Heraldik

 

STAVENOW

HERALDIK

Stavenows vapen

Den här artikeln behandlar bruket av vapensköldar i familjen. Dessa var ursprungligen ett sätt att synas på slagfältet när man bar hjälm, men kom senare att bli ett sätt att legitimera sig på genom ett sigill. De är intressanta i släktforskningssammanhang på så sätt att man i vissa fall direkt kan se ett släktskap genom att man för samma sköld. Men, ofta förekom i gamla familjer att man förde olika vapen i olika grenar av samma familj. 


Något som var vanligt förekommande på medeltiden var att gamla familjer förde mer eller mindre olika vapen vartefter familjerna förgrenades. Stavenowfamiljen är på grund av sin höga ålder särdeles rik på sådana s.k. brisyrer som oftast men inte alltid utgår från släktens stamvapen.


Hur antags en vapensköld under 1200-talet i de tyska staterna?

Professor Galetti förklarar hur det gick till i Heraldikens barndom (Vår översättning):

"Riddare och väpnare skilde sig från varandra i flera avseenden, men såväl Riddare som väpnare hade rätten att vidimera sin signatur med ett sigill. Ibland var till och med riddaren om han saknade ett sigill, tvungen att använda någon annans sigill medan en väpnare kunde använde sitt eget. (c) Om väpnaren hade rätten att använda samma sigill som fadern när denne fortfarande levde, enbart i egenskap av familjemedlem, har ännu inte helt kunnat klarläggas, men framstår som sannolikt. Men så mycket har dock klarlagts att bröder som inte ärvde sin fars län eller herrskap inte heller på den tiden hade rätten att föra samma vapen.

    Både adeln och städerna förde ofta sin furstes sigill och vapen, ibland med endast en liten förändring. Många i Braunschweig använde till exempel lejonet, vilket ofta förekommer som vapen, både bland riddarskapet och städerna (d). Om vapenbilden tilldelats dem av fursten, eller om de har valt det på eget initiativ (e) kan inte avgöras så lätt, men väldigt få sigill kan på ett tillförlitligt sätt härledas från en suverän furste. Bland annat eftersom inga adelsbrev hade införts på den tiden. Eftersom inget vapenbrev hittas från tiden, verkar det mer än troligt att den lägre adelens frihet att välja ett sigill och vapen ännu inte var begränsad. Vapensköldens ursprung gör detta antagande nästan till en etablerad sanning. Många vapensköldar var ursprungligen bilder på vapen och andra saker som användes i krigföringen.

    Först var motiven bara enkla linjer. Senare kunde till exempel ett eller flera tillhyggen avbildas, eller en bit av en mur, en port, ett slott; spetsen på ett spjut; eller ett helt spjut; figuren av en sköld, ett försvarstorn, ett kroppsbälte - bilden av en strömmande ström, en bro, en eller flera pallisader; huvudet, handen, hela människokroppen kunde, visas på skölden. Dessa kunde visa åminnet om en modig handling, t.ex. en mur som beklättrades, en stad som erövrades, ett slott, ett spjut, en sköldflagga som hade erövrats från fienden, en fiende av hög rang som dödats, en ärevördigt försvarad post eller ett modigt vågat försök att komma över en flod. Bilderna av vissa djur och andra saker som kan representera symboler för krig och tapperhet valdes också ofta som skölddekorationer.

    Regenten kunde ibland ge sin adelsman ett vapen som ett tecken på upphöjelse eller, som en belöning för hans tapperhet, men så var inte fallet för alla, och många adelsmän valde utan tvekan själva sitt vapen, precis såsom en del av bourgeoisin i vår tid väljer sitt sigill. Av just denna anledning bar olika linjer i en och samma familj ofta olika vapensköldar. Turneringarna bidrog till en mer frekvent användning av vapenskölden. Vapenskölden blev då kännetecknet för den turneringsfähiga adeln. Därför tillkom hjälmen med sina prydnader samtidigt. På så sätt hände det att hjälmen och dess prydnader blev ett krav för att ett vapen skulle anses komplett."

b Scheidt S 418 421, c Scheidt S 237, d Scheidt S 235 Doch der Löwe war überhaupt ein Wappenbild, das sehr haufig gewählt wurde. Auch die Landgrafen von Thüringen und die Markgrafen von Meißen, auch verschiedene thüringische Grafen führten Löwen in ihren Wappen. e Scheidt vermuthet S 239 das erstere.

(Johann Georg August Galletti Prof. der Geschichtkunde am Gymnasium zu Gotha. Geschichte Deutschlands Zweyter Band bis auf Albrecht den Zweyten HALLE  1788 S 8 f.) 


Den sedvänja som låg till grund för utformningen och antagandet av vapensköldar på 1200-talet, d.v.s. att man själv valde sitt vapen eller blev tilldelad detsamma av sin regent, samt att man möjligen inte ärvde vapnet om man inte stod på tur att ärva faderna län, förklarar sannolikt varför de äldsta två sköldarna i Stavenowfamiljen skiljer sig åt. Att det finns två olika sköldar kan bero på att släkten på Rügen var en yngre förgrenad del av familjen som inte skulle ha ärvt länet i Stavenow i Prignitz. De skapade möjligen därför en egen variant, med vargtorson istället kopplad till deras godsinnehav på Rügen, med en idéell likhet med släktens stamvapen.


Vad är ett stamvapen, även kallat ättevapen?

Som stamvapen betecknas det vapen som en släkts första kända företrädare fört. Till stamvapnet kunde under medeltiden eller senare egenmäktigt antagna tillkomma. Även förlänade vapen vid upphöjningar osv. kunde anknyta till stamvapnet. Sådana kallas ibland för brisyrer, när de har en anknytning till stamvapnet. Denna sedvänja förekom bland ett större antal familjer under medeltiden i de tyska staterna. 


Den tyske heraldikern Walter Leonhard beskriver benämningen enligt följande:

"Som stamvapen betecknas en släkts ursprungligen förda vapen. Det förblir oförändrat alltid reserverat för familjens överhuvud, som efter hans död överlämnar det till sin förstfödde son. Stamvapen kan genomgå förändringar. De kan utökas med ytterligare vapen genom diplom eller med ensidigt antagen vapensköld. Utöver dessa brisyrer är fortsättningsvis bruk av det ursprungliga stamvapnet tillåtet. Användningen av bitecken eller förändringar av annan typ för att särskilja yngre ättlingar och bilinjer av en familj med samma familjvapen leder till nya vapen. Denna differentiering har varit vanlig sedan medeltiden." 
(Vår översättning, ur Walter Leonhard: Das grosse Buch der Wappenkunst 1978 Sidan 45)


Stavenows ättevapen i Brandenburg är spetsskölden. Normalt sett är sköldarna enklare utformade, ju äldre de är. Ur spetsskölden, har yngre grenar tagit sig nya vapen med anknytning till stamvapnet. 

 

Varför finns det olika vapen i en familj med samma ursprung även senare under medeltiden?

På den tiden, när vapenbilden och sigillstämpeln fungerade som en sorts passbild och legitimation, vilket var fallet i Tyskland ända fram till 1700-talet, vore det inte praktiskt om yngre linjer med söner som hade samma förnamn, använde samma vapenbild. Detta kunde ställa till med problem när två Fredrik eller Claus Stavenow skulle fört samma vapen och exempelvis skulle ingå rättshandlingar gentemot en motpart. Ofta antog yngre söner ett nytt vapen, för att särskilja sig, medan äldste sonen/sönerna fortsatte att föra stamvapnet. Ofta men inte alltid, genomfördes ändringen så att det fortfarande finns ett ideellt eller grafiskt samband med stamvapnet för att visa på släkttillhörigheten. 


G. A. v. Mülverstedt förklarar saken på följande sätt beträffande ett antal gamla släkter i Sachsen, där Stavenow också utgör ett av exemplen. En gren av familjen Stavenow fanns i  Niedersachsen från åtminstonde 1464, men sannolikt fanns den grenen redan där när Beelitz blev pantsatt till Sachsen under slutet av 1300-talet.

Die durch vielfältige praktische Verhältnisse gebotene und wünschenswerthe Unterscheidung der jüngern Mitglieder eines Geschlechts oder zu jüngern oder doch abgezweigten Linien und Häusern Gehöriger von dem ältern Stamme, zumal bei regierenden oder mit ansehnlichem Grundbesitz begüterten Geschlechtern konnte am sichtlichsten und erkennbarsten Statt finden durch unterscheidende Merkmale auf den so oft zu gebrauchenden Siegeln, den besonders wichtigen Requisiten zur Beglaubigung und Ratificirung von Urkunden. Die deutsche Sitte und der eigenthümliche Geist des Mittelalters wählten dazu ganz be sondere Kennzeichen in gewissen Figuren, die zum Zwecke jener sichtbaren Unterscheidung in den Schild gesetzt wurden als Beizeichen oder Brisüren.

    Es lassen sich mehrere verschiedene Arten der Kennzeichnung der jüngeren Geburt und Bransche oder der Stammesabzweigung in den Wappen der Betreffenden Familien und Familienmitglieder wahrnehemen und zwar: 1. am häufigsten durch Beifügung einer Rose, Rosette, Wecke, radförmigen Figur, eines Sternes u.s.w. zur Schildfigur, halb ober: halb unterhalb derselben, halb zu einer ihrer Seiten, auch in Vervielfältigung an zwei Seiten oder ringsumher. Als Beispiele und Beläge hierfür dienen die Wappen resp. ältere Siegel nachstehender Famlien aus des Ober und Niedersächsischen Kreises:

 v. Peine (al. v. Holtzhausen), v. Köthen, v. Anclam, v. Bardeleben (mit demBeil), v. Osterrode, v. Wuthenow, v. Zaschnitz, v. d. Asseburg, Strantz (von Döllstedt), v. Bartensleben, v. Schierbrand, v. Golitz, v. d. Sahle, v. Meuwer, v. Ursleben, v. Görne, v. Dalchow, v. Heringen, v. Kollmatz, v. Staupitz, v. Rathgeve, v. Wellen, v. Ulleben, v. Süring, v. Stavenow, v. Barsewisch, v. Voss, Marschall (von Eckartsberge), v. Schköhlen, v. Düsedow, v. Lichtenhayn, v.Briest, v. Werder, v. Behr, v. Glina, v. Schart, v. Rieder, v. Statz, v. Axekow, v. Knuth, v. Finecke, v. Priegnitz, v. Walchhausen, 1) v. Eikendorff, v. Rudenstedt, v. Bandemer, v. Lamecke, v. Stauchwitz, v. Zufraß) u.a.m.,  Bei denen auf den ersten Blick das originaire – alleinige – Wappenbild zu erkennen und von den Beizeichen, den unerheblichen, später hinzugekommenen Figuren leicht zu unterscheiden sein wird."

(Der Sächsiche Rautenkranz und andere Zeichen jüngerer Geburt im Sachsenlande. G.A. v. Mülverstedt. Prov Archivar Sachsen. Halle 1862 Sidan 4)

 

Det fanns alltså många olika sätt att använda heraldiska kännetecken för att särskilja yngre, självständiga grenar av en familj. Vanligast var att lägga till exempelvis en ros eller ruter, en rund figur, en stjärna etc. till stamvapnet. Dessa heraldiska figurer kunde även föras in i hjälmprydnaden, över den vanliga sköldfiguren i skölden. Det förekom även att skölden delades in i olika fält där motiven exempelvis placerades in i de nya fälten.   


Flera andra mycket gamla familjer visar i större eller mindre utsträckning samma mönster och innehar mer eller mindre olika vapen för olika släktgrenar. Några exempel på sådana familjer som också är ingifta med Stavenows är bl.a. Chemnitz, (ingift med inte mindre än tre Stavenowar), v. Hoppenrade, v. Grünberg och v. Bandemer. Familjen Kemnitz, är uradel från Pomerellen (Lat. Chemnitz). Samtliga nu levande grenar härstammar från borgmästaren i Pritzwalk, Hans Kemnitz, som blev borgmästare där i slutet av 1300-talet. Släkten har (minst) fem olika vapenbrisyrer eller egentligen helt olika vapen utan större likheter, trots att det rör sig om samma familj. Den äldsta skölden har ett stegelhjul. Den spirituella grenen med Martin Chemnitz som stammdfader hade ytterligare ett vapen med delad sköld, halv svärdslilja och rött fält, alltså ett helt annat grafiskt innehåll, den gren som hade mer ämbetsmän och jurister hade ytterligare ett annat utförande med tre rosor. Seden iden här delen av Brandenburg var sådan på den tiden. Martin Chemnitz d.y. efterkommande blev adlade av drottning kristina och immatrikulerade på Riddarhuset i Stockholm 1648, med en brisyr av de tidigare vapnen. Oaktat släktens uradliga ursprung, ville man tydligen inte förhäva sig inför drottningen utan lät sig uppenbarligen adlas återigen.   


Särskilt om Stavenowska brisyrer

Ett tydligt exempel på Brisyrer i Stavenow familjerna är användandet av spetsar (eller ulvständer), de första framställs i vågrät form (1323). Senare brisyrer visar också stående spetsar, som blir till vågartade spetsar/flammor och sedan på samma sätt stående veteax. Vapnen har dock lika heraldiskt basutseende.

Andra vapen uppvisar i mindre grad ett uppenbart släktskap i sin utformning, men innehåller fortfarande likheter som indikerar släktskap.


Ett undantag som bekräftar regeln är vapnet tillhörigt ämbetsmannan Nicolaus Stavenow från Lübeck, struts i vapnet är helt klart en "udda fågel" i sammanhanget. Familjen har dock Andreas I som stamfader, som såsom yngste son antog vapnet med stående gyllene spetsar mot röd bakgrund. Man är även besläktad med Stavenows i Stralsund och för samma rangtecken i form av en kulkrona (Jfr. Bernhard Stavenow). Eftersom familjen i Stralsund kommer från Wriezen och uppenbarligen är besläktad med Lübeckarna (bl.a. genom familjen Marquart), så har han antagligen antagit detta vapen antingen för att han gillade det och antog det självsvådligt eller för att han hans fader Clauss förlänats vapnet av den Mecklenburgiske regenten. Möjligen kan förklaringen vara att det bodde två Claus Stavenow i Lübeck på 1650-talet, varav den äldre farbrodern möjligen förde samma vapen som Andreas Stavenow och därför fanns ett behov av differentiering. Det är väl inte osannolikt att en av dessa valde att byta vapenbild för att inte förväxling skulle uppstå i affärssammanhang. Sigillen användes huvudsakligen på viktiga kontrakt och brev för att verifiera att dokumentet var äkta.   

 

F. Lisch om Familjen Stavenow

I verket "märkischen Forschungen, Bd. III, 1847, S. 115," har v. Ledebur, anfört att de gamla adliga familjerna som förde liknande vapen, men olika namn, härstammar från samma Stammfader. Familjegruppen med vågrät spetsindelning i skölden inkluderar Familjerna med vanligtvis fyra röda spetsar från vänster i en vit sköld.  Bland dessa räknar v. Ledebur släkterna v. Rohr (v. Rohrbeck), v. Königsmark, v. Möllendorf, v. Kerberg (v. Kirchberg, v. Kercberg), v. Kratz, v. Plate (v. Platow), v. Beust (v. Büste, Buz), v. Burckersrode, v. Heßler, vilka alla först förkommer i Altmark, därefter oftast i Prignitz, der de uppträder med stora godsinnehav och stort anseende.

Familjen von Kerberg eller v. Kirchberg har behandlats i Jahrb. XII, S. 43 flgd. und 53 flgd., också i samband med andra stammbesläktade familjer.

Sedan dess har ytterligare en familj med samma vapen upptäckts, familjen von Stavenow. Den mellan de brandenburgiska och meklenburgiska Landsherrarna långa striden om borgen Stavenow som var en av de äldsta och mest betydelsefulla borgarna i Prignitz är säkert välbekant för läsaren.

Efter den tid då borgen och dess vasaller uppkallades efter densamma, var den i familjen von Quitzows ägo (1405-1647). Men i äldsta tid var den i familjen von Stavenows besittning, vilka utan tvekan var de första innehavarna, och som möjligen förde sitt namn utifrån borgen.

Herrarna von Stavenow uppträder i urkunderna år 1252 och framstår som länsinnehavare till Stavenow till mitten av 1300 talet.

 

Med anledning av fyndet av Henning v. Stavenows sigill från 1323, ansåg Lisch att von Stavenow utan tvekan tillhörde denna familjegrupp. Särskilt eftersom dess besittningar låg så nära de andra spetssköldsläkterna. Lisch hänvisar även i detta hänseende till; "so z. B. heißt es in der Urkunde vom J. 1322 (bei Riedel a. a. O. Nr. XI, S. 210): "De kindere hern Hinrikes van Stauenoue scolen gelden hern Ygen van Koningesmarke sine scult."

(F. Lisch. Die Familie von Stavenow MIT EINEM HOLZSCHNITT.IV. Zur Geschlechts= und Wappenkunde)

 


Bilder nedan

Vad användes för hjälmprydnad ursprungligen. Kanske var det horn? Mest sannolikt var det en vargtorso. Men säker kan man inte vara. Spetssköldssläkterna skilde sig främst åt genom sina hjälmprydnader. Följande två bilder är från nätet, antagligen från ett gravmonument, utan ursprungsangivelse. Tiden är runt 1300-talets början. Tidigare visades sällan hjälmtäcke. Det framgår att bilderna är fria att använda, så vi använder dem för att ställa frågan. Om någon känner till vem dessa vapen tillhör, hör gärna av er till oss. Klicka här

"Das Bild ist frei von Copyrights unter Creative Commons CC0. Sie können herunterladen, ändern, verteilen und verwenden sie lizenzfrei für alles, was Sie wollen, auch in kommerziellen Anwendungen. Namensnennung ist nicht erforderlich."


 


Mecklenburg och Brandenburg

Detta, sannolikt det äldsta, tillika ättevapnet, eller stamvapnet, avbildat i ett sigill från den första maj år 1323. Texten kring sigillet lyder "Henningi de Stavenow". Han blev 1323 Mecklenburgisk Vasall, 1323 var han väpnare men bör senare ha blivit riddare som fadern. Fadern Heinrich var Brandenburgisk Riddare och stor Markgreven nära. På webbsidan http://petschaften-archiv.de/?page_id=860 kan man se en sigillstamp av bly, från medeltiden som blivit starkt skadad. Det är sannolikt Henning Stavenows sigillstamp. Den stämmer exakt överens med det bevarade vaxsigillet i måtten och fragment av spetsarna syns på högra sidan av skölden (Som måste jämföras ur ett spegelvänt perspektiv vis avi sigillet bredvid). Mycket ofta förstördes sigillen när ägaren dog för att förhindra att dessa skulle komma att missbrukas. En sed som kan jämföras med våra dagars makulation av pass. Stamvapnet finns även avbildat i en modernare form från 1500-talet vilket också återfinns i Siebmachers vapenlexikon. Vapnet hade givetvis inte existerat i denna moderna form om Stavenow dött ut 1356 i belägringen av Slott Stavenow då detta formspråk inte fanns vid den tiden. Det levde kvar i Stavenow Linie I som övergick via ett par mellanliggande godsinnehav, bl.a. Schloss Schöneiche i Berlin, till Woldenberg Linie I.


Bilder nedan

MUB 1877.

 


Bilder

Nedan t.v. Henning v. Stavenows sigill från 1323. I omskriften står "Henningi de Stavenowe", även om förnamnet är oläsbart på grund av en restauration av sigillet, så framgår det av dokumentet det hänger vid. 

Nedan t.h. Henning v. Stavenows sigillstamp i bly, med allra största sannolikhet. Publicerat med vänlig tillåtelse från Petschaftarchiv.de.


Bilder

Nedan t.v. Modern avbildning av vapnet i färg enligt Siebmachers färgangivelse men med orginalformen ur Henning Stavenows sigill.


Nedan t.h. Fam Stavenow i Brandenburg (Siebmacher) kan dateras till är sannolikt från 1560-talet. 1400-talets avbildningar av vapen visar oftast dessa med en sluten stickhjälm, (tornerhjälm) och en enkel sköld med rund botten. Hjälmarna på sigill ur den aktuella samhällsgruppen normalt sett är öppna, bygelhjälmar eller prakthjälmar, i regel från 1500-talet och framåt. Jfr. t.ex. Scheiblersches Wappenbuch första delen för perioden 1450–1480 där även grevliga vapen såsom v. Hanau endast för en sluten tornerhjälm. Samma vapen avbildas senare med bygelhjälm. Vapenboken är grovt indelad i två delar, den äldsta delen med 476 vapen med sluten hjälm, hjälmtäcke och hjälmklenod, den är daterad till tiden 1450-1480. Den andra delen från 1500-1600-talet innehåller i huvudsak vapen med bygelhjälm, eller öppen hjälm.


Den exakta tiden för införandet av öppen hjälm som privilegium för adeln var 1487 i Tyskland. Ottfried Neubecker skriver att: "Sedan den sista torneringen i Worms gäller - åtminstone i Tyskland en från denna tid stammande regel, som ofta åsidosattes, enligt vilken klubb- tornerings eller bygelhjälmen endast tillkom adliga familjer medan den slutna "stickhjälmen" (Ty Stechhelm) stod var och en fritt att använda." Neubecker, Heraldik Liber förlag 1982 sidan 162. 


Men, även inna 1487 förekom öppna hjälmar i tyska vapenböcker. Vapnet i den form det avbildats i Siebmachers verk, är framställt i den stil som den Heraldiske konstnären Jost Amman (1539-1591) använde, både på skölden såväl som hjälmtecket. Hans verk, är primärt från 1560-1580-talet. Hans kände föregångare Albrecht Dürer, hade en mer utvecklad och realistisk stil gällande hjälmtäcke och hjälmen i sig, medan Amman började göra mer fantasifulla och konstnärliga tillägg. Trots det är bägge konstnärerna snarlika i sin utformning, men tydliga kännetecken avslöjar detta vapen som 1560-1580-tal till sin framställning. Det saknar hjälmprydnad och är därför inte komplett. Sannolikt ska det vara en vargtorso på den som de efterföljande spetssköldarna har.  



Darsband I - Rügen till Mecklenburg

Om det idemässiga släktskapet mellan varg och vargtänder som motiv - är Stavenow i Pommern släkt med Stavenow i Brandenburg?

Är Stavenow i Brandenburg befryndade med släkten Stavenow i Pommern? Vid en jämförelse med det heraldiska bruken hos jämförbara familjer, framgår att detta högst sannolikt är fallet. 


Robert v. Blumenthal anser i sin skrift "Die Märkischen von Rohr" som behandlar släkten v Rohrs i Prignitz äldre historia, att ett ytterst vagt samband föreligger när det gäller att hitta ett genealogiskt samband mellan samtliga spetssköldssläkter i Prignitz. Han menar istället att det rör sig om ett antal tjänstemannasläkter, som förde lika sköldar på grund av att de genomförde en gemensam uppgift, nämligen vakten av Elbegränsen. Von Rohr som  1304 var utan besittningar i Prignitz, blev upptagna i det som han kallar för "Spitezenschildverband", översatt spetssköldsförbandet. Han menar att spetsskölden kan ha att göra med att antingen v. Rohr blev ingifta i andra spetssköldsläkter eller att spetsskölden kan ha att göra med att v. Rohr fått nya besittningar vid Elbegränsen och på så vis ingått i spetssköldförbandet.


Denna förklaring ligger nära tillhands eftersom den i Österrike kvarvarande Jans v. Rohrs (Heinrichs v. Rohrs son + 1304), antog ett nytt sigill med sin son Albrecht. Detta sigill avbildar en stegrande varg. Tolkar man spetsarna i skölden som vagtänder (Jfr. den svenska släkten Ulfstand, som också förde spetsskölden) så finns här ett ideellt samband mellan spetsskölden och vargen. (Die Märkischen von Rohr, Robert von Blumenthal Deutsche Zeitschift für Familienkunde Heft 1 16. Jahrgang Januar 1967 Sidan 550). Historien om v. Rohrs olika äldsta vapen och hur dessa förts av släkten i Prignitz och släkten som blev kvar i Österrike är identiskt lika de förhållanden som gäller mellan de Pommerska Stavenowarna och Stavenow i Prignitz bruk av sina första kända vapen. Exakt samma ideella samband föreligger givetvis mellan vargen eller räven i de Pommerska Stavenowarnas vapen och spetsskölden som fördes av Stavenow i Prignitz. Släkten v. Rohr för ihop bägge vapen senare genom att som hjälmprydnad i spetsskölden införa vargen. På samma sätt har vargen förts in i de bägge Stavenowska brisyrerna av stammvapnet från 1689 i Rostock. Dessa indikerar slutligen starkt ett släktskap mellan Stavenow på Rügen och släkten i Prignitz..

 

Enligt min mening innehåller både Lisch och v Blumenthals förklaringar intressanta element. Visst förekommer ett släktskap mellan flera Spetssköldsläkter. Det har F. Lisch konstaterats att v Königsmark och Stavenow är befryndade, vilket styrks av att Stavenows ärvde en änka v. Königsmark i Wollenberg m.fl. gods, liksom att Möllendorff och Stavenow är befryndade (enligt v Blumenthal) liksom att Königsmark-Giesenlage är befryndade. Att de skulle ha samma stamfader kan sannolikt inte verifieras. Men att flera av släkterna var besläktade med varandra talar inte emot möjligheten att spetssköldssläkterna hade den gemensama uppgiften att vakta Elbegränsen.


Vad kom först, den stegrande vargen eller ulvständerna? Det kommer vi sannolikt inte att kunna ta reda på, men släkten i Prignitz hade betydligt större anseende och oerhört mycket större godsinnehav än familjen som hamnat lite i "bakvattnet" med sitt lilla gods på ön Rügen. Alltså inte den dåvarande "huvudmannagrenen" som senare förde samma vargtorso och krona som hjälmprydnad i sitt vapen. Att familjerna är besläktade med varandra talar de bägge Stavenowska vapnen med både spetsar (ulvständer) och stegrande varg avbildade 1689 som förenar motiven från de bägge tidigaste sköldarna. Exakt samma princip förekommer dessutom i släkten v Rohrs vapen från 1500-talet, som förenar två tidigare av v. Blumenthal beskrivna vapnen (det med ulvständer och det med vargtorso) i ett och samma vapen.  


Första kände medlemmen av pommerska grenen är Wende Stoghenow. Han nämns som undervassall till Huset Putbus 1307. Dennes vapen syns nedan till vänster. Nedan till höger är en brisyr av vapnet av modernare snitt, sannolikt 1500-tal. Då har tre rosor tillkommit samt en öppen hjälm med hjälmklenod och strutsfjädrar som hjälmprydnad. Tyvärr kan vi inte visa orginalet, vilket försvann i ett bombanfall mot Rügen 1945 utan får nöja oss med Siebmachers avbildning. 


Eftersom strutsfjädrarna återkommer som hjälmprydnad i bägge de senare vapnen, kan vi med fog förmoda att strutsfjädrar även förts som hjälmprydnad i den ursprungliga skölden. 


Bild

Nedan Stoghenows vapen från 1307 (Siebmacher)

Nedan t.h. Stavenow på Rügens vapen i en utformning enligt 1570-talets stil (Ur Siebmacher Pommern)



Experimentell arkeologi

De bägge ursprungliga vapnen, spetsar och vargtorso, hade med största sannolikhet samma hjälmprydnader som de efterföljande vapnen. Strutsfjädrar gällde som hjälmprydnad för den Pommerska grenen i de två senare vapnen och vargtorso med krona var hjälmprydnad för Stavenow i två varianter av spetsskölden. De bevarade avbildningarna är dock så pass gamla, att man ännu inte framställde vapnet med hjälmprydnaden i de aktuella sigillen (1307 respektive 1323). Om vi tillåter oss ett tankeexperiment, låt oss kalla det för "experimentell arkeologi". Vi tänker oss sköldarna i den konfiguration de sannolikt skulle ha haft om avbildning från 1340-1370-talet om en sådan hade funnits bevarad. Då hade tunnhjälmen använts vilket på den tiden ansågs vara ett tecken på att det var en ridderlig släkt.

Spetsskölden hade sannolikt haft kronan och vargtorson. vilka återfinns på de bägge senare spetssköldarna i Rostock.

Skölden med vagtorson hade sannolikt haft strutsfjädrarna från de bägge senare vapnen från denna linje. Sätter man ihop de ursprungliga sköldarna på det sätt de högst sannolikt såg ut, blir släktskapet mellan vapnen i vart fall för oss, tämligen uppenbart. Det är då samma vapenbild i den ena skölden, som i det andras  vapnets hjälmprydnad. Spetssköldssläkterna skiljde primärt sina vapen genom hjälmprydnaden och färgerna.

Efter att ha genomfört en omfattande studie av hela Siebmachers vapenbok, d.v.s. därmed fick vi se sannolikt samtliga spetssköldssläkter i tyskland, har vi endast funnit en annan som fört en vargtorso i hjälmprydnaden, Wullf (dock utan framben och ej med utsträckt tunga). Ingen annan av de samtida släkterna som förde spetsskölden, förde denna hjälmprydnad. En liknande idé hade dock Familjen v. Rohr som förde fem rosor och en löpande varg i hjälmprydnaden. Den skiljer sig dock så pass till utseendet att vapnen är olika även om de har likheter idémässigt, bland annat genom att man ser hela djuret med svansen i profil.  


Bilder nedan

Vänster. Experimentell arkeologi -  Stamvapnet med de senare spetssköldarnas hjälmprydnad och färger, tillfogat enligt principerna i Gelres vapenbok från 1369 med tunnhjälm.

Höger. Experimentell arkeologi - Pommerska grenen med de bägge senare vapnens hjälmprydnad, strutsfjädrar, och färger, tillfogat enligt principerna i Gelres vapenbok från 1369 med tunnhjälm.

Vapnen för familjen Stovenow av godsen Darsband och Lanzewiss på Rügen. Det finns även en brisyr av vapnet från Rügen i Mecklenburg, där elementen rosor finns med samt strutsfjädrarna i hjälmprydnaden.



En gren av den Rügiska släkten flyttar till Mecklenburg

Vapnet nedan är sannolikt en brisyr av vapnet från Rügen i Pommern, förtecknat som v. Stabenow i Mecklenburg.

Rosor och strutsfjädrarna i hjälmprydnaden finns med i ett av vapnen från Rügen. Färgerna är även samma. Ålder okänt, men gissningsvis 1700-tal med tanke på formspråket och sköldens indelning i fyra fält som talar för att det är ett modernare vapen. Ytterligare forskning kommer förhoppningsvis att visa vilken gren av familjen som förde vapnet.

(Källa: Sigillsammlingen, Ludvigslust Slottsbibliotek, Statsarkivet i Schwerin). 


Färger De bägge fälten med rosorna i, har en skaffrering med lodräta linjer, vilket indikerar röd färg. Rosen kan då bara enligt heraldikens regler ha haft en metallfärg, d.v.s. vitt/silver eller gult/guld. Fälten med mannen (en jägare med pilbåge och koger på ryggen?) är släta måste därför, eftersom de står tillsammans med två röda fält, också vara en metall. Eftersom de är släta, så är den metallen silver. (Annars hade de varit "prickiga", vilket hade visat guld/gult.) Färgerna är alltså desamma som de bägge andra pommernska sköldarna, rött och silver/vitt och samma färger som i stamvapnet i Brandenburg. Eftersom mannen är avbildad på vitt, kan han antingen vara naturfärgad eller ha en enda färg som då kan vara röd, blå eller grön.


Bilder

Nedan Orginalsigillet i Schwerin. Siegelsammlung der Ludvigsluster Schlossbibliothek. LHA SN 11.7.2/22 Tafel Nr. 40. Förtecknat som "v. Stabenow".

 

 

Stamvapnets utveckling i Mecklenburg och Brandenburg 1689 (Woldenberg I)

Brandenburg 1689

Den första kända brisyrerna ur själva stamvapnet, den ena med krona och vargtorso i hjälmprydnaden och den andra utan krona med vargtorso i hjälmprydnaden. Uppenbarligen två linjer direkt från familjens huvudmannagren. I detta fall ser vi stammvapnet i en möjlig kombination av släkten Stavenows i Prignitz vapen och Stavenow i Pommern vapen.


Detta talar starkt för att Robert v. Blumenthals teori om att det föreligger en ideell betydelse mellan spetsarna och vargen, om man kan tolka dessa som vargtänder.


Även dessa i moderare tider avbildade vapen (1689 i Schlichtings Wappenbuch) kunde givetvis inte existerat om Stavenowska familjen hade dött ut 1356. Detta vapen  tillhör huvudgrenen av familjen Stavenow. Redan 1499 sitter två eller möjligen tre grenar på Wollenberg. En del söner säljer sina andelar av godset till släktingar och gör annat. Det är inte uteslutet att en gren stannade i Prignitz hos Gans zu Putlitz och familjen von Quitzow. En del källor talar för det. Familjerna Stavenow i Rostock 1689 stammar från Lenzen och Perleberg. Det är där båda dessa vapen återfinns även tidigare. Men även vapnet med stående spetsar som förknippas med Woldenberg återfinns i Rostock. Bägge grenar har således sökt sig dit. 


Hans Stavenow kom till Rostock från Lenzen 1604. Lenzen, där en gång Siegfried Stavenow mördades och där Gerhardus de Stavenow bevittnade stadens stadsrättigheter under Markgreve Otto 1252.  Under de bägge Stavenowska vapnen syns familjen Wulffs vapen utan specifikation till innehavare. Notera att detta är ett alliansvapen. Det är förvillande likt Stavenows vapen, vilket är mycket ovanligt. Hjälmen, som normalt skulle titta till heraldiskt höger eller rakt fram likt hjälmprydnaden, tittar åt fruns sida och spetsskölden. Det indikerar att fruns familj stod högre i rang. Om detta är Tile eller Clauss Wullfs vapen återstår att undersöka. Tile Wullf nämns på flera ställen och har inkomster från samma gods som familjen "Stenouw" i Beelitz Landbuch 1375. Gifte han sig med en dotter i familjen Stavenow eller rör det ett släktskap med en annan spetssköldssläkt? Vargen är i alla hänseenden familjen Wulffs stammvapen. En Urban Stavenow gifter sig med Anna Wullf, Jacob Behmes änka 1633 i Berlin. Många andra Wullf finns som dopvittnen här och var i Stavenows exerpterna.

 

Mecklenburg 1689

Den andra brisyren från stammvapnet. Från Mecklenburg. I detta fall ser vi ytterligare en kombination av släkten Stavenow i Prignitz och Pommerns äldsta vapensköldar sammanförda i ett vapen. Detta talar starkt för v. Blumenthals teori om att det föreligger en ideell betydelse mellan spetsarna, tolkade som vargtänder och vargen.

I detta fall har en krona lagst till på hjälmen. För att göra vapnet mer heraldiskt korrekt har även spetsarna bygg plats. Bakgrunden till vargen har även blivit gul istället för silver. Även detta förhållandevis moderna vapen avbildat 1689 i Schlichtings Wappenbuch kunde givetvis inte existerat om Stavenow dog ut 1356.

Det är mycket sannolikt att detta vapen tillhört huvudgrenen för familjen Stavenow till Wollenberg (Woldenberg I). Redan 1499 sitter fyra grenar på Wollenberg.

Familjen Stavenow i Rostock härstammar från Lenzen och Perleberg. Där återfinns både detta vapen och vapnet med stående spetsar som förknippas med Wollenberg.

Hans Stavenow kom till Rostock från Lenzen 1604. Lenzen, där en gång Siegfried Stavenow mördades och där Gerhardus de Stavenow bevittnade stadens stadsrättigheter under Markgreve Otto 1252.


Wulff

En ytterligare släkt som för ett vapen liknande Stavenows vapen nedan och som kan varit ingifta i familjen Stavenow är Wulff. Detta vapen är mycket likt Stavenows vapen, men hjälmen tittar åt heraldiskt vänster, d.v.s. åt fruns sida (om det är ett alliansvapen) som antagligen tillhört en spetssköldsläkt. Detta ovanliga heraldiska grepp visar även att fruns släkt stod högre i rang än mannens eller att vapnet är avbildat i en vapenbok på vänster uppslag tittandes mot ett annat vapen bredvis. Ibland gjordes sådana höviska uppställningar. Tyle och Nicolaus Wulff var förlänade inkomster i samma byar som Nicolaus och Henning Stenouw in byarna Stücken, Plessow, Neuendorf, Wirbritzen och Borck Slavica enligt kejsar Karls Landbuch 1375. Detta skulle kunna indikera att vapnet fördes av någon av medlemmarna i familjen Wulff vars stammvapen normalt sett enbart inehåller en vargtorso och möjligen gifte de in sig i familjen Stavenow. Detta vapen från familjen Wulff måste givetvis utforskas mer noggrant innan man kan säga något mer ingående om det, men intressant är det i vart fall. 

 

Bilder

Nedan t.v. Brandenburg 1689. (Siebmacher)

Nedan t.h. Mecklenburg 1689. (Siebmacher)



Familjerna med länsinnehav i Brandenburg - Från Stavenow till Altmark och Ober och Niederbarnim

Från Stavenow m.fl. gods i Prignitz till godsen Woldenberg, Falkenberg, Steinbeck, Doberkow, Biesow i Oberbarnim samt slott Schöneiche i Niederbarnim vid Berlin.


Vår anfader Hieronymus Stavenow förde en brisyr av de bägge kända Stavenowska vapenvarianterna som kan knytas till just företrädare förlänade med Woldenberg.  Denna gren av familjen Stavenow en av de tre huvudgrenarna som har sitt ursprung i Woldenberg. Det är en yngre avgrenad linje till Stavenow II på Woldenberg, med Friedrich Stavenow I som Stammfader. Formellt sett ägde familjen en andel i godset tillsammans med fam. v. Wagenschützen fram till det slutligen såldes 1644 till Dr. Fulborn från Wriezen.


När vi betraktar de människor som är involverade i familjen, deras vänner, faddrar och dopvittnen, så framgår ett intressant mönster. Då syns det tydligt hur de Stavenowska familjerna flyttat mellan städerna i Brandenburg, i synnerhet under 30-åriga kriget. Vissa av familjerna som uppträder som dopvittnen och faddrar följer med. Det framgår t.ex. att familjerna såväl i städerna i Prignitz och Altmark såväl som i Schlesien och Mecklenburg har samma umgängeskrets som Stavenow till Woldenberg. I städerna synes familjen även ha åtnjutit betydande anseende och tillhörde de högsta skikten. Vissa företrädare blev rådmän och borgmästare. Exempel från Prignitz är Joachim Stavenow från Lenzen (Staden som 1252 fick sina stadsrättigheter och där Gerhard v. Stavenow bevittnade urkunden), som blev borgare i Hansastaden Rostock 1597 och direkt blev upptagen på livstid i Hundramannakollegiet i Rostock, som näst rådet var det organ som styrde staden. Otaliga dignitärer är dopvittnen. I Perleberg och Pritzwalk är ofta familjerna Bülow, Konow och Chemnitz dopvittnen.  


Som exempel från Woldenberg, har vi Jacob Stabenow som blev borgmästare i staden Wriezen. Ett flertal andra familjemedlemmar knutna via länsregistraturen till Woldenberg är Junker Albrecht St., Junker Friedrich St., Caspar Stavenow från Wriezen som flyttar till Pritzwalk, Merten Stavenow från Wriezen som flyttar till Stralsund och sedan Havelberg, Andreas Stavenow som tidigt blir ämbetsman hos Hertig Ulrich III i Schwerin. Dessa och flera andra stammade från Stavenow från Woldenberg. De flesta bodde dock antingen i städerna och ägnade sig åt ämbeten eller borgerliga yrken, eller så blev de arrendatorer och hade då oftast paralella boenden i städerna. Lustigt nog finns ett gammalt uttryck i vår familj "man kan alltid arrendera". En del släktgrenar köpte andra gods senare, till exempel grenen i östpreussen. Familjen i Oberbarnim (särskilt från Wriezen) hade många gemensamma vänner och familjer i vilka man normalt sett gifte sig med över flera generationer. En del av dopvittnenas familjer dyker också upp inte bara i de brandenburgiska städerna utan även i Mecklenburg, Rostock, Lübeck och Stralsund, m.fl. städer och byar. En del av livsstilen handlade uppenbarligen om att umgås i trängre kretsar, vilket antagligen även var affärsmässigt betingat. Ett sorts familjenätverk. De mer framstående personligheterna i familjen dyker också upp på många ställen som dopvittnen i de olika städerna runt om i tyska rikena. Exempelvis Herr Georg Stavenow, född i Perleberg, rektor i Kyrits och senare präst i Brunn. Han dyker upp som dopvittne hos Stavenows i Pritzwalk, Havelberg, Brunn, Wustrau och hans fru (f. Chemnitz) dyker upp som dopvittne hos Hieronymus Stavenow i Hohenleuben, Thüringen. Georg Stavenow var Hieronymus farbror. 


De flesta gamla Stavenow familjerna med ursprung i Brandenburg hör av allt att döma till en gemensam stam som förgrenat ut sig till Altmark, Neumark, Schlesien, Mecklenburg och Hansastäderna. Det finns sannolikt också undantag som inte tillhör släkten. Intressant att notera är att ingen gren har tillsynes "brevadlats" i modern tid, d.v.s. från 1500-talet och framåt, utan de grenar som offentligt fört sitt "adelsskap" i egenskap av jordägare eller ämbetsmän, har av allt att döma gjort det med urminnes hävd, vilket också starkt indikerar ett och samma ursprung för alla familjegrenar som fört släktens olika vapen och brisyrer oavsett deras yrkesval och tillfälliga ekonomiska ställning. I enlighet med detta hänvisar exempelvis ett länsbrev för Woldenberg från 1536 till tidigare förläningar.


 


Brandenburg och Schlesien 1499-1598 (Woldenberg Linje II)

Michael Stavenow I:s vapen, präst i Neukirch an der Katzbach i Schlesien. På den sidan av floden Oder stavas namnet oftast Stabenaw och Stabenow. Dock inte i länsregistraturen i Brandenburg där det oftast står Stafenow och Stavenow. Michael I var son till Friedrich Stavenow, en yngre linie till Wollenberg, som inte bodde där och vilken sannolikt förde de raka spetsarna i vapnet. Michael Stabenaw var broder till Hauptmann Andreas Stavenow ämbetsman i Wahlsmühlen, Mecklenburg och hade ytterligare en broder, Heinrich Stabenow, juris doktor. Denna yngre gren var "mitbelehnt" alltså en av de många familjer som hade sin vassaltjänst i Brandenburg via släktgodset Wollenberg tills dess Godset sålts av av alla fyra huvudgrenar, varav alla hade ett flertal söner. En av Michael Stavenaw I:s tre söner, Michael II blev jurist i Lähn + 1591. Han förde också samma vapen.  

 

Tre vågartiga silverfärgade spetsar eller flammor mot blå bakgrund. Vapnet som är ytterligare en brisyr utifrån vapnet med stående spetsar, visar därigenom ett ideelt sammanhang med den ursprungliga spetsskölden. Nedanstående gravplatta har suttit på Michael Stabenows grav och återfanns i kyrkan i Neukirch an der Katzbach 1936, då en arkeologisk utgrävning genomfördes. Kyrkan blev kaftigt förstörd under 30- åriga kriget. Tre kända söner Michael, Heinrich och Friedrich.

 

Av dessa blev Heinrich Stabenaw Jur. Dr. På avhandlingar från tiden nämns han med varierande stavning, men ett exempel är "Henrico á Stabenaw et Woldenberg Silesius". Heinrich von Stavenow auf Woldenberg från Schlesien".


En son till Friedrich v. Stavenow, som också hette Heinrich Stavenow förde detta vapen. En variant är återgiven i Siebmacher från ett original i en s.k. Stammbuch från 1585. Notera att han har spetsarna i en öppnare konfiguration än Michael nedan. Om det beror på en ändring av blasoneringen eller om det är konstnärlig frihet från tecknaren respektive stenhuggaren vet vi inte, men sannolikt är det exakt samma vapen.


Bilder

Nedan t.v: Heinrich Stavenows vapen, son till Friedrich avbildat 1585 (Siebmacher). Notera att detta vapen eventuellt kan vara en brisyr, eftersom spetsarna står rakt upp och inte snett såsom på gravstenen. Det har även ett s.k. "Türkenbund", på svenska, hjälmvulst, som hjälmprydnad, vilket inte återfinns på gravstenarna. En sorts hjälmprydnad som damerna gav till sin kavaljer vid tornerspel. Sådan funktion hade även monillen, lyckopengen, smycket som hänger runt halsen. Slet man denna av sin motståndare hade man sannolikt vunnit turneringen.

Nedan t.h: Michael Stabenow I, epitafium från kyrkan i Neukirch an der Katzbach 1598. Högra delen av stenen ska ha haft ytterligare ett vapen för dennes hustru född v. Haugwitz.

 


Bild nedan

Michael Stabenau II, epitafium från Lähnhaus a. Bober 1591. Här finns både Faderns uppe t.v., moderns far uppe t.h. ( Christopher v. Haugwitz) och farmoderns (v. Hayen) på svärdssidans vapen neder t.v., såväl som farmodern på mödernets (Agnes v. Miltitz) vapen nere t.h. med. Dock finns inte fruns vapen med på gravstenar av denna typ. 



Brandenburg och Mecklenburg 1535-1689 (Woldenberg Linje III)

Ämbetsmannen och myndighetschefen (Hauptmann) Andreas I Stavenow (f ca 1535 + 1604) tjänsgjorde för Hertig Ulrich III av Mecklenburg och bodde i Schwerin. Han tillhörde Stavenow till Woldenberg i Brandenburg. Att överhuvudtaget tre spetsar används som motiv visar starkt på en ideell likhet med den ursprunglinga spetsskölden från familjen Stavenow i Prignitz. Detta vapen har förts av fler medlemmar av Familjen Stavenow än Andreas. 


Det är en brisyr från Friedrich I Stavenows (Woldenberg Linie II) vapen. Vapnet är med största sannolikhet antaget av Andreas I. Vapnet är rött med med tre gyllene uppåtsträvande spetsar (istället för tre vågartartade uppåtsträvande silverfärgade spetsar/flammor mot blå bakgrund). Detta vapen med stigande spetsar återfinns även i Rostock så sent som 1689. Med säkerhet vet vi att det fördes första gången av Andreas Stavenow Hauptmann i Walsmühlen (f. ca 1535 + 1604). Hans äldre bröder Heinrich (+1577) och Michael v. Stabenau i Schlesien (f. ca 1519 + 1598) förde bägge det blå vapnet med de silverfärgade vågartiga spetsarna, som i sin tur kan följas i flera generationer efter dem. Eftersom Andreas I var yngste sonen (i faderns andra äktenskap) antog han därför av någon anledning en ny vapensköld. Det är märkligt eftersom han inte har kunnat sammanblandas med ett äldre syskon, ingen annan har hetat Andreas i Familjen innan honom. Det finns förstås en möjlighet att Andreas förlänats vapnet eller uppmanats att byta av den Mecklenburgiske regenten Ulrich III, om familjevapnet på något sätt krockat i utseende med ett annat befintligt vapen i Mecklenburg.    


Vapnet fördes sedan vidare av de flesta efterkommande, d.v.s. äldste sonen/sönerna. Däremot har åtminståne tre yngre linjer där söner haft samma namn som en äldre farbror och bott på samma ort, eller samma namn som en äldre broder, skapat en variant av detta vapen för att särskilja sina ättelinjer. Även om de hade haft rätt att föra Andreas I:s vapen, så har antagligen denna förändring skett för att undvika missförstånd.


Peter V:s (+1610 i Perleberg) ättlingar i såväl Brandenburg som i Rostock förde uppenbarligen samma vapen som Andreas I. Peter VI (1588-1616) som flyttade från Perleberg till Rostock 1616 har sannolikt fört vapnet som äldeste son. Det har uppenbarligen den gren som kom till Rostock i slutet av 1600-talet, med Jacob Stavenow från Wriezen också gjort. Denne var son till Georgius III, son till Christoffer I i andra äktenskapet, som i sin tur var son till Peter V, som var son till Andreas I. Det visar att ett stort antal släktmedlemmar däremellan således har fört vapnet till det registrerats i Rostock 1689 av Jacob Stavenow från Wriezen (Rostocker Schlichtingschen Wappenbuch 1698).  


Bilder

Nedan t.v. Stavenow i Mecklenburg och Brandenburg. (Rostocker Wappenbuch 1689/Siebmacher)

Nedan t.h. Andreas Stavenow, pressade sigill med detta vapen. Notera att sigillet bara är ca 1 cm i diameter, och starkt förstorat. Vissa detaljer kan därför gått förlorade, som exempelvis den krona som förefaller placerad över hjälmen i sigillet.


 


Brandenburg, Mecklenburg och Reuss (Förgrenad ur Woldenberg Linje III)

Hieronymus I Stavenow (1669-1762) Skogsinspektör i Reichenfels och arrendator till fem av kronogodsen tillhöriga Reuss äldre linje. Bland annat Hohenleuben. Han var son till Peter X (f 1633) som var yngste son till Christoffer I (1596-1638) i Perleberg, son till Peter V i Perleberg + 1610. Hieronymus I föddes i Klein Lüben vid Ruppin 1669 och dog 1762 i Hohenleuben, dit han kom med familjen 43 år gammal 1712. Detta är en ytterligare brisyr av vapnet med stående spetsar och således en gren med ursprung i Wollenberg i Oberbarnim. De tre spetsarna har nu blivit tre veteax både i sköld och hjälmprydnaden. Släktskapet mellan vapenbilderna är i detta fall mycket tydligt. Med största sannolikhet förde hans fader Peter VIII, som yngste son vapnet medan farfar Christoffer sannolikt förde samma vapen som Andreas I. Även Hieronymus äldste son Johann Friedrich och dennes äldste söner Christoffer Heinrich och Christian Nicolaus torde ha fört detta vapen .


Vi kan bara spekulera i varför skölden innehåller veteax, men med tanke på att några släktgrenar i huvudsak ägnat sig åt godsförvaltning antingen med egna gods eller som arrendatorer hos andra, så kan det ha varit ett sätt att utmärka sig med tre veteax.


Vete symboliserar flera saker enligt bibeln. Livets bröd. Den andliga skörden, evangelisation. Jesu liknelse om såningsmannen. Frön av tro sås i människan. Livet i Kristus. Jesus: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. Johannes 4:35

Jesus: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Joh. 12:24,25. 


En blasonering (skrivftlig beskrivning av vapnet) tycks inte ha överlevt tidens tand, men vi kan anta att blasoneringen är tre gula veteax, d.v.s. guldfärgade mot blå bakgrund. Veteax mot röd eller grön bakgrund är osannolikt. Särskilt då grönt i så pass gamla vapensköldar är en ovanligt heraldisk färg. 

Flera varianter av sigillet finns bevarade i arkiven, en äldre sköldform och några senare med den runda sköldform som blev så populärt på 1600-talets slut och in på 1700-talet.


Bild nedan

Hieronymus Stavenows underskrift och sigill med familjens vapen från 1726. 


Bilder nedan

Nedan t.v. Stavenows vapen i färg, med den mest sannolika färgsättningen. Gula veteax mot blå bakgrund.

Nedan t.h. Hieronymus Stavenows sigill med familjens vapen från 1738. Kännetecken i likhet med övriga brisyrer i familjen, öppen hjälm, monille, och nu  pärlkrona i hjälmprydnaden. Det är en pärlkrona med 7 kulor.

Hieronymus anfader Andreas och dennes bröder betecknades som "Edle und Ehrenfeste, Herr", d.v.s. en äldre benämning för den titel som för adeln ersattes av baron eller friherre, som alltså inte ska förväxlas med titeln "Edler" vilken från 1800-talet och framåt kom att beteckna obetitlad adel främst i södra tyskland, så hade hans efterkommande givetvis möjligheten att föra den kronan. Sålunda förde även två av hans kusiner kulkronan, dock i deras fall, med nio kulor (se nedan).

Rangkronor är ett eget forskningsområde, vissa böcker anser att 5 kulor är adelskrona, 7 friherrlig, 9 grevlig. De flesta är dock överens om att obetitlad adel förde den gamla kungakronan. Var tid har haft sin egen uppfattning och olika uppfattningar förekommer.

    Dr. E. Wernicke anger 1879 att Heraldiska Rangkronor, "är alla kronor som sätts över vapen eller monogram och som visar sin ägares rang eller stånd." Han anger även att "Martin Schröt i Augsburg var den första år 1576 som i tyskland tryckte en vapenbok där Kungar, Hertigar", m.fl. regelmässigt avbildade vapen med kronor.

Men "de nu använda kronorna har tillkommit senare. På 1700-talet började vissa regerande hus att ersätta hjälmen med krona över skölden." "På 1800-talets slut ansågs 5 kulor såsom adelskrona, 7 kulor friherrlig krona, 9 kulor grevlig".

(Anzieger für Kunde der deutchen Vorzeit, Neue Folge. Organ des Germanischen Museums Band 26 Nürnberg 1879 S 326) Enligt äldre bruk var dock adelskronan den gamla kungakronan, friherrlig 7 kulor, grevlig 9 kulor eller den äldsta grevekronan som också en bladkrona men den såg något annorlunda ut än gamla kungakronan med fem uppsättningar "blad" istället för tre med en pärla mellan. 



Bilder nedan

t.h. Hieronymus Stavenows fru i andra äktenskapet, Ursula v. Criegerns sigill.

T.v. familjen v. Criegerns vapen.



Bilder nedan

t.v. Rektorn i Sorau och prästen Heinrich Gottlieb (en son till Hieronymus I) och han och hans andra frus gravsten samt första fruns gravsten, bevarade i byn Kunzendorf i Schlesien, där han verkade som präst till sin död. Nu senare under 1700-talet har man valt att enbart visa rangkrona på stenen istället för att avbilda familijens vapen. Det är inte pärlkronan som Hieronymus för i sitt vapen ovanpå hjälmen. Bruket av rangkrona blev ju populärt från 1700-talet och framåt. Många valde till och med att föra sina initialer i form av chiffer med en rangkrona i sina sigill istället för att låta avbilda sitt vapen. (Jämför skeppare Bernhard Stavenow i Stralsunds sigill nedan (Kusinbarn till Hieronymus) och Ämbetsmannen Nicolaus Stavenow i Wredenhagen och Zarrentin (Kusin till Hieronymus) som bytte sigill 1698 och gick över från vapensköld till  initialer och rangkrona. Bytet skedde mitt under en korrenspondens med Nils Bielke. Bägge sigillen kan såldes definitivt knytas till samma person.) Det blev även populärt att sätta på brevpapper och husgeråd in i modern tid, så som exempelvis monogram på servetter. Rangkronorna i denna generation förefaller vara lika, tre grenar av samma familj för alltså kulkronor i sina sigill, två av dessa är ämbetsmän, så sigillen är korrekt utförda.

 


Lübeck och Mecklenburg 1663-1715 (Förgrenad ur Woldenberg Linje III)

Nils Bielkes Ämbetsman Nicolaus X Stavenow i Wredenhagen och senare Mecklenburgiske Hertigens Ämbetsman i Zarrentin där han dog 1715. Han föddes i Lübeck 1663 son till skepparen och köpmannen Clauss Stavenow, som i sin tur var 8:e son till Christoffer I Perleberg som var 2e son till Peter V, som var äldste son till Andreas I auf Woldenberg. Han var kusin till vår anfader Hieronumus I.


Nicolaus Stavenow var gift med Anna Margaretha Hough, dotter till borgmästare Jürgen Hough i Boizenburg. Kulkronan med nio kulor har man gemensamnt med Stavenows i Stralsund. Liksom att man var bekannta med familijen Marqwardt som var dopvittnen i Lübeck och ingifta i Stralsund. Vapensigillet och monogrammsigillet tillhörde bägge Nicolaus Stavenow och finns på sex brev från tiden 1695-1698 i Riksarkivet i Stockholm.

Två söner stammade från detta äktenskap. Caspar Friedrich Stavenow och Johann Nicolaus Stavenow, Hertigens av Mecklenburgs tullinspektör i Warnemünde.

Caspar Friedrich fick en son i Danmark, och Johann Nicolaus fick 10 barn i Warnemünde.


Heirat: mit der Wittwe Anna Margreta geborenen Hougck (Huck). Sie ist am 29 October 1672 geboren. Der Eintrag lautet: Herr Jürgen Houchs Tochter Anna Margaretha. Die Paten war Anna Margaretha Brunfuchs, H Hans Christoffer Lindemanns Hausfrau, Jungfer Regina Elisabeth Bojen und H Jacobus Bading.
In Boizenburgs veröffentlichten Trauregistern fand ich am 11. April 1689 die Trauung des Amtmanns in Schwaan Johann Mütterer mit Jungfer Margareta Hugkin.
Die Braut, die 1711 Ernst Heinrich Forch heiratet, stammt also aus dieser Ehe. Ann Margaretha ist Gestorben 1719 in Zarrentin. Tochter der Burgermeister Hougck in Boizenburg. Seine Bruder war ein Secretarius Hougck in Engeland.


"Hugh (a. Hugk, a. Hueck, a. Hucke), Georg (a. Georgius, a. Jürgen) Geboren um 1610 in Boitzenburg. + vor 1701 in Boitzenburg. Er immatrikulierte sich ohne eid im Juni 1626 an der Universität in Rostock. Hugh kehrte nach Boitzenburg zurück und wurde dort Bürgermesiter. Huck Jürgen, geboren ? + vor 1701, Bürgermeister zu Boitzenburg in Mecklenburg, erwähnt 1644-1691; Verh. II nach 1647" (Genealogisches Handbuch der adeligen Häuser, Volym 22 H F von Ehrenkrook S 149.)

Deutches Geschlechterbuch 1973 S 169 (Anna Regina Huck, T.d. Bürgermeisters zu Boitzenburg Jürgen H. du.d Catharina Winter. in Boitzenburg, geb 6.1 1662, gestorben in Ribnitz in Mecklenburg 6.6.1730 S 168.)


I dödboken i Zarrentin 1715 finns Nicolaus Stavenows dödsruna som lyder.

Nummer 25: „den 23July ist der Weylandt hochedle und vornehme Herr Niclaus Stavenow, gewesener Ambtman hieselbsten, in der Kirchen beygesetzt und beerdiget worden“.


Bilder

Nedan t.v. Nicolaus Stavenows sigill använt 1695/1696.

Nedan t.h. Nicolaus Stavenows sigill använt i samma korrespondens från 1696 och framåt.


 


Stralsund 1767 (Woldenberg Linje III)

Detta sigill tillhörde skepparen Bernhard Jacob Stavenow i Stralsund,  gift med  Catharina Marckwardt. Sannolikt förde denna gren ur Woldenberg Linje III i Stralsund Andreas Stavenows vapen med de uppåtsträvande spetsarna, som intressant nog är identiskt med staden Stralsunds vapen. Kulkronan i spegelmonogrammet är samma typ av krona med nio kulor som familjen Nicolaus Stavenow i Lübeck förde, vilka även tillhörde Woldenberg Linje III. Bernhard Jacobs fader var Johann Stavenow, han var både ämbetsmann, uppbördsman av skatt s.k. "Torschreiber" samt ägde en tomt i staden. Men han var även skomakarmästare. För att få bo och äga egendom i staden och kunna åtnjuta ekonomisk trygghet, var man i princip tvungen att vara med i något av skråna. Om han sedan verkligen arbetade som skomakarmästare eller inte, vet vi inte direkt något om men sannolikt hade han ett sådant företag med ett antal gäseller som utförde arbetena åt honom.

Sigillen återfinns på Bernhard Jacob Stavenows testamente i Stralsund från år 1767. 

Bernhard Jacob var kusinbarn till vår anfader Hieronymus I. 


Bilder

Nedan t.v. Detaljbild Jacob Stavenows sigill.

Nedan t.h. Jacob Stavenows och hans Hustrus sigill

 

 


Mecklenburg (Sannolikt förgrenad ur Woldenberg Linje II eller III)

Detta vapen är förtecknat som v. Stabenow i Mecklenburg i sigillsammlingen från Ludvigslust Slottsbibliotek, tillhörigt den Mecklenburgiske regenten.

Det är ytterligare en brisyr som innehåller heraldiska element från vapnet från Woldenberg, stjärnorna mot blå bakgrund finns i hjälmprydnaden ur Michael Stavenow i Schlesien m.fl:s vapen.


Det innehåller svärdsliljan, sannolikt från ingifta släktern Chemnitz eller släkten v. Criegerns vapen. Bägge använde svärdsliljan. Men, rosen skulle även kunna tala för ett släktskap med familjen från Rügen, vars bägge yngre vapen innehöll rosor i olika konfiguration. 


Detta sigill är mycket detaljerat och innehåller skraffrering (linjer som anger tinktur, d.v.s. färg och metaller) vilket också talar för dess relativt övriga vapen unga ålder. Det är sannolikt från tiden mellan 1690-1750.


Det kan ha antagits av Joachim Stavenow, vars farfar Peter var gift med en Chemnitz. Från 1729 befann sig dessa i Malchin i Mecklenburg. Det skulle även ha kunnat tillhört familjen Friedrich Stavenow som flyttar från Wilsnack i Brandenburg till Röbel i Mecklenburg, möjligen Ättling till Friedrich IV linje II. 

Källa: LHA SN 11.7.2/22 Tafel Nr. 37. Siegelsammlung der Ludvigsluster Schlossbibliothek.


Bilder

Nedan t.v. En modern tolkning enligt färgangivelserna i sigillet.

Nedan t.h. Orginalsigillet.  

 


Familjen Stavenow i adelslexikon från 1800-talet

I förordet till Siebmachers vapenböcker kring de olika provinserna i Preussen, såsom Brandenburg, där s.k. utslocknade ätter (Abgestorben) är förtecknade gäller samma princip för registreringen. Såsom "Abgestorben" förtecknas inte bara varje familj som inte biologiskt lever längre utan även samtliga de familjer som lämnat provinsen och som exempelvis sålt sina gods. Det framgår även av förordet att många av dessa familjer kan leva vidare på andra orter (som t.ex. Hieronymus Stavenows familj i Thüringen).


Denna princip för framställningen är viktig - för det innebär nämligen att samtliga familjer i adelslexikonen nedan kan ha fortlevande legitima ättlingar, som av någon anledning, i vårt fall oftast penganöd; lämnat sin hembygd och sålt sina gods. Vår släktutredning har visat att så skedde för de flesta grenarna i stor utsträckning under 1600-talets första hälft. Under de många krig som härjade, från 30-åriga kriget och framåt tvingades man också röra sig. Det kan inte uteslutas att man hade haft större möjlighet att hålla ihop familjen om alla varit konsekventa och använt samma vapen istället för att skapa individuella brisyrer. Men, staterna där man residerade inom den germanska världen, kunde egentligen enbart följa adelsfamiljerna genom landägandet där fäder och söner som skulle ärva förtecknades noggrant och via ämbetsverk och mililtära rullor. När man sålde, togs den nya ägarfamiljen över i godsförteckningen. Enligt tysk adelsrätt, är det upp till övriga familjer som t.ex. idkat borgerliga yrken, att själva bevisa sin härkomst genom en släktutredning. 


Att familjen står i lexikon över utdöda familjer i en viss provins, innebär alltså inte per automatik att familjen är biologiskt utdöd, utan är snarare ett bevis för att familjen tidigare innehaft gods i provinsen och att myndigheterna har tappat kontakten med familjen. Adelslexikonen innehåller tyvärr ytterst få och också en del felaktiga uppgifter. Men det är intressant att se hur myndigheterna har agerat när de saknat uppgifter om en familj. Tyvärr har endast någon enstaka liten bråkdel alla relevanta godsinnehav iakttagits.


Några genealogiska undersökningar eller riktig släktforsning har inte heller företagits av myndigheterna. Familjen står därför inte heller under utdöda släkter i alla lexicon.


Sju av tolv kända Stavenowska vapen finns avbildade i Siebmacher, som dock helt saknat all genealogisk information om släkten, det är också sannolikt därför familjen står i volymerna över utslocknade ätter. Fyra tidigare okända vapenbrisyrer finns från yngre linjer av familijen fram i "modern" tid, d.v.s 1600-1800 talet. Dessa har förts av företrädare för familjen och återfinns på olika arkivhandlingar. 


Bild nedan

J. Siebmachers grosses und allgemeines Wappenbuch, sechsten Bamndes, fünfte Abteilung. Der abgestorbene Adel der Provinz und Mark Brandenburg. 


Förord ur Siebmachers adelslexikon provinsen Brandenburg som förklarar vad som menas med begreppet "Abgestorben". Begreppet omfattar inte bara biologiskt utdöda släkter, utan framför allt alla de adelsfamiljer, som inte längre bor i sin ursprungliga provins och där förlorat sina gods.



Bilder nedan 

V. Ledeburs preussiska adelslexikon, denna var bland de första ute med en mycket kort och dessutom helt felaktig beskrivning av familjen. Han missuppfattade var godsen låg och blandade samman dessa med staden Woldenberg i Neumark. Han har alltså sökt familjen på fel plats och givetvis inte funnit något där. Han beskriver även en borgerlig familj Stabenow som satt på godset Buchweise (Arnswalde) 1854. Den familjen känner vi ännu inte till detaljerna om. Man vet alltså inte ens vilka gods familjen hade i sin ägo i Barnim vid Berlin, vilket är märkligt eftersom det framgår av länsarkivets "copiar" böcker. Några genealogiska uppgifter nämns inte. Men det är klart, letar man i helt fel landsdel, så hittar man givetvis inte mycket till spår av en viss familj.



Vi finns även ytterst summariskt omnämnda i Stammbuch des Blühenden und abgestorbenen Adels in Deutschland 1866 i samband med familjen "Stovenow" på Rügen. Denna hänvisar endast tillbaks till v. Ledebur ovan.


Siebmacher Brandenburg. S 90.


Stavenow I - I denna notis omnämns stamlinjen Stavenow I som in "schon im 15. Jarh. in seiner Heimat erloschen", d.v.s. utdöd i sin hembygd på 1400-talet. Anledningen till det är att man trädde ut ur diplomatarierna, då man blev s.k. Lehnburger i Beelitz. Familjen blev sedan försedd med gods som man ärvt och delvis köpt i Ober och Niederbarnim, så det var inte enkelt att följa denna gren. Återigen har man inte letat efter familjen utan utgått från vissa fragmentariska uppgifter som var tillgänliga för författarna.


Stavenow II - Beträffande familjen Stavenow II, som även här, felaktigt omnämns som godsinnehavare i Woldenberg, Kr Friedeberg, erkänns att framtida forskning måste utvisa om det rör sig om samma familj som den i Prignitz förekommande. Det har vi alltså nu kunnat visa att det gör. Den ödmjuka framtoningen även i denna skrift visar att man inte gör anspråk på att ha den rätta eller fullständiga informationen om familjen. Denna familj är även rikligt representerad i Schlesien. Intressant nog nämns en s.k. Stammbuch från Heinrich v. St. son till Friedrich. 



Siebmacher Brandenburg II

Som visar stamvapnet i en utvecklad brisyr från 1689.  



Siebmacher Mecklenburg I


Stavenow I - I denna volym finns stamvapnet och ett av vapnen från Woldenberg återgivet.

Stavenow II - i denna volym anges att även vapnet med stående spetsar återfinns i Rostocker Wappenbuch som är rik på Mecklenburgiska adelsvapen. Alltså verkade familjen från Woldenberg även i Mecklenburg. Det vet vi bland annat eftersom Andreas Stavenow var ämbetsman i Schwerin. Källan är från 1689, Andreas Stavenow dog 1605, andra familjemedlemmar eller hans egna efterkommande har alltså bevisligen fotsatt verka i Mecklenburg långt efter 30-åriga kriget, vilket ju vår forskning också visat vara fallet.

 


Siebmacher Mecklenburg II


Ytterligare en variant av stamvapnet i Rostocker Schlichtingschen Wappenbuch från 1689. Notera att dessa vapen är sent införda, vilket visar att familjen fortfarande ansågs adlig på den tiden och inte alls utdöd på 1300-talet. Vi är då nästan inne på 1700-talet. Den stora skillnaden här är att vapnet är krönt och att färgerna omvänts för att bli mer heraldiskt riktiga i sitt utförande.



Siebmacher Pommern


Sporadiskt om familjen på Rügen. 



Knechke

Deutsches Adels-Lexicon. 1870. 



Bild unten

v. Medings Nachrichten von Adelichen Wapen, Leipzig 1791.


Bild nedan

v. Hellbachs Adelslexicon från 1826. 



Förteckning över godsinnehav i familjen
Samlad förteckning över de gods som jag känner till har varit i familjens ägo. Närmare över dessa gods finns nämnt i texterna.


Brandenburg
Prignitz 
Län
1 Stavenow 1 1252-1354. Slott och by i Prignitz. Brandenburgiskt län till 1323. Kring 1321, efter att Mecklenburg invaderat Prignitz, blir man vassaller till Greven av Schwerin och Stavenow blir Mecklenburgist län. 1337 blir Stavenow åter Brandenburgiskt efter att Brandenburg återerövrar området. 1356 Blir Stavenow åter  Mecklenburgiskt Län tillhörigt Greven av Schwerin. Familjen v. Stavenow tillhörde detta län fram till 1349.
2 Bresche –bis 1349 Gods och by under Insp. Perleberg i Prignitz. Johann och Henning Stavenow af Breche, Sönerna Jahn och Johann, Conrad och Nicolaus af Bresche, Bröderna., Jahn´s kusiner (1349). Därefter familjen v. Quitzow.
3 Quitzow Stavenow säljer 1349 tre gårdar i byn Quitzow.  

B Arrenden
4 Ritterliga godsen Hohenberg och Krusemark 1803-1812 Arrende av Rittergüter Hohenberg och Krusemark, av Major von Krusemark till ämbetsmannen och den senare borgmästaren Friedrich Stavenow (1803-1812)”.


Nieder Barnim (Bei Beelitz und Doberkow) 
Hebungen von Anteilen dieses Güter u.a. als Lehn vom Markgrafen (Landbuch Kaiser Ludvig IV)
5 Stücken 1375 Nicolai Stenows änka erhöll 2 Wispel råg av Heinrich von Buten. Denne var alltså antingen släkting eller gäldenär.
6 Neuendorf vid Brück 1375 Henning Stenow (i Beeliz) hadde arrende och ränta från 2 gårdar, tillika som förläning av Markgreven.
7 Fredsdorf Fredersdorf (vid Dahlwitz u Schöneiche) 1375 Henning Stenouw har intäkter/skatt från byn Fredsdorf. 
8 Michendorf vid Beelitz - 1375 Henning Stenouw i Beeliz har intäkter/skatt från Michendorf 
9 Schönfeld 1375 Henning Stenouw i Beeliz har intäkter/skatt von Schönfeld
10 Zauchwitz (vid Beelitz) 1375 Henning Stenouw i Beeliz har intkäter/skatt från Zauchwitz
11 Seddin 1375 Henning Stenow i Beeliz har intäkter/skatt från Seddin 
12 Elsholz 1375 Henning Stenow i Beeliz har intäkter/skatt från Elsholz 
13 Wirbritzen 1375 Henning Stenow i Beeliz har intäkter/skatt från Wirbritzen
14 Borck Slavica 1375 (vid Beeliz) Henning Stenow i Beeliz har intäkter/skatt från Borck Slavica 
15 Plessow 1375 (vid Beelitz) Nicolai Stenows söner i Beeliz har intäkter/skatt från Plessow 
16 Langerwich 1375 (vid Beelitz) Nicolai Stenows söner i Beeliz har intäkter/skatt från Langerwich


Länsegendom 
17 Doberkow Ridderligt gods -  även Dobbrikow -1375 i Niederbarnim, kreis Teltow, Brandenburg. Änkan von Königsmark har 4 gårdar. Man ärver sannolikt änkan, modern, mellan 1375 och 1412. I familjen sannolikt till kring 1474. Ägaren Klaus Stavenow (Stawna/o).
18 Slottet Schöneiche, Sätesgods ridderligt, 1419 12 gårdar, 1429-1433. i Niederbarnim kreis Teltow, Brandenburg. Fam Hans Stavenow bytte riddarsätet Biesow mot Slott Schöneiche. Hans Stavenows änka säljer Schöneiche efter 1433.

19 Friedrichshof 1803-1811. Vid Beelitz. Godset såldes genom Krigs och Domän rådet Peter Christian Gottlieb Clausius för 11400 Thaler, genom avtal den 27. April 1803 till ämbetsmannen Friedrich Stavenow för 18000 Thaler. Stavenow sålde av enskilda delar av godset och överlät resten genom fördrag den 26. September 1811 till borgaren Heinrich Seebald för 3800 Thaler.

20 Falkenberg, Ridderligt gods I Kreis Niederbarnim (idag en del av Berlin), Brandenburg. Granngods till Woldenberg i Oberbarnim, de ligger båda vid gränsen mellan Ober och Niederbarnim.. 1375 Änkan ”Steinow” (Nocolaus Stenows änka), från Beelitz har intäkter/skatt från Falkenberg. Sannolikt har man redan då andelar i Falkenberg som man sannolikt ärvt och vilka man i likhet med ovan stående gods inte drivit utan enbart fått intäkter från. Efter familjen Wyns i Stavenows ägo från ca 1550 till 1598. Därefter tillsammans med Samuel Salvart, myntmästare i Prag mellan åren 1598-1608. Man besitter då hela riddargodset och byn Falkenberg. Tidigare hade alltså familjen antagligen mindre andelar i godset Falkenberg (Godest bestod av tre delar med egen jurisdiktion). Närmre information saknas dock eftersom godsarkivet blev förintat i andra världskriget. Den rättsliga striden 1480 om åkermarken Torgow vid Falkenberg och norr om Woldenberg talar dock för att man redan då besatt delar av Falkenberg och Woldenberg sedan tidigare.

Inkomster genom förläning av markgreven

21 Dallwitz - även kallad Dahlewitz 1433 – ? - 1633 i Niederbarnim kreis Teltow, Brandenburg. Markgreve Johann der Alchimist (Alkemisten) förlänar sina kära förtrogna "Lieben Getrewen" Hans och Bethke (Bertram) Stavenow 1433 med intäkter från Dallwitz (Vid Fredsdorf och Schöneiche). (Jfr. Hans Stavenow 1663, bonde i Dallwitz). 


Ober Barnim 1375-1644

Länsegendomar
22 Rittergut Biesow 13??-1419-1429 i Oberbarnim, Brandenburg. Riddargods. Ägare Hans Stavenow. Brandenburgisk Vasall. (Granngods till Woldenberg).

23 Rittergut Steinbeck 1375 I Oberbarnim (vid Wollenberg) Brandenburg. Änkan von Königsmark har 5 gårdar som före 1412 till senast 1474 tillhör Klaus Stavenow med efterkommande. 5 gårdar är antagligen den grundläggande delen av arvet från änkan von Königsmark som gjode det möjligt att köpa in hela egendomen.
24 Rittergut Woldenberg 1375-1644 (Även kallat Waldenburg, d.v.s. skogsborgen, och Wollenberg) 1375 i Oberbarnim, Brandenburg. Änkan Von Königsmark har 14 gårdar som "Leibgeding", d.v.s. livgeding, eller livstids underhåll. Stavenow ärver 24 gårdar – före 1474 besitter familjen Stavenow hela Rittergut Woldenberg. En stor mängd av familjemedlemmarna av familjen Stavenow satt på detta gods, då det ju var i familjen i över 200 år. Man var sedan det behövde säljas av ekonomiska skäl, medförlänade med familjen v. Wagenschützen till 1644. Torgow 1480 åkermarken Torgow / Torgelow (vid Freienwalde/Falkenberg/Wollenberg) Peter och Nickel v. Stavenow omnämns i en rättslig process över marken.  

Bondeförläning

25 Tietzow Brandenburg Kurmark (BLHA) 1787-1803. Ref. code: 78 III Orte T 15 Titel: Tietzow. Innehåller: a 1660 Bauerlehn, b 1685-1732 det lilla godset tillhörande Sigmund Schildberg. c 1787/88 Köp av godset genom Johan Balthasar Stavenow. d 1803 beträggande Stavenows yrkande om meddelande kring utskänkningstillstånd till tillhörigt gardisten Schildberg. Dat. - Findbuch: 1666 – 1803.


Neumark

Länsegendomar

26 Stavenow 2 KR nr. 2683 Landbok Ludwig den Äldre. förmedlar uppgifter om en familj v. Stavenow, vars ursprungliga boplats förmodas vara i Soldiner Kreise söder om Bernstein. Petrus de Stavenow I är vittne vid stiftande av klostret Bernstein 1290. 

I slutet av 1800-talet fanns där fortfarande en skok och öde fältmark och ett skogshus med namnet Stavenow. Stabenow Forsthaus i Unwelt Gr. Silber. En  Kunglig överskogmästare över det s.k. Stabenowische Revier, tillika 2 "Medlänsmän" s.k. Einliegern. Totalt 15 personer. Ägare Dominalamt Reetz. Adress Reetz. S 118. Stabenow tillhör till hälften Amt Reetz och hälften Amt Ravenstein i Pommern. S 22.
27 Blankenfelde -1337- vid Königsberg i Neumark. Godsägare. Familjen v. Stavenow äger 16 gårdar och vissa arrenden. (Raumers Landbuch der Neumark) I landboken från 1337 är Blankenfelde införd såsom tysk by med 57 gårdar, av dessa är 4 prästgårdar. 16 Gårdar är "Mannlehn des Ritters Stauenow". D.v.s. förlänade riddarna Stavenow.

Dessa var antagligen. Gerhard I (Müllrose 1375), Conrad (Torgelow vid Prenzlau), Petrus (1278 Soldin, 1298 Brunneke, 1290 Bernstein,  och Gerhard II (Radduhn och Granzien) förekommer i Neumärkiska urkunder och i orter i närheten av Stavenow 2 samt Blankenfelde.

Blankenfelde LVII; dos IIII, Stauenow pro serv. XVI, pactus V sol. Efter byte av innehavare övergick orten till Familjen von Sack, vilka satt på byn fram till det trettioåriga kriget. De sålde sedan halva besittningen till Augustinerklostret i Königsberg Neumark.1797 köper familjen von Treschow godset och hade detta till 1945.

(Jfr. Hans Stavenow & Amalie von Treschow, det är märkligt nog samma familj v. Treschow som köper detta gods) 

28 Godsinnehavare Regenthin i Arnswalde
Regenthin. Arnswalde norr om Woldenberg/Dobignew i Pommern (Polen., OBS - Detta är en annan ort än Woldenberg i Oberbarnim)- 1837 – 1874- Lehnschulzengutsbesitzer Georg Ferdinand Karl Stavenow. Av namnet att döma är det ett gods som en byfogde innehar som län genom regeringen. 
Senare innehavare - Julius Stavenow. (Evangelisches Pfarrerbuch för Mark Brandenburg Band II/1 sidan 277):
„Grupen, Georg Hermann Wilhelm, född i Stargard i Pommern den 14.11.1861, son till skräddarmästaren Heinrich Grupen och Auguste Engelmann. Gymnasium Stargard. Universitetet Berlin, Leipzig, Greifswald. Tillsatt den 13.2.1887 som Pastor i Friedrichsdorf, Kreis Woldenberg, 1888 Diakon i (staden) Woldenberg, 1895 Överpräst i Neuwedell, Kreis Arnswalde, 1907 3e. Pastor i Nikolaikyrkan i Potsdam, Sänd 1.10.1926. Gift i Regenthin 28.2.1887 med Olga Stavenow, dotter till godsägare Julius Ludwig Stavenow.“

Övrigt Godsinnehav

29 Buchwiese -1854 Wiesenwerder, Kreis Arnswalde Buchwiese (2960), poln.: Smogorz

En borgerlig familj Stabenow har godset Buchweise (i Arnswalde) i sin ägo år 1854". (Adelslexicon der preussischen Monarchie: Bd. L-S von Leopold Karl Wilhelm August Freiherr von Ledebur, S 474).

Vorwerk. Lage Geographische Koordinaten: 53°05‘31“N, 15°40‘42“E. Ca. 1 km südsüdwestlich von Wiesenwerder/Pustkowie am Roskathen- See gelegen.
Geschichte: Es war eine kleine Siedlung, ursprünglich zu Berkenbrügge gehörig und lag in einem dürftigen Heidesandgebiet; der Kiefernwald hat über die kläglichen Versuche der landwirtschaftlichen Nutzung gesiegt. Heute Aufgelassen. Kreis Arnswalde. Wiesenwerder. Buchwiese. Kühnemühle. Roskatenwerder. Wasserfelde. 13 Hause, 58 einwohner.  Ein Johann Friedrich Stavenow, 48 Jahre Alt, Schaeferknecht, aus Buchholz/Arnswalde zog nach Nord-Amerika (USA) in 1867. War also Geboren um 1819.

30 Schönfliess – 1865-1904 Vid Königsberg. 1904 Torvmyren vid Schönfließ, Königsberg. Storlek obekannt. Ägare: Herrman Stavenow. 440
Offentliggörande om konkurs avseende Godsägare Herrman Stavenow är avslutad, efter att fordringarna är icke stridiga har de genom deposition kunnat betalas tillbaka tillfullo. Königsberg i Brandenburg den 11 februari 1865. Königlisches Kreisgericht. 1 Abteilung.


Mecklenburg 
A Länsegendomar
31 Slottet Gorlosen 1319-1345. Kyrkby och Slott i Mecklenburg, Familjen v. Stavenow sitter på detta slott under första delen av 1300-talet. Andra halvan sitter familjen vom Kruge eller Kroge på detta slott. Denna familj v. Kroge blir även föremål för belägring av sin borg 1345. Då har Stavenow sålt och flyttat. (M. U.-B. 3927. 5533.7932.).
32 Byn Granzin till 1345 (MU 6477; R A II;214-215) i Mecklenburg. (I närheten av Werder, Passow, Lübz, Parchim, Schwerin)

(Möjligen avses byn Granzien i Neumark)
33 Klein Pritz 1618 I den 64 cm tjocka bunten med Länsakter (2.12-4/2-2 Lehnakten I, Vol. I a) avseende godset Klein Pritz, lånar 1618 Liebcke von Plessen, Heinrich Stavenows änka, i samråd med sin broder Helmold von Plessen ut 2.000 Gulden till sin broder Reimar von Plessen och erhåller som pant godset Klein Pritz. Denna Heinrich Stavenow, dog före 1618. Sannolikt är det Friedrich och Michael II:s broder (Woldenberg Linie II)


B Riddarämbeten

34 Ritteramt Wredenhagen. 1695-1703. Amtmann Herr Nicolaus Stavenow.
35 Ritteramt Zarrentin. 1703-1715. Amtmann Herr Nicolaus Stavenow.


C Arrenden
36 Mönchshof 1697 På Wittstocks hed år 1697 - omnämns den Mecklemburgiske ämbetsmannen till Ritteramt Wredenhagen och Zarrenthin Nicolaus Stavenow från Lübeck som arrendator till Mönchshof.
37 Hof Brusow, Kronogods 1739-1748 i Kröpelin. Arrendator till detta kronogods tillhörigt Christian Ludewig av Mecklenburg, var tullinspektör Johann Nicolaus Stavenow. (Dominalamt Doberan, bestånd 2.22-10/7 Akterna Nr. 2625 och Nr 2649) år 1739-1748.


Altmark Sachsen
Arrenden

38 Herzfelde vid Seehausen. 1541, 1551 Marcus Stavenow. 
39 Ostorf vid Beuster 1551 Peter Stavenow. 1600 Hans Stavenow. Arrendator vid Kolstret Seehausen, Helige Andes Hospital "Des Heil Geistes Hospital", Hans Stavenow (Ostorff) vid Beuster Havelberg. I arkivet "Pfarrarchivs" i Seehausen i Magdeburgs Staatsarchiv Seehausen. Finns K. inkomster från den gemensamma kistan. De tre Hospitalen var St Gertrud, St Georg, och helige Andes. (1541 ej sammanställd) Inkomster från Arrendatorer. Hans Stavenow i Ostorff ger årligen 7 Scheffel H., 3 Scheffel. Minus 1 Wiert G., 3 Sch. Minus 1 Wiert R., 38 Schilling betalning (1600: samma arrende har då grannen Luttke Holzhaussen tillika 30 Schill. Stend.)

40 Beuster Herinrich Stavenow, 1577, + 1584 son Heinrich 1600. By direkt under Herr Kurfursten av Brandenburg 

41 Klein Beuster 1600 Achim Stavenow. Filial till Gross Boister. Collator under gn. Herr Kurfursten av Brandenburg. Under Amt Tangermünde. Achim Stavenow. har 123 Gulden i försenade skulder.


Ostpreussen

Godsinnehav

42 Herrmanshof, Insterburg. - 1864 – Ridderligt gods. Fam. Stavenow. 37 Hermannshof, städt., Köllmisch. 3291. 311 hektar. Adress: Entfernung 2. Post-bzw. Insterburg PTE. 1863 Stabenow, Godsägare, Herrmanshof vid Insterburg i Preussen. Siste ägare Heinrich Stabenow. Såldes vid dennes frånfälle av de generalfullmäktiga för Heinrich Stabenows arvingar år 1869 (Beiblatt zu Kladderadatsch Berlin den 19 September 1869).
43 Sziedlauken. - 1863 - 92 Szieleitschen, köllmisch 4380. 335 hektar. 7. Insterburg PTE Preussen. Godsägare Herrman Stabenow.
1863 Stabenow, Godsägare av Sziedlauken vid Aulowöhnen, Preussen. En gammal ordensborg från Tyska orden. 
44 Adlig Powajen 1825 Adligt gods vid Insterburg. Innehavare "Landschaftsrat, Ober Amtsman, Rittergutsbesitzer" Johann Friedrich v. Stabenow från Löbegallen, Jurist. Studerade från vårterminen 1791 vid universitetet i Königsberg, Tidigare regementskvartermestare.

1800 Insterburg Preussen Brandenburg. Blev 1825 ägare till von adlig Powajen.
45 Rittergut Mühlenhoff vid Königsberg. 1863 Stavenow godsägare av Mühlenhoff vid Königsberg i Preußen.
Mühlenhof var en stadsdel i Königsberg (Preußen), liggandes söder "des Alten Pregel oder Natangischen Pregel", sydost om Haberberg och norr om Rosenau. Denna by byggdes kring ett gods och präglades av sågar därikring. Byn inkorporerades först 1905 i staden Königsberg. Cellulosa och pappersindustrin hörde till den mest betydelsefulla industrigrenarna i Ostpreußen. Träden fälldes i de rysk litauiska skogarna under vintern och togs efter snösmältningen via Memel till sågverken. 

46 Gut Domnart 1769-1789 Innehavare Löjtnant Johann Siegfried Stabenow. (Grenen från Woldenberg III)


Arrenden

47 Königl. Herrschaft Tauroggen. General arrendator till Kungliga herrgården Tauroggen. Löjtnant Johann Siegfried Stabenow. (Woldenberg III)

48 Domaine Löbegallen. 1769-1789 Leutnant Johann Siegfried Stabenow. Domain Ämbetsman i Löbegallen, Kreis Pillikallen. (Handbuch über den Koniglich Preussischen Hof und Staat für das Jahr 1798 Berlin S 93) (Woldenberg III)

49 Domaine Budupönen und Thoma Ußpiaunen, Georg Leopold Stabenow. Förlänad titeln "Königl. Oberamtmann", alltså Kunglig Överämbetsman. 

50 Domaine Borg Taplacken. K. Oberamtmann Georg Leopold Stabenow. En gammal ordensborg från Tyska orden. 


Herzogthum Oldenburg

Erbzinsgut

51 Arfrade 1788 Erbzinsgut. Christian Nicolaus Stavenow köper godset år 1788 av Christian Friedrich von Bülow.


Pommern Rügen 
Lehngüter

52 Darsband, -1500- Gods och by på ön Rügen. Stoghenow, Stowenow, Undervassaller till huset Putbus. Besatt godset Darsband under medeltiden fram till 1500-talets slut.
53 Lanztewitz 1590-1639 Woldemar Stauvenow med efterkommande, kring 1590 till avyttrandet 1623 – 1639. Familjen blir utarmad och måste sälja sitt gods på grund av höga skulder. 

Reuss Hohenleuben

Arrenden

54 Kammerguts Altreuss Hohenleuben. 1712-1773 Kronogodset Altreuss i Hohenleuben, i kurfurstendömet Sachsen. Riddargodsarrendator 1712-1773. Fam. Regeringens skogsinspektör titulerad Herr Hieronymus Stavenow & Ursula f. Von Crieger. (Woldenberg Linie III). "Hochgräfl. Reuss Wohlbestellt Forstinspector wie auch Pachtinhaber d. Hochgräfl. Cammer Guts Altreuss."

55 Reichenfels, Arrenderat av Hieronymus Stavenow från 1712 till 1739

56 Triebes, Arrenderat av Hieronymus Stavenow från 1712 till 1739

57 Brückla, Arrenderat av Hieronymus Stavenow från 1712 till 1739

58 Harra bis 1807 - Herr Georg Friedrich Stavenow, Hochgräflich Reuss Plauitz, alltså förvaltare åt regeringen av Godset Harra. Låneindrivare i Weissendorf.

59 Kirch Möser Sachsen Anhalt 179?-1806- Riddargodsarrendator Fam. Hans Stavenow och Amalie von Treschow, fördrevs från gården av Napoleons Trupper. Familjen flyttade därefter till Berlin. 


Hertzogthum Magdeburg 

Arrende

60 Gut Walsleben 1794-1802 Hertigdömet Magdeburg. Arrendator, ämbetsman och frimurare Andreas Peter Friedrich Stavenow. Född i Beetz, Neuruppin mellan Neuruppin och Wusterhausen, Brandenburg. Född 3.7.1765. Stud. 1785-87 i Halle, Theologie. Luth. Fader ämbetsman vid Plauerhof vid Plaue (Havel), Skolgång i Alt-Brandenburg, Stud. 1785-1787 i Halle Theol., 1788. Informator hos v. Schlabrendorff i Ziethen/Osthavel., 1789 Ekonomiämbetsman hos v. Görtzke af Gross Beuthen vid Potsdam, därefter ekonomiämbetsman vid de kungliga godsen Niegripp, Altenplathow, Kehnert/Elbe, Arrenderade 1794 domkapitlet i Magdeburgs gods Welsleben/Hzt. Magdeburg; a. 10.10.1800, 2./3. 16.10.1801, 1802 enligt, Curriculum Vitae (6.10.1800).


Österrike Ungern

Adligt gods i Dalmatien

61 Jacsic, 1867 Godsägare, Överstelöjtnant med utnämningar. Herrman Diedrich Adolf Stavenow, Jacsic von Kaiserswehr. Från 1867 ägare av godset von Jacsic, i Dalmatien. (Tillhör grenen Woldenberg II)