnämnd år 1499 som Vasall till Woldenberg.[12]
3.         Clawes (III) omnämnd 1473, med sina bröder Peter och Nickel då man köper tillbaka gårdar i Woldenberg samt i granngodset Wölsickendorf. [13]

[1] Se Länsbrevet för Stafenow zu Woldenberg 1536.

[2] Lieselott Enders Hist. Ortslexicon, teil Barnim VI, Weimar 1980. S. 634.

^[3] Codex Diplomaticus Brandenburgensis Sammlung ungedruckter Urkunden zurBrandenburgischen Geschichte. Erster Theil. Herausgegeben von GeorgWilhelm von Raumer.Berlin Stettin und Elbing In der Fr. NicolaischenBuchhandlung 1831. S 193.

^[4] I Länsarkivet GSTA Rep 78 Nr 16: Allgemeines Lehnregister, s 436 i Webbversionen, digitaliserad orginalhandling. Endast Nickel och Fredrich Stafeno, omnämns vid återköp av tre gårdar i godset Woldenberg år 1481. Eftersom inte Peter omnämns kan han eventuellt vara död redan vid den tidpunkten, i synnerhet eftersom han nämns tillsammans med Nickel år 1479 vid rättstvisten mot v. Uchtenhagen på granngodset.

[5] Codex Diplomaticus Brandenburgensis Sammlung ungedruckter Urkunden zurBrandenburgischen Geschichte. Erster Theil. Herausgegeben von GeorgWilhelm von Raumer.Berlin Stettin und Elbing In der Fr. Nicolaischen Buchhandlung 1831. S 193.

[6] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Sammlung der Urkunden, Chroniken uns sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Branddenburg und ihrer Regenten. Dritten Hauptteiles. Zweiter Band. Berlin 1860. S 429-430. 

^[7] GSTA Rep 78. Register aus der Zeit Albrecht 1470 – 1486. Fol. 290. Vergleich Nickel Stafenow zu Woldenberg und Werner Pfuel.

^[8] GSTA Rep 78. Register aus der Zeit Albrecht 1470 – 1486. Fol. 282. „Peter Nickels unde Clawes Stofenows unde Lorentz Boney erkaufs brieff.“

[9] Lieselott Enders Hist. Ortslexicon, teil Barnim VI, Weimar 1980. S. 634.

^[10] GSTA Rep 78. Register aus der Zeit Albrecht 1470 – 1486. Kurmärkische Lehnskanslei Nr 15. Fol.

[11] Codex Diplomaticus Brandenburgensis Sammlung ungedruckter Urkunden zurBrandenburgischen Geschichte. Erster Theil. Herausgegeben von GeorgWilhelm von Raumer.Berlin Stettin und Elbing In der Fr. Nicolaischen Buchhandlung 1831. S 193.

[12] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Sammlung der Urkunden, Chroniken uns sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Branddenburg und ihrer Regenten. Dritten Hauptteiles. Zweiter Band. Berlin 1860. S 429-430. 

^[13] GSTA Rep 78. Register aus der Zeit Albrecht 1470 – 1486. Fol. 282. „Peter Nickels unde Clawes Stofenows unde Lorentz Boney erkaufs brieff.“

Bild nedan

GSTA Rep 78. Register aus der Zeit Albrecht 1470 – 1486. Fol. 282. År 1473 „Peter Nickels unde Clawes Stofenows unde Lorentz Bonen erkaufs brieff.“

Bild nedan

Nickell Stafenows förlikning med Werner Pfuel 1476 avseende ränta från en gård i Woldenberg. GSTA PK HA. Rep 78 Kurmärkische Lehnskanzlei Nr 15. S 573 i digitaliserade webbversionen.  

Bild nedan

Nickel (Linje I) och Friedrich (Linje II) återköper tre gårdar i Woldenberg år 1481. 

Generation VIII Barn till Peter (II) Herre till Woldenberg

1.           Georg (I) F. omkr. 1450. 1499 Vasall till Woldenberg efter faderns död.[1] Död eller utlöst från Woldenberg före 1536 då han inte omnämns i länsbrevet från detta år.[2] Troligtvis sitter denna gren även på granngodset Falkenberg till 1608.

[1] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Sammlung der Urkunden, Chroniken uns sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Branddenburg und ihrer Regenten. Dritten Hauptteiles. Zweiter Band. Berlin 1860. S 429-430. 

[2] Geheimen Staatsarchiv PK. HA Rep. 78 Nr. 32. 79-80 RS, VS.

Bild nedan

GSTA HA Rep 78 Nr 31 Allgemeines Lehnsregester aus der Zeit Joachim I. 1499-1535. S 50.

Generation IX Barn till Nickel (II) f. ca 1470 + 1527 Herre till Woldenberg

1.          Erdman (I). f. ca 1505. Herre till och boendes i Woldenberg omyndig 1527.[1] 1536 omnämnd i förnyat länsbrev för Woldenberg utfärdat av Kurfurste Joachim II Hector 1505-1571.[2]    
2.          Peter (III) f. ca 1507. Död 1571.[3] Herre till och boende i Woldenberg 1527.[4] 1536 omnämnd i förnyat länsbrev för Woldenberg utfärdat av Kurfurste Joachim II Hector 1505-1571.[5] 1549 adlig landtagsman i Köln 24.6 för sin linje. Vid samma lantdag deltog även Heinrich II Stavenow, som representant för linje II.[6]

         Mathias (I) f. ca 1509. Herre till och boendes i Woldenberg omyndig 1527.[7] 1546 Arrendator hos v. Quitzow i byn Quitzow. Sannolikt utlöst av bröderna från Woldenberg. Stamfar till Fam. Stavenow i Kuhsdorf.[8]

[1] Codex Diplomaticus Brandenburgensis Sammlung der Chroniken und sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Brandenburg und ihrer Regenten. Des dritten Hauptteiles. Zweiter Band. G. Riedel. Berlin 1860. S 487.

[2] Geheimen Staatsarchiv PK. HA Rep. 78 Nr. 32. 79-80 RS, VS.

[3] Lehnscopiar 1571. Stafenow zu Woldenberg.

[4] Codex diplomatics Brandenhrgensis Sammling der Chroniken und sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Brandenburg und ihrer Regenten. Des dritten Hauptteiles. Zweiter Band. G. RIedel. Berlin 1860. S 487.

[5] Geheimen Staatsarchiv PK. HA Rep. 78 Nr. 32. 79-80 RS, VS.

[6] Kurmärkiche Ständeakten der Regierungszeit Kurfürst Joachim II. Walter Friedenburg. Erster Band 1535-1550. S 354.

[7] Codex Diplomaticus Brandenburgensis Sammlung der Chroniken und sonstigen Geschichtsquellen für die Geschichte der Mark Brandenburg und ihrer Regenten. Des dritten Hauptteiles. Zweiter Band. G. Riedel. Berlin 1860. S 487.

[8] Anmärkning, om denne Matthias arrendator hos fam. v. Quitzow, är fader eller farfar till Joachim Stavenow från Lenzen, en stad under fam. v. Quitzows län, ärr den som blir vinhandlare i Rostock 1597, talar det ytterligare för att denna gren I förde den delade skölden med spetsar och vargtorso som återfinns i Rostock 1689.

Generation IX Barn till Bertram (II) f. ca 1470 + 1527 Herre till Woldenberg

1.          Hans (IV) f. ca 1495 + efter 1536. Herre till Woldenberg efter sin fader Bertrams död år 1527.[1] Omnämnd i länsbrevet för Woldenberg 1536. Hans Stavenow omnämns som husägare i Perleberg år 1533.[2]

^[1] GSTA Rep 78. Nr. 31 Allgemeines Lehnsregister. Zur Zeit Joachim I. 1499-1535. Fol 78. Uppslag 200. År 1527.

[2] Die Brandenburgischen Kirchenvisitation-Abschiede und Register des XVI. Und XVII. Jahrhunderts. Erster Band. Die Prignitz. V. Herold. Erstes Heft. Kyritz. Berlin 1928. S 301.

^[1] GSTA Rep 78. Nr. 31 Allgemeines Lehnsregister. Zur Zeit Joachim I. 1499-1535. Fol 78. Uppslag 200. År 1527.

Generation X Barn till Peter (III) Herre till Woldenberg

1.          Nickel (III) f. ca 1535. Herre till Woldenberg, myndig, svär länseden 1571.[1] 1572 adlig landtagsman i Berlin.[2] 1578 svär länseden för sin frånvarande kusin Hans (IV). Död 1584. [3]  

[1] Lehnscopiar 1571. Stafenow zu Woldenberg.

[2] Beiträge zu einem Neueren Landbuch der Marken Brandenburg. Prälaten, Ritter, Städte, Lehnschulzen, oder Rossdienst und Lehnwahr. E. v. Eichstedt. Magdeburg 1840. S 86.

[3] Lehnscopiar 1578 samt 1584 Stafenow zu Woldenberg.

Bild nedan

Beiträge zu einem Neueren Landbuch der Marken Brandenburg. Prälaten, Ritter, Städte, Lehnschulzen, oder Rossdienst und Lehnwahr. E. v. Eichstedt. Magdeburg 1840 Seite 86.

Der Staffenow Lehn Brieff

Beträffande: Friedrich, Hans (III), Peter och Erdmann (bröder) + Nicolai Stavenows söner (Linie I)

Joachim I Kurfurste av Brandenburg. „Nestor“ dog den 11 Juli 1535 i Stendal. Näste Kurfurste av Brandenburg var sonen Joachim II, kallad Hector (1505-1571). Denne utfärdade följande länsbrev.

Översatt lyder brevet ungefär så här:

Vi, Joachim Kurfurste, bekänner och gör härmed allmänneligt, att vi med detta brev från oss och våra arvingar och efterkommande Markgrevar till Brandenburg,  denna dag då vår ärorike, före oss födda furste, Herr Joachim Markgreve till Brandenburg och Kurfurste, vår nådiga och vänlige älskade Herre och fader, dött och lovligen tillbedds, till våra kära förtrogna, Freidrich, Hans, Peter och Erdman von Staffenow och deras manliga ättlingar förlänar byn Woldenberg, med alla arvedelar, veten, tillika skog, övre och nedre domstol, och allt som förpliktar att ge ränteformiga nyttjanden och rättigheter, på samma sätt såsom deras föräldar tidigare från oss fått i förläning och besittning, att till deras nästa arvingar i manligt nedstigande arv, gemensamt ärva vidare genom vår nådeliga förläning. Vi befullmäktigar dem även med byn Woldenberg, med alla sina tillbehör såsom vi i kraft och makt av detta brev, såsom de och deras manliga arvingar i förläninng skall ärva, byn med sina nyttigheter, från oss och vårt Grevskap, Markgrevskapet till Brandenburg. Till deras samlade förläning och i deras gemensamma händer, att besitta och bruka såsom det är nödgas och att ta och ärva, varvid också därifrån deras efterkommande, såsom "Manlehns" rätt och bruk är. Vi förlänar er härvid, allt vad vi kan förläna er genom vår kraft, och vad ni därigenom förlänas skall, byn och alla panträtter, allmänneligt, till er förläning att mottaga. Kurfursten, fredagen i heliga pingsten Anno 1536. 

"Wir Joachim Kurfürst Bekennen und thun heuth offentlich, mit diessem brieve von uns unser erben und Nochkommenden, Marggraven zue Brandenburg und macht vor allermeiniglich, dass wir nach heutigem abgang, ehren des forgebohrenen fürsten, Hern Joachims Marggraven zue Brandenburg, Churfürsten, unsers gnadig und freuntlichen lieben Herrn und vaters seliger und lobliger gebethen, unsern lieben getrewen. Friederich Hansen. Peter und Erdman. von Staffenow, und ihren menlichen Leibs Lehns bekam, das Dorf Woldenberg, mit Allen erben weitzen wegen holzinthenzen, obersten und Niedersten gerichsten, und oberst alles und Pflichten Seinen zinzformigen Nutzhungen Und gerechtigkeiten wie das Ir Eltern und Sie, von unser Lehnhafts, in Lehn und behzitzung forgebracht, Iro nebsten manlehn und gesambten handt gnaderlich gelien haben. Und wir behauptigen Ihnen dasselb. dorff Woldemberg, mit seinem Zubehorigen wir abstet im krafts und macht dies brefs alles das sie und ir menlich leibs lohns erben dasselb dorff mit seiniger Nützungen, von uns unnd unser Grafschafts der Marggraff zue Brandenburg. Ire vestem manlehn und ir sambter handz gabem, besitzem und gebrauch ir als not ist nehmen, und erb haben, bey auch darvon ihre und diesen sollen, als manlehns recht und gewohnheit ist. Wir verliehen inen heran, alles was wir Inen von krafts unser daran belihen sollen, dorf und an unsem als pfanden, allermeiniglich? An seinem lehn emp fangen, Kurfurst, am freitags In seligen Pfingsten Anno 1536.“

Bild unten

Joachim II Hector, Kurfurst von Brandenburg (Wikipedia Commons)

Bild nedan

Lehnscopiar Brandenburg

Generation XI Barn till Joachim/Achim (I) (Lenzen - 1597 Rostock)

1.         Hans (V) Trol. Son till Joachim II. Kommer från Lenzen. Död i Rostock före 1630. 1604 Borgare i Rostock från Lenzen. Köper 1609 ett hus i Rostock från bröderna Hahn. Gift Köpcke. Frun död efter 1630.
2.         Johannes (III) Pastor. f. ca 1604. Död 11 augusti 1652 i Büzow. 1617 Immatrikulerad vid universitetet i Rostock. 1630 insatt som Subdiakon i Büzow av Fürst von Wallenstein. 1639-1652 Pastor i Büzow. Gift 1 med Maria Cracovius dotter till nn, Gift 2 Maria Wichmann, F. i Rostock, död 1681.
3.         Matthias (III) 

Generation XII Barn till Ernst v. Stavenow och Elisabeth v. Hoppenraden

1.          Friedrich. ”Von einem Nachkommen des Ernst v. Stavenow, Vornamens Friedrich, welcher i. J. 1593 eine Hufe Landes Freigewilligt erhielt (v. Eichstedt Landbuch S 359) verausserte i. J. 1596 seinen Besitzantheil an einen v. Pfuel”[1] Från en efterkommande till Ernst v. Stavenow, med förnamn Friedrich, som år 1593 köpte en Hufe Land försålde år 1596 sin andel till en v. Pfuel.
2.          Christopher I Född 1594 i Wriezen. ”….st Stabenow Elsabe fil(ius) Christoph. Comp ….. von Hopnrodde, Paul Liese, Adnd Leist, … vor Bolau, Die Christ Bär, Jokim von Kemnitzen.”[2] Dopvittnet von Hoppenrade, ger vid handen att Ernst är Christoffers fader. Ernst var också gift med en Elisabeth. Detta utesluter övriga Stavenows i Wriezen. 1610 Christoff Stavenow genomgick en utrustningskontroll i Perleberg, känd som ”Fehderspieße” (Fehder är ett långt svärd). Christoffer Stavenow gick i konkurs år 1636[3] och "hängdes upp vid predikstolen i november 1638". Året 1638 kom att bli känt som det så kallade "skräckåret" i Perlebergs historia. Under detta år bröt pesten återigen ut. I oktober 1638 var åtta regementen av den kejserliga generalväktmästaren Graf Buchheim inkvarterade i Perleberg. Staden var fullständigt överfylld. Kamp om logi och försörjning uppstod bland soldaterna. Alla hus inklusive kyrkan och sjukhusen plundrades den 24 oktober 1638. Två hus brann ner. Efter deras avfärd lämnade de kejserliga trupperna kvar 50 man som skyddstrupp. Den 15 november 1638 stormade plundrare staden. Efter strider lämnade skyddstruppen och de flesta invånarna Perleberg. Under två dagar följde mord, plundringar och förstörelse."[4] Det sägs att Peter Stavenow från Perleberg flydde till Fürstenberg år 1638.[5] Christoffer lät döpa tre söner med namnet Peter. Tyvärr vet vi inte om pojkarna fick dubbla namn. Han gifte sig första gången vid 16 års ålder med Jungfru Anna Royen den 2 september 1610. Hon var dotter till Christopher Royen i Lenzerwische. Det är troligt att äktenskapet arrangerades av föräldrarna från födseln för att kunna återupprättas vid faderns tidiga död, vilket inträffade 1610. Enligt lag fick pojkar gifta sig från 14 års ålder efter konfirmationen. Han gifte sig andra gången med Anna Korbes, dotter till den salige Georg Korbes, den 2 september 1621.[6]

[1] Die Territorien der Mark Brandenburg: oder Geschichte der einzelnen Kreise, Städte, Rittergüter und Dörfer. Als fortsetzung des Landbuchs Kaiser Karl:s IV. E. Fidicin. Stadt Archivar. Theil II. II. Der Ober Barnimsche Kreis S 72.

^[2] Kyrkbok Wriezen. 1594 7.8

[3] Georg Grüneberg, Die Prignitz und ihre städtische Bevölkerung im 17. Jahrhundert s 111.

[4] Mitteilungen des Vereins für Geschichte der Prignitz Band 2. Herausgegeben von Dr. Uwe Czubatynski Perleberg 2002 Seite 23-24.

[5] http://www.stavenow.de/artpdf/arti15.pdf Artikel von Klaus Stavenow, Starb in Baden Baden 2006.

[6] Kirchenbuch Perleberg Heiraten 1621 2.9.

Generation XII Barn till Merten (I) Stavenow från Wriezen (Stralsund)

1.          Merten (II) Dop den 25.11 1619 in Stralsund.^[1] Paten: Thomas Tempelmann, Baltzer

Blaseke, Klaus Sores Frau. Merten (I) Fadern flyttar till Stralsund och blir borgare där, men flyttar tillbaks till Brandenburg och Havelberg. Sonen Merten (II) flyttar tillbaka till Wriezen.

[1] Kirchenbuch Stralsund. St. Marien 1619 25.11.

Generation XI Barn till Borgmästaren i Wriezen Jakob (I) Stabenow och Hedwig

1.         Jacob Jr. Född ca 1588 i Wriezen. Omnämnd som gudfar tillsammans med faden Borgmästare Jacob Stabenow år 1606 den 1 sep. «Jacob Stabenow D. Jüng» vid Michael Granolaus sons Georgs dop. 1607 stod han som Gudfar till Marten Gümickes dotter Anna. «Jacob Stavenow D Jüng.» 1608 omnämns han två gånger som dopvittne i januari. År 1612 dopvittne vid Hans Simon och Annas dotter Annas dop: ”Paten Jacob Stabenow d. Jüng. Jacob Wiman”, Dopvittne den 20 december 1617 för Jürgen Gebentys och Catharinas dotter Maria. Står som gudfar den 28 okt. 1624 för M Mathias Müller och Annas dotter Anna. Dopvittnen; ”Jacoby Stabenow, David Timmen, H Peter Linz F. Fr Mathias Stabenow” Dopvittne 1625 M Mathias Müller u Anna Filia Anna. Pate 1 Jacoby Stabenow.[1]
2.         Barn 1592 Jacob Stabenows barn begravd.[2]
3.         Barn 1593 Jacob Stabenows barn begravd.[3]
4.         Orthia Dop den 29.12 1595 „Jacob Stabeno Hedwig fil. Orthia Paten Elias Reinols, Peter Pretzel s frau Vrsula. Past: uxor ag d. H Ernsten von Dabielin/d/ 29. December”
5.         Anna 1596 ”Jacob Stabeno Hedwig Anna fil. Anna. (Pat) Michel Bie frau Anna Fride, Margaretha, Catharina Ritters Ev: Lehmanshof”.

Gifte 2 med Elisabetha

1.         Elisabetha 1602 B Jacob Stabeno Elisabehta, Filia Elisabetha. Comp. H George XXXXX?, H Caplann, H Johan Illiheim?[4] 1603 B. (Borgmästare) Stafenows lilla dotter begravd.[5]

[1] Kyrkobok Wriezen dop 1.9 1606, 1607 oläsbart datum, 1608 januari, 1612 oläsbart datum, 1617 20.12, 1624 28.10, 1625 oläsbart datum.

[2] Kyrkobok Wriezen döda 1592.

[3] Kyrkobok Wriezen döda 1593.

[4] Kyrkobok Wriezen dop 1602 utan datum.

[5] Kyrkobok Wriezen döda 1603 utan datum.

Generation XIII Barn till Jakob (III) Junior och Anna

1.         Jacob (IV) Döpt 1607 i Wriezen. Dopvittnen Matthias Brenning, Diaconus Georg Kraths, Peter Krüker, Lorenz Joachims fru (Die Lorenz Joachim), Johan Cillietins fru (Die Johan Cillietin).[1] 1608, Jacob Stavenow d. yngres barn begravd.[2]  

[1] Kyrkobok Wriezen dop 1602 utan datum.

[2] Kyrkobok Wriezen döda 1608 utan datum.

Generation XIII Barn till Merten (II) och Elisabeth f. Matzus (Wriezen)

1.          Catharina Dop 1657 7.11 i Wriezen: ”Martinus Stabenow Elisabeth Matzus Filia Catharina. Comp: H Joachim Dahlen, Hans Eiwall Pauell, Grütke Martin Finow, Anna Kitz…. H Johann Sagers Frau, Maria Zuhlinken, H George Biffings Frau, Elisabeth N: Caspar Strassbürgs, Joh Hütins Frau”.[1]

[1] Kyrkobok Wriezen dop 1657 7.11.

Generation XI Barn till Joachim (III) och Anna f. König (Havelberg)

1.          Son, ”Jochim Stavenows Sohn” begravd[1] 
2.          Flicka Magd, död den 30 Sept. 1631.[2]
   Gift 2 Joachim Stavenow gifte sig med Anna f. König den 8.7 1628, ” Bartholomei Vierzofens änka”. (Havelberg)
3.        Hans, dop 1630, ”Joachim Stawenow, Sohn Hans, Paten, Zacharias Berckholtz, Jaime Eids, Hans Petz Vidua Andreas Pagels, Elisabeth Berchholtz“[3] Gift 1Hans Stavenows Frau begravd dem 19.6 1660. Gift 2 1.4. Joachim Stafenows Ehefraw und selige Wittwe starb am 13.10 1660. Sie wurde begraben als ”Hans Stavenows Mutter” am 17.12 1660.[4]
4.        Joachim Joachim Stavenow Sohn Joachim. Paten Hieronimus Kemnitz, Jochim Stein, Andreas Gläser, B. Zacharias Berchholz Frau, Joachim Strassburgers Frau.[5]
5.       Elisabeth Joachim Stavenow Tochter Elisabeth Stavenow. Paten Simon Janke, Joachim Anger, Uxor Jacob Petz.[6] 1636 Joachim Stawenows Kind Död den 31 dec 1636.[7]

[1] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1626 S 437.

[2] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1631 S 122.

[3] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1611-1709 1630/60.

[4] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1660 13.12 und 1660 17.12.

[5] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1611-1709 1633.

[6] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1611-1709 1635/45.

[7] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1636 31.12.

Generation XII Barn till Hans (V) Stavenow (Havelberg till Pritzwalk)

Gift 1 Frun begravd den 19.6 1660 i Havelberg.

1.          Magd begraben am 18.10 1657.[1]

   Gift 2 Hans Stavenow und F. Dorothea Bülowen am 1.4 1661.[2]

1.          Jürgen, Dop den 5.11 1662, ”Hans Stavenow tauft sein Sohn Jürgen. Paten Georgius Stavenow Rector Sch: Kyrizasis. (Kyritz) Andreas Wegener, Hinrich Dalenberg Frau, J. Maria Zalmdin.”[3] 1664 Hans Stavenows Sohn wurde begraben am 23.10 1664.[4]
2.          Maria, Taufe 1664 25.9. ”Hans Stavenows Tochter Maria. Paten: M Joh: Dalens Frau. Jochim Zeirs Frau. Jochim Adamsens Frau. Hans Burkhard. Balzer Örthig.”[5]
3.          Anna Taufe 1666 19.10.  ”19 oct Hans Stabenows Tochter Anna. P. H. Joch: Schnack H. Baltzer Othlings Frau. Hans Grabows Frau. Joch. Mihrand. Mathias Buchholtz.”[6]
4.          Johannes Taufe 1668 9.6. ”Den 9 Juni Hans Stabenow Sohn Johannes. Die Paten Herrn Diedrich Mörendorff, H. Balthsar Bülow, Abraham Heynes Frau.”[7]

Ehe 3 Regina Lordmann in Pritzwalk 1675/5. Starb 1680 Hans Stavenow, Tuchmachers Frau. Bestattung am 18.4 1680.

Ehe 4 Hans Stavenow und Jgfr. Catharina Wegner am 8 nov 1683 in Pritzwalk.

1.          Johann, Den 15.2. ”Hans Stavenows Sohn Johann döpt: Gewatten H. Johann Konow, Andreas Herz, Christian Bahr, Caspar Beutlings, Jürgen Dufals Frau.”[8] Gestorben in Pritzwalk am 14 april. 1768 im alter von 84 J.[9]

[1] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1657 18.10.

[2] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Heiraten 1661 1.4.

[3] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1611-1709 1662 5.11.

[4] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Tote 1664 23.10.

[5] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1664 25.9.

[6] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1666 19.10.

[7] Kirchenbuch Havelberg, St Laurentius Taufen 1668 9.6.

[8] Kirchenbuch St Nicolai Pritzwalk Taufen 1685 15.2.

[9] Kirchenbuch St Nicolai Pritzwalk Tote 1768 14.4.

Källor och annat obearbetat material kring ovanstående tabeller

1596-1616 Johanniter Ritter und Frauenzimmer Hofmeister Nicolaus Stavenow (Jägerndorff)

(Linie Ib) 

Sohn zu Peter IV (Linie Ib)

1614 Nicolaus von Stabenau Frauenzimmer Hofmeister Marggrafens Johann Georgens von Jägerdorff Hofstaat. Nennungswert ist das Hieronymus v. Dieskau, auch beim Hof Johann Georgens angestellt wurde. Die beiden werden im Jahr 1616 zum Johanniter Rittern geschlagen unter Johann Georg.

Bild unten

(Johann Sebastian Müllers Annales des chur- und fürstlichen Hauses Sachsen 1700 S 293.)