HERALDIK

 

STAVENOW

HERALDIK

Stavenows vapen

Brisyrer från ett stamvapen som kännetecken för yngre släktlinjer i en stor familj

Vad är ett stamvapen? Som stamvapen betecknas det vapen som en släkts första kända företrädare fört. Till stamvapnet kom senare egenmäktigt antagna eller förlänade vapen därtill, s.k. brisyrer. Denna sedvänja förekom bland ett större antal familjer under medeltiden i de tyska staterna. 


Walter Leonhard beskriver benämningen enligt följande: "Som stamvapen betecknas en släkts ursprungligen förda vapen. Det förblir oförändrat alltid reserverat för familjens överhuvud, som efter hans död överlämnar det till sin förstfödde son. Stamvapen kan genomgå förändringar. De kan utökas med ytterligare vapen genom diplom eller med ensidigt antagen vapensköld. Utöver dessa brisyrer är fortsättningsvis bruk av det ursprungliga stamvapnet tillåtet. Användningen av bitecken eller förändringar av annan typ för att särskilja yngre ättlingar och bilinjer av en familj med samma familjvapen leder till nya vapen. Denna differentiering har varit vanlig sedan medeltiden." 
(Vår översättning, ur Walter Leonhard: Das grosse Buch der Wappenkunst 1978 Sidan 45)


Stavenows stamvapen i Brandenburg är spetsskölden. Sju av tolv kända Stavenowska vapen finns avbildade i Siebmacher, som dock helt saknat all genealogisk information om släkten, det är också sannolikt därför familjen står i volymerna över utslocknade ätter. Fyra tidigare okända vapenbrisyrer finns från yngre linjer av familijen fram i "modern" tid, d.v.s 1600-1800 talet. Dessa har förts av företrädare för familjen och återfinns på olika arkivhandlingar. Normalt sett är sköldarna enklare utformade, ju äldre de är. 

 

Varför finns det olika vapen i en familj med samma ursprung?

På den tiden, när vapenbilden och sigillstämpeln fungerade som en sorts passbild och legitimation, vilket var fallet i Tyskland ända fram till 1700-talet, vore det inte praktiskt om yngre linjer med söner som hade samma förnamn, använde samma vapenbild. Detta kunde ställa till med problem när två Fredrik eller Claus Stavenow skulle fört samma vapen och exempelvis skulle ingå rättshandlingar gentemot en motpart. Ofta antog yngre söner ett nytt vapen, för att särskilja sig, medan äldste sonen/sönerna fortsatte att föra stamvapnet. Ofta men inte alltid, genomfördes ändringen så att det fortfarande finns ett ideellt eller grafiskt samband med stamvapnet för att visa på släkttillhörigheten. 


G. A. v. Mülverstedt förklarar saken på följande sätt beträffande ett antal släkter i Sachsen, där v. Stavenow också utgör ett av exemplen.

En gren av familjen fanns i  Niedersachsen från åtminståne 1464, men sannolikt fanns den där redan när Beelitz gick över till Sachsiskt ägande under slutet av 1300-talet.

Die durch vielfältige praktische Verhältnisse gebotene und wünschenswerthe Unterscheidung der jüngern Mitglieder eines Geschlechts oder zu jüngern oder doch abgezweigten Linien und Häusern Gehöriger von dem ältern Stamme, zumal bei regierenden oder mit ansehnlichem Grundbesitz begüterten Geschlechtern konnte am sichtlichsten und erkennbarsten Statt finden durch unterscheidende Merkmale auf den so oft zu gebrauchenden Siegeln, den besonders wichtigen Requisiten zur Beglaubigung und Ratificirung von Urkunden. Die deutsche Sitte und der eigenthümliche Geist des Mittelalters wählten dazu ganz be sondere Kennzeichen in gewissen Figuren, die zum Zwecke jener sichtbaren Unterscheidung in den Schild gesetzt wurden als Beizeichen oder Brisüren.

    Es lassen sich mehrere verschiedene Arten der Kennzeichnung der jüngeren Geburt und Bransche oder der Stammesabzweigung in den Wappen der Betreffenden Familien und Familienmitglieder wahrnehemen und zwar: 1. am häufigsten durch Beifügung einer Rose, Rosette, Wecke, radförmigen Figur, eines Sternes u.s.w. zur Schildfigur, halb ober: halb unterhalb derselben, halb zu einer ihrer Seiten, auch in Vervielfältigung an zwei Seiten oder ringsumher. Als Beispiele und Beläge hierfür dienen die Wappen resp. ältere Siegel nachstehender Famlien aus des Ober und Niedersächsischen Kreises:

 v. Peine (al. v. Holtzhausen), v. Köthen, v. Anclam, v. Bardeleben (mit demBeil), v. Osterrode, v. Wuthenow, v. Zaschnitz, v. d. Asseburg, Strantz (von Döllstedt), v. Bartensleben, v. Schierbrand, v. Golitz, v. d. Sahle, v. Meuwer, v. Ursleben, v. Görne, v. Dalchow, v. Heringen, v. Kollmatz, v. Staupitz, v. Rathgeve, v. Wellen, v. Ulleben, v. Süring, v. Stavenow, v. Barsewisch, v. Voss, Marschall (von Eckartsberge), v. Schköhlen, v. Düsedow, v. Lichtenhayn, v.Briest, v. Werder, v. Behr, v. Glina, v. Schart, v. Rieder, v. Statz, v. Axekow, v. Knuth, v. Finecke, v. Priegnitz, v. Walchhausen, 1) v. Eikendorff, v. Rudenstedt, v. Bandemer, v. Lamecke, v. Stauchwitz, v. Zufraß) u.a.m.,  Bei denen auf den ersten Blick das originaire – alleinige – Wappenbild zu erkennen und von den Beizeichen, den unerheblichen, später hinzugekommenen Figuren leicht zu unterscheiden sein wird."

(Der Sächsiche Rautenkranz und andere Zeichen jüngerer Geburt im Sachsenlande. G.A. v. Mülverstedt. Prov Archivar Sachsen. Halle 1862 Sidan 4)

 

Det fanns alltså många olika sätt att använda heraldiska kännetecken för att särskilja yngre grenar av en familj. Vanligast var att lägga till exempelvis en ros eller ruter, en rund figur, en stjärna etc. till stamvapnet. Dessa heraldiska figurer kunde även föras in i hjälmprydnaden, över den vanliga sköldfiguren i skölden. Det förekom även att skölden delades in i olika fält där motiven exempelvis placerades in i de nya fälten.   


En ytterligare mycket gammal familj (ingift med inte mindre än tre Stavenowar) och som också tydligt visar detta utbredda medeltida bruk av olika vapen i samma familj är familjen Kemitz, uradel från Pomerellen (Lat. Chemnitz). Samtliga grenar härstammar från borgmästaren i Pritzwalk, Hans Kemnitz, som blev borgmästare där i slutet av 1300-talet. Släkten har (minst) tre olika vapenbrisyrer eller egentligen helt olika vapen utan större likheter, trots att det rör sig om samma familj. Den ursprungliga famijen hade ett vapen med stegelhjul. Den spirituella grenen med Martin Chemnitz som stammdfader hade ytterligare ett vapen med delad sköld, halv svärdslilja och rött fält, alltså ett helt annat grafiskt innehåll, den gren som hade mer ämbetsmän och jurister hade ytterligare ett annat utförande med tre rosor.  


Särskilt om Stavenowska brisyrer

Ett tydligt exempel på Brisyrer i Stavenow familjerna är användandet av spetsar (eller ulvständer), de första framställs i vågrät form (1323). Senare brisyrer visar stående spetsar, som blir till vågartade spetsar/flammor och sedan på samma sätt stående veteax. Vapnen har dock identiskt heraldiskt basutseende och lika rangtecken. Andra vapen uppvisare i mindre grad ett uppenbart släktskap, men innehåller fortfarande likheter som indikerar släktskap. Ett undantag är vapnet tillhörigt ämbetsmannan Nicolaus Stavenow från Lübeck, hans trana i vapnet är helt klart en "udda fågel" i sammanhanget. Familjen är dock besläktad med Stavenows i Stralsund och för samma rangtecken i form av en kulkrona (Jfr. Bernhard Stavenow). Eftersom familjen i Stralsund kommer från Wriezen och uppenbarligen är besläktad med Lübeckarna (bl.a. genom familjen Marquart), så har han antagligen antagit detta vapen antingen för att han gillade det och antog det självsvådligt eller för att han eller en förfader förlänats vapnet. Möjligen kan förklaringen vara att det bodde två Claus Stavenow i Lübeck på 1650-talet. Det är väl inte osannolikt att en av dessa valde att byta vapenbild för att inte förväxling skulle uppstå i viktiga affärssammanhang. Sigillen användes ofta på viktigare kontrakt för att verifiera att dokumentet och underskriften var äkta.   

 

F. Lisch om Familjen Stavenow

I verket "märkischen Forschungen, Bd. III, 1847, S. 115," har v. Ledebur, anfört att de gamla adliga familjerna som förde liknande vapen, men olika namn, härstammar från samma Stammfader. Familjegruppen med vågrät spetsindelning i skölden inkluderar Familjerna med vanligtvis fyra röda spetsar från vänster i en vit sköld.  Bland dessa räknar v. Ledebur släkterna v. Rohr (v. Rohrbeck), v. Königsmark, v. Möllendorf, v. Kerberg (v. Kirchberg, v. Kercberg), v. Kratz (?), v. Plate (v. Platow), v. Beust (v. Büste, Buz), v. Burckersrode, v. Heßler, vilka alla först förkommer i Altmark, därefter oftast i Prignitz, der de uppträder med stora godsinnehav och stort anseende.

Familjen von Kerberg eller v. Kirchberg har behandlats i Jahrb. XII, S. 43 flgd. und 53 flgd., också i samband med andra stammbesläktade familjer.

Sedan dess har ytterligare en familj med samma vapen upptäckts, familjen von Stavenow. Den mellan de brandenburgiska och meklenburgiska Landsherrarna långa striden om borgen Stavenow som var en av de äldsta och mest betydelsefulla borgarna i Prignitz är säkert välbekant för läsaren.

Efter den tid då borgen och dess vasaller uppkallades efter densamma, var den i familjen von Quitzows ägo (1405-1647). Men i äldsta tid var den i familjen von Stavenows besittning, vilka utan tvekan var de första innehavarna, och som möjligen förde sitt namn utifrån borgen.

Herrarna von Stavenow uppträder i urkunderna år 1252 och framstår som länsinnehavare till Stavenow till mitten av 1300 talet.

 

Med anledning av fyndet av Henning v. Stavenows sigill från 1323, ansåg Lisch att von Stavenow utan tvekan tillhörde denna familjegrupp. Särskilt eftersom dess besittningar låg så nära de andra spetssköldsläkterna. Lisch hänvisar även i detta hänseende till; "so z. B. heißt es in der Urkunde vom J. 1322 (bei Riedel a. a. O. Nr. XI, S. 210): "De kindere hern Hinrikes van Stauenoue scolen gelden hern Ygen van Koningesmarke sine scult."

(F. Lisch. Die Familie von Stavenow MIT EINEM HOLZSCHNITT.IV. Zur Geschlechts= und Wappenkunde)

 

Om det idemässiga släktskapet mellan varg och vargtänder som motiv - är Stavenow i Pommern släkt med Stavenow i Brandenburg?

Är Stavenow i Brandenburg befryndade med släkten Stavenow i Pommern? Vid en jämförelse med det heraldiska bruken hos jämförbara familjer, framgår att detta högst sannolikt är fallet. 


Robert v. Blumenthal anser i sin skrift "Die Märkischen von Rohr" som behandlar släkten v Rohrs i Prignitz äldre historia, att ett ytterst vagt samband föreligger när det gäller att hitta ett genealogiskt samband mellan samtliga spetssköldssläkter i Prignitz. Han menar istället att det rör sig om ett antal tjänstemannasläkter, som förde lika sköldar på grund av att de genomförde en gemensam uppgift, nämligen vakten av Elbegränsen. Von Rohr som  1304 var utan besittningar i Prignitz, blev upptagna i det som han kallar för "Spitezenschildverband", översatt spetssköldsförbandet. Han menar att spetsskölden kan ha att göra med att antingen v. Rohr blev ingifta i andra spetssköldsläkter eller att spetsskölden kan ha att göra med att v. Rohr fått nya besittningar vid Elbegränsen och på så vis ingått i spetssköldförbandet.


Denna förklaring ligger nära tillhands eftersom den i Österrike kvarvarande Jans v. Rohrs (Heinrichs v. Rohrs son + 1304), antog ett nytt sigill med sin son Albrecht. Detta sigill avbildar en stegrande varg. Tolkar man spetsarna i skölden som vagtänder (Jfr. den svenska släkten Ulfstand, som också förde spetsskölden) så finns här ett ideellt samband mellan spetsskölden och vargen. (Die Märkischen von Rohr, Robert von Blumenthal Deutsche Zeitschift für Familienkunde Heft 1 16. Jahrgang Januar 1967 Sidan 550). Historien om v. Rohrs olika äldsta vapen och hur dessa förts av släkten i Prignitz och släkten som blev kvar i Österrike är identiskt lika de förhållanden som gäller mellan de Pommerska Stavenowarna och Stavenow i Prignitz bruk av sina första kända vapen. Exakt samma ideella samband föreligger givetvis mellan vargen eller räven i de Pommerska Stavenowarnas vapen och spetsskölden som fördes av Stavenow i Prignitz. Släkten v. Rohr för ihop bägge vapen senare genom att som hjälmprydnad i spetsskölden införa vargen. På samma sätt har vargen förts in i de bägge Stavenowska brisyrerna av stammvapnet från 1689 i Rostock. Dessa indikerar slutligen starkt ett släktskap mellan Stavenow på Rügen och släkten i Prignitz..

 

Enligt min mening innehåller både Lisch och v Blumenthals förklaringar intressanta element. Visst förekommer ett släktskap mellan flera Spetssköldsläkter. Det har F. Lisch konstaterats att v Königsmark och Stavenow är befryndade, vilket styrks av att Stavenows ärvde en änka v. Königsmark i Wollenberg m.fl. gods, liksom att Möllendorff och Stavenow är befryndade (enligt v Blumenthal) liksom att Königsmark-Giesenlage är befryndade. Att de skulle ha samma stamfader kan sannolikt inte verifieras. Men att flera av släkterna var besläktade med varandra talar inte emot möjligheten att spetssköldssläkterna hade den gemensama uppgiften att vakta Elbegränsen.


Vad kom först, den stegrande vargen eller ulvständerna? Det kommer vi sannolikt inte att kunna ta reda på, men släkten i Prignitz förefaller ha åtnjutit större anseende än familjen som hamnat lite i "bakvattnet" med sitt lilla gods på ön Rügen. Sannolikt har den grenen bestått av en yngre linje som fått gods på Rügen. Alltså inte den dåvarande "huvudmannagrenen". Att familjerna är besläktade med varandra talar de bägge Stavenowska vapnen med både spetsar (ulvständer) och stegrande varg avbildade 1689 som förenar motiven från de bägge tidigaste sköldarna. Exakt samma princip förekommer dessutom i släkten v Rohrs vapen från 1500-talet, som förenar två tidigare av v. Blumenthal beskrivna vapnen (det med ulvständer och det med vargtorso) i ett och samma vapen.  


Familjerna med länsinnehav i Brandenburg - Från Stavenow till Altmark och Ober och Niederbarnim

Från Stavenow m.fl. gods i Prignitz till godsen Woldenberg, Falkenberg, Steinbeck, Doberkow, Biesow i Oberbarnim samt slott Schöneiche i Niederbarnim vid Berlin.


Vår anfader Hieronymus Stavenow förde en brisyr av de bägge kända Stavenowska vapnenvarianterna som kan knytas till just företrädare förlänade med Woldenberg. Högst sannolikt är denna gren av familjen Stavenow en av de många som har sitt ursprung i Woldenberg eller något av de andra godsen i området. Formellt ägde familjen en andel i godset tillsammans med fam. v. Wagenschützen fram till det slutligen såldes 1644 till Dr. Fulborn från Wriezen. Det är visserligen inte omöjligt, att Hieronymus linje innehaft annat godsinnehav, tidigare, samtida eller senare än Stavenows på Woldenberg. Förhoppningsvis hittar vi ett utförligare svar på detta framöver. 


När vi betraktar de människor som är involverade i familjen, deras bästa vänner, faddrar och dopvittnen, så framgår ett intressant mönster. Då syns det tydligt hur de Stavenowska familjerna flyttat mellan städerna i Brandenburg, i synnerhet under 30-åriga kriget. Vissa av familjerna som uppträder som dopvittnen och faddrar följer med. Det framgår t.ex. att familjerna såväl i städerna i Prignitz och Altmark såväl som i Schlesien och Mecklenburg har samma umgängeskrets som Stavenow till Woldenberg. I städerna synes familjen även ha åtnjutit betydande anseende och tillhörde de högsta skikten. Vissa företrädare blev rådmän och borgmästare. Exempel från Prignitz är Joachim Stavenow från Lenzen (Staden som 1252 fick sina stadsrättigheter och där Gerhard v. Stavenow bevittnade urkunden), som blev borgare i Hansastaden Rostock 1597 och direkt blev upptagen på livstid i Hundramannakollegiet i Rostock, som näst rådet var det organ som styrde staden. Otaliga dignitärer är dopvittnen. I Perleberg och Pritzwalk är ofta familjerna Bülow, Konow och Chemnitz dopvittnen.  


Som exempel från Woldenberg, har vi Jacob Stabenow som blev borgmästare i staden Wriezen. Ett flertal andra familjemedlemmar knutna via länsregistraturen till Woldenberg är Junker Albrecht St., Junker Friedrich St., Caspar Stavenow från Wriezen som flyttar till Pritzwalk, Merten Stavenow från Wriezen som flyttar till Stralsund och sedan Havelberg, Andreas Stavenow som tidigt blir ämbetsman hos Hertig Ulrich III i Schwerin. Dessa och flera andra stammade från Stavenow från Woldenberg. De flesta bodde dock antingen i städerna och ägnade sig åt ämbeten eller borgerliga yrken, eller så blev de arrendatorer och hade då oftast paralella boenden i städerna. Lustigt nog finns ett gammalt uttryck i vår familj "man kan alltid arrendera". En del släktgrenar köpte andra gods senare, till exempel grenen i östpreussen. Familjen i Oberbarnim (särskilt från Wriezen) hade många gemensamma vänner och familjer i vilka man normalt sett gifte sig med över flera generationer. En del av dopvittnenas familjer dyker också upp inte bara i de brandenburgiska städerna utan även i Mecklenburg, Rostock, Lübeck och Stralsund, m.fl. städer och byar. En del av livsstilen handlade uppenbarligen om att umgås i trängre kretsar, vilket antagligen även var affärsmässigt betingat. Ett sorts familjenätverk. De mer framstående personligheterna i familjen dyker också upp på många ställen som dopvittnen i de olika städerna runt om i tyska rikena. Exempelvis Herr Georg Stavenow, född i Perleberg, rektor i Kyrits och senare präst i Brunn. Han dyker upp som dopvittne hos Stavenows i Pritzwalk, Havelberg, Brunn, Wustrau och hans fru (f. Chemnitz) dyker upp som dopvittne hos Hieronymus Stavenow i Hohenleuben, Thüringen. Georg Stavenow var Hieronymus farbror. 


De flesta gamla Stavenow familjerna med ursprung i Brandenburg hör av allt att döma till en gemensam stam som förgrenat ut sig till Altmark, Neumark, Schlesien, Mecklenburg och Hansastäderna. Det finns sannolikt också undantag som inte tillhör släkten. Intressant att notera är att ingen gren har tillsynes "brevadlats" i modern tid, d.v.s. från 1500-talet och framåt, utan de grenar som offentligt fört sitt "adelsskap" i egenskap av jordägare eller ämbetsmän, har av allt att döma gjort det med urminnes hävd, vilket också starkt indikerar ett och samma ursprung för alla familjegrenar som fört släktens olika vapen och brisyrer oavsett deras yrkesval och tillfälliga ekonomiska ställning. I enlighet med detta hänvisar exempelvis ett länsbrev för Woldenberg från 1536 till tidigare förläningar.


Rügen och Mecklenburg

Vapnen för familjen Stovenow av Darsband och Lanzewiss på Rügen. Det finns även en brisyr av vapnet från Rügen i Mecklenburg, där elementen rosor finns med samt strutsfjädrarna i hjälmprydnaden. Första kände medlemmen av pommerska grenen är Slawke Stoghenow.

Han nämns som undervassall till Huset Putbus 1307. Dennes vapen syns nedan till vänster. Nedan till höger är en brisyr av vapnet av modernare snitt, sannolikt 1500-tal. Då har tre rosor tillkommit samt en öppen hjälm med hjälmklenod och strutsfjädrar som hjälmprydnad. 


Bild

Nedan Stoghenows vapen från 1307 (Siebmacher)

Nedan t.h. Stavenow på Rügens sigill 1500-tal (Siebmacher)



Mecklenburg

Vapnet nedan är högst sannolikt en brisyr av vapnet från Rügen i Pommern, förtecknat som v. Stabenow i Mecklenburg. Elementen rosor samt strutsfjädrarna i hjälmprydnaden finns med från vapnet från Rügen. Ålder okänt, men gissningsvis 1700-tal med tanke på formspråket och sköldens indelning i fyra fält som talar för att det är ett modernare vapen. Ytterligare forskning kommer förhoppningsvis att visa vilken gren av familjen som förde vapnet. (Källa: Sigillsammlingen, Ludvigslust Slottsbibliotek, Statsarkivet i Schwerin). Siegel im Siegelsammlung der Ludvigsluster Schlossbibliothek. LHA SN 11.7.2/22 Tafel Nr. 40. Verzeichnet als v. Stabenow.


Bilder

Nedan t.v. Modern tolkning av vapnet med okända färger.

Nedan t.h. Orginalsigillet i Schwerin.

 

 


Mecklenburg och Brandenburg

Detta, sannolikt det äldsta, tillika stammvapnet, avbildat i ett sigill från första maj 1323. Texten kring sigillet lyder "Henningi de Stavenow". Han blev 1323 Mecklenburgisk Vasall. Fadern Heinrich var Brandenburgisk vassall till 1317.

På webbsidan http://petschaften-archiv.de/?page_id=860 kan man se en sigillstamp av bly, från medeltiden som blivit starkt skadad. Det skulle mycket väl kunna vara Henning Stavenows sigillstamp. Den stämmer i princip exakt överens med det bevarade vaxsigillet i måtten och fragment av spetsarna syns på högra sidan av skölden (Som måste jämföras ur ett spegelvänt perspektiv vis avi sigillet bredvid).

Stamvapnet finns även avbildat i en modernare form från 1500-talet vilket återfinns i Siebmachers vapenlexikon. Vapnet hade givetvis inte existerat i denna moderna form om Stavenow dött ut 1356 i belägringen av Slott Stavenow då detta formspråk inte fanns vid den tiden.


Bilder

Nedan t.v. Modern avbildning av vapnet i färg enligt Siebmachers färgangivelse.

Nedan t.h. Fam Stavenow i Brandenburg (Siebmacher) kan dateras till tidigast 1487 men är sannolikt från 1500-talet. 1400-talets avbildningar av vapen visar oftast dessa med en sluten stickhjälm, (tornerhjälm) medan hjälmarna på sigill ur den aktuella samhällsgruppen normalt sett är öppna, bygelhjälmar eller prakthjälmar, i regel från 1500-talet och framåt. Jfr. t.ex. Scheiblersches Wappenbuch första delen för perioden 1450–1480 där även grevliga vapen såsom v. Hanau endast för en sluten tornerhjälm. Samma vapen avbildas senare med bygelhjälm. Vapenboken är grovt indelad i två delar, den äldsta delen med 476 vapen med sluten hjälm, hjälmtäcke och hjälmklenod, den är daterad till tiden 1450-1480. Den andra delen från 1500-1600-talet innehåller i huvudsak vapen med bygelhjälm, eller öppen hjälm. Den exakta tiden för införandet av öppen hjälm som privilegium för adeln var 1487 i Tyskland. Ottfried Neubecker skriver att: "Sedan den sista torneringen i Worms gäller - åtminstone i Tyskland en från denna tid stammande regel, som ofta åsidosattes, enligt vilken klubb- tornerings eller bygelhjälmen endast tillkom adliga familjer medan den slutna "stickhjälmen" (Ty Stechhelm) stod var och en fritt att använda." Neubecker, Heraldik Liber förlag 1982 sidan 162. 

 


Bilder

Nedan t.v. Henning v. Stavenows orginalsigill från 1323. 

Nedan t.h. Henning v. Stavenows sigillstamp i bly, med allra största sannolikhet. Publicerat med vänlig tillåtelse från Petschaftarchiv.de.


 

Stamvapnets utveckling i Mecklenburg och Brandenburg 1689

Brandenburg 1689

Den första brisyrerna från stamvapnet, den äldre, utan krona, från Brandenburg och den yngre med krona från Mecklenburg. Uppenbarligen två linjer direkt från samma familj. I detta fall ser vi stammvapnet i en möjlig kombination av släkten Stavenows i Prignitz vapen och Stavenow i Pommern vapen. Detta talar för Robert v. Blumenthals teori om att det föreligger en ideell betydelse mellan spetsarna och vargen, om man kan tolka dessa som vargtänder.

Även detta förhållandevis moderna vapen avbildat 1689 i Schlichtings Wappenbuch kunde givetvis inte existerat om Stavenow dog ut 1356. Detta vapen har sannolikt tillhört huvudgrenen av familjen Stavenow till Woldenberg. Redan 1499 sitter fyra grenar på Wollenberg. Några av dessa säljer sina andelar av godset till släktingar och gör annat. Möjligen rör det sig om denna gren alltså. Det är inte uteslutet att en gren stannade i Prignitz hos Gans zu Putlitz och familjen von Quitzow. En del källor talar för det. Dessa vapen kan hört till dessa. 

Familjen Stavenow i Rostock härstammar från Lenzen och Perleberg. Det är där båda dessa vapen återfinns. Men även vapnet med stående spetsar som förknippas med Woldenberg återfinns i Rostock. Bägge grenar har således sökt sig dit. 

Hans Stavenow kom till Rostock från Lenzen 1604. Lenzen, där en gång Siegfried Stavenow mördades och där Gerhardus de Stavenow bevittnade stadens stadsrättigheter under Markgreve Otto 1252. 

Under de bägge Stavenowska vapnen syns familjen Wulffs vapen utan specifikation till innehavare. Notera att detta är ett alliansvapen. Det är förvillande likt Stavenows vapen, vilket är mycket ovanligt. Hjälmen, som normalt skulle titta till heraldiskt höger eller rakt fram likt hjälmprydnaden, tittar åt fruns sida och spetsskölden. Det indikerar att fruns familj stod högre i rang. Om detta är Tile eller Clauss Wullfs vapen återstår att undersöka. Tile Wullf nämns på flera ställen och har inkomster från samma gods som familjen "Stenouw" i Beelitz Landbuch 1375. Gifte han sig med en dotter i familjen Stavenow eller rör det ett släktskap med en annan spetssköldssläkt? Vargen är i alla hänseenden familjen Wulffs stammvapen. En Urban Stavenow gifter sig med Anna Wullf, Jacob Behmes änka 1633 i Berlin. Många andra Wullf finns som dopvittnen här och var i Stavenows exerpterna.

 

Mecklenburg 1689

Den andra brisyren från stammvapnet. Från Mecklenburg. I detta fall ser vi ytterligare en kombination av släkten Stavenow i Prignitz och Pommerns äldsta vapensköldar sammanförda i ett vapen. Detta talar starkt för v. Blumenthals teori om att det föreligger en ideell betydelse mellan spetsarna, tolkade som vargtänder och vargen.

I detta fall har en krona lagst till på hjälmen. För att göra vapnet mer heraldiskt korrekt har även spetsarna bygg plats. Bakgrunden till vargen har även blivit gul istället för silver. Även detta förhållandevis moderna vapen avbildat 1689 i Schlichtings Wappenbuch kunde givetvis inte existerat om Stavenow dog ut 1356.

Det är inte omöjligt att detta vapen tillhört huvudgrenen för familjen Stavenow till Wollenberg. Redan 1499 sitter fyra grenar på Wollenberg.

Familjen Stavenow i Rostock härstammar från Lenzen och Perleberg. Där återfinns både detta vapen och vapnet med stående spetsar som förknippas med Wollenberg.

Hans Stavenow kom till Rostock från Lenzen 1604. Lenzen, där en gång Siegfried Stavenow mördades och där Gerhardus de Stavenow bevittnade stadens stadsrättigheter under Markgreve Otto 1252.


Wulff

En ytterligare släkt som för ett vapen liknande Stavenows vapen nedan och som kan varit ingifta i familjen Stavenow är Wulff. Detta vapen är mycket likt Stavenows vapen, men hjälmen tittar åt heraldiskt vänster, d.v.s. åt fruns sida (om det är ett alliansvapen) som antagligen tillhört en spetssköldsläkt. Detta ovanliga heraldiska grepp visar även att fruns släkt stod högre i rang än mannens. Tyle och Nicolaus Wulff var förlänade inkomster i samma byar som Nicolaus och Henning Stenouw in byarna Stücken, Plessow, Neuendorf, Wirbritzen och Borck Slavica enligt kejsar Karls Landbuch 1375. Detta skulle kunna indikera att vapnet fördes av någon av medlemmarna i familjen Wulff vars stammvapen normalt sett enbart inehåller en vargtorso och möjligen gifte de in sig i familjen Stavenow. Detta vapen från familjen Wulff måste givetvis utforskas mer noggrant innan man kan säga något mer ingående om det, men intressant är det i vart fall. 

 

Bilder

Nedan t.v. Brandenburg 1689. (Siebmacher)

Nedan t.h. Mecklenburg 1689. (Siebmacher)

Under dessa Wulff, Niederbarnim (För mig okänt årtal och källa)



Brandenburg och Mecklenburg 1540-1689

En brisyr från stamvapnet, nu med med tre stigande spetsar istället för tre liggande spetsar. Sannolikt är det ett äldre vapen än det med de vågartade spetsarna. Detta vapen från medlemmar av familjen på Woldenberg med stigande spetsar finns även i Rostock 1689. Med säkerhet vet vi att det fördes av Andreas Stavenow Hauptmann i Walsmühlen (f. ca 1540 + 1604) broder till Michael v. Stabenow I m.fl. i Schlesien (f. ca 1519 + 1598). Peter Stavenow från Perleberg flyttade till Rostock 1616. 


Vilken generation till Woldenberg som antog vapnet är ännu inte känt. Det fördes dock av den Mecklenburgiske Ämbetsmannen, kapten Andreas Stavenow f ca 1530-40 död 1605. Denne var ämbetsmann till Hertig Ulrich III av Mecklenburg och bodde i Schwerin. Han tillhörde Stavenow till Woldenberg i Brandenburg. Att överhuvudtaget tre spetsar används som motiv visar starkt på en ideell likhet med den ursprunglinga spetsskölden från familjen Stavenow i Prignitz. Sannolikt hörde detta vapen till fler medlemmar av Familjen Stavenow auf Woldenberg än Andreas Stavenow, såsom möjligen hans fader Friedrich, men den ursprungliga spetsskölden kan också förts av de äldre familjelinjerna till Woldenberg, jfr vapnen ovan. Sigillet nedan visar på att denne kan ha fört ytterligare en brisyr av detta vapen, eftersom det förefaller innefatta ett ytterligare fält uppe i högra hörnet. D.v.s. heraldiskt vänster, som skulle indikera att Andreas Stavenow ytterligare valt att ytterligare ändra detta vapen som i så fall torde tillhört hans fader, Friedrich Stavenow.


Bilder

Nedan t.v. Stavenow i Mecklenburg och Brandenburg. (Rostocker Wappenbuch 1689/Siebmacher)

Nedan t.h. Andreas Stavenow, sigill med detta vapen.

 

 

Brandenburg och Schlesien 1540-1598

Michael Stavenow I:s vapen, präst i Neukirch an der Katzbach i Schlesien. På den sidan av floden Oder stavas namnet oftast Stabenaw och Stabenow. Dock inte i länsregistraturen i Brandenburg där det oftast står Stafenow och Stavenow. Michael I var son till Friedrich Stavenow, en yngre linie till Wollenberg, som inte bodde där och vilken sannolikt förde de raka spetsarna i vapnet. Michael Stabenaw var broder till Hauptmann Andreas Stavenow ämbetsman i Wahlsmühlen, Mecklenburg och hade ytterligare en broder, Heinrich Stabenow, juris doktor. Denna yngre gren var "mitbelehnt" alltså en av de många familjer som hade sin vassaltjänst i Brandenburg via släktgodset Wollenberg tills dess Godset sålts av av alla fyra huvudgrenar, varav alla hade ett flertal söner. En av Michael Stavenaws tre söner, Michael II gick samma bana och blev präst i Neukirch an der Katzbach. Denna förde också samma vapen.  

 

Tre vågartiga silverfärgade spetsar eller flammor mot blå bakgrund. Vapnet som är ytterligare en brisyr utifrån vapnet med stående spetsar, visar därigenom ett ideelt sammanhang med den ursprungliga spetsskölden. Såsom personligt vapen för en präst kunde detta vara intressant med de vågartiga spetsarna. De har förmodligen något med det andliga att göra., Nedanstående gravplatta har suttit på Michael Stabenows grav och återfanns i kyrkan i Neukirch an der Katzbach 1936, då en arkeologisk utgrävning genomfördes. Kyrkan blev kaftigt förstörd under 30- åriga kriget. Tre kända söner Michael, Heinrich och Friedrich.

 

Av dessa blev Heinrich Stabenaw Jur. Dr. På avhandlingar från tiden nämns han med varierande stavning, men ett exempel är "Henrico á Stabenaw et Woldenberg Silesius". Heinrich von Stavenow auf Woldenberg från Schlesien".


En son till Friedrich v. Stavenow, som också hette Heinrich Stavenow förde detta vapen. En variant är återgiven i Siebmacher från ett original i en s.k. Stammbuch från 1585. Notera att han har spetsarna i en öppnare konfiguration än Michael nedan. Om det beror på en ändring av blasoneringen eller om det är konstnärlig frihet från tecknaren respektive stenhuggaren vet vi inte, men sannolikt är det exakt samma vapen.


Bilder

Nedan t.v: Heinrich Stavenows vapen, son till Friedrich avbildat 1585 (Siebmacher)

Nedan t.h: Michael Stabenow I, epitafium från kyrkan i Neukirch an der Katzbach 1598.

 


Bild nedan

Michael Stabenau II, epitafium från Lähnhaus a. Bober 1591.

 


Brandenburg, Mecklenburg och Reuss

Hieronymus Stavenow, Reussisk Skogsinspektör i Reichenfels och arrendator till fem av kronogodsen i Hohenleuben. Han var son till Peter Stavenow som var son till Christoffer Stavenow i Perleberg. Hieronymus Stavenow föddes i Klein Lüben vid Ruppin 1669 och dog 1762 i Hohenleuben, dit han kom med familjen 43 år gammal 1712. Detta är en ytterligare brisyr av vapnet med stående spetsar och således en gren med ursprung i Wollenberg i Oberbarnim. De tre spetsarna har nu blivit tre veteax både i sköld och hjälmprydnaden. Släktskapet mellan vapenbilderna är i detta fall mycket tydligt.  Vi kan bara spekulera i varför den innehåller veteax, men med tanke på att några släktgrenar i huvudsak ägnat sig åt godsförvaltning antingen med egna gods eller som arrendatorer hos andra, så kan det ha varit ett sätt att utmärka sig  med tre veteax. Med största sannolikhet förde hans fader Peter och farfar Christoffer samma vapen.


Vete symboliserar flera saker enligt bibeln. Livets bröd. Den andliga skörden, evangelisation. Jesu liknelse om såningsmannen. Frön av tro sås i människan. Livet i Kristus. Jesus: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. Johannes 4:35

Jesus: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Joh. 12:24,25.


En blasonering (skrivftlig beskrivning av vapnet) tycks inte ha överlevt tidens tand, men vi får med fog anta att blasoneringen är tre gula veteax, d.v.s. guldfärgade mot blå bakgrund. Veteax mot röd eller grön bakgrund är osannolikt. Särskilt då grönt är en mycket ovanligt heraldisk färg. 

Fyra varianter av sigillet är funna, ett äldre med en äldre sköldform och tre senare med rund sköld som blev populärt på 1700-talets mitt.

Formen på skölden hör inte till blasoneringen utan kan fritt enligt konstnären varieras i framställningen av vapnet. När detta sigill framställdes, var rund sköld högsta mode. 


Bilder 

Nedan t.v. Stavenows vapen i färg, med den mest sannolika färgsättningen. Gula veteax mot blå bakgrund.

Nedan t.h. Hieronymus Stavenows sigill med familjens vapen. Äldsta kända från 1738.


 


Bilder nedan

t.v. Hieronymus Stavenows sigill med familjens vapen från 1726.

t.h. Hieronymus Stavenows fru i andra äktenskapet, Ursula v. Criegerns sigill och familjens vapen.



Bilder

t.v. Heinrich Gottliebs (en son till Hieronymus Stavenow) och hans andra frus gravsten från Kunzendorf, Schlesien där han verkade som präst till sin död.

Nu senare under 1700-talet har man valt att enbart visa rangkrona på stenen istället för att avbilda familijens vapen. Detta blev populärt från 1700-talet och framåt. Många valde även att enbart föra sina initialer och rangkrona i sina sigill istället för att låta avbilda sitt vapen. Jämför skeppare Bernhard Stavenow i Stralsunds sigill nedan och Ämbetsmannen Nicolaus Stavenow som bytte sigill 1698 och gick över från vapensköld till  initialer och rangkrona. Bytet skedde mitt under en korrenspondens med Nils Bielke. Bägge sigillen kan såldes definitivt knytas till samma person. 

t.h. Avbildning av v. Criegerns släktvapen.


 


Mecklenburg

Detta vapen är förtecknat som v Stabenow i Mecklenburg i sigillsammlingen från Ludvigslust Slottsbibliotek, tillhörigt den Mecklenburgiske regenten. Det är ytterligare en brisyr som innehåller heraldiska element från vapnet från Woldenberg, stjärnorna mot blå bakgrund finns i hjälmprydnaden ur Michael Stavenow i Schlesien m.fl:s vapen. Vapnet innehåller rosen, antingen från en ingift släkt eller Stavenow i Pommern. Det innehåller svärdsliljan, antingen från någon av de ingifta släkternas Chemnitz eller släkten v. Criegerns vapen. Bägge använde svärdsliljan i sina vapen. 


Detta sigill är mycket detaljerat och innehåller skraffrering (linjer som anger tinktur, d.v.s. färg och metaller) vilket också talar för dess relativt övriga vapen unga ålder.


Det skulle kunna vara ett vapen tillhörigt antingen Johann Friedrich Stavenow eller Joachim Stavenow, alternativt deras farfar, Peter som var gift med en Chemnitz. Från 1729 befann sig dessa i Malchin i Mecklenburg. Det skulle även kunnat tillhöra Friedrich Stavenow i Röbel. Det är inte heller uteslutet att det tillhört någon ur den ostpreussiska grenen. Källa: LHA SN 11.7.2/22 Tafel Nr. 37. Siegelsammlung der Ludvigsluster Schlossbibliothek.


Bilder

Nedan t.v. En modern tolkning enligt färgangivelserna i sigillet.

Nedan t.h. Orginalsigillet.  

 

 

Stralsund 1767

Detta sigill tillhörde skepparen Bernhard Jacob Stavenow i Stralsund,  gift med  Catharina Marckwardt. Ännu har vi ingen information om vilket vapen familjen Stavenow i Stralsund förde, men kulkronan i spegelmonogrammet är samma krona med nio kulor som  familjen Stavenow i Lübeck förde.  Bernhard Jacobs fader var Johann Stavenow ämbetsmann, s.k. "Torschreiber" ägde en tomt i staden och var även skomakarmästare. Sigillen är från skeppare Bernhard jacob Stavenows testamente i Stralsund 1767. 


Bilder

Nedan t.v. Detaljbild Jacob Stavenows sigill.

Nedan t.h. Jacob Stavenows och hans Hustrus sigill

 

 

Lübeck och Mecklenburg 1663-1715

Ämbetsmannen Nicolaus Stavenow i Wredenhagen, Mecklenbrug och senare Zarrentin där han dog 1715. Han föddes i Lübeck 1663 son till skepparen och köpmannen Clauss Stavenow. Var gift med Anna Margaretha Hough/Hunck, dotter till borgmästare Jürgen Hough i Boizenburg. Kulkronan med nio kulor har man gemensamnt med Stavenows i Stralsund. Liksom att man var bekannta med familijen Marqwardt som var dopvittnen i Lübeck och ingifta i Stralsund. Vapensigillet och monogrammsigillet tillhörde bägge Nicolaus Stavenow och finns på sex brev från tiden 1695-1698 i Riksarkivet i Stockholm.

Två söner stammade från detta äktenskap. Caspar Friedrich Stavenow och Johann Nicolaus Stavenow, Hertigens av Mecklenburgs tullinspektör i Warnemünde.

I dödboken i Zarrentin 1715 finns Nicolaus Stavenows dödsruna som lyder.

Nummer 25: „den 23July ist der Weylandt hochedle und vornehme Herr Niclaus Stavenow, gewesener Ambtman hieselbsten, in der Kirchen beygesetzt und beerdiget worden“.


Bilder

Nedan t.v. Nicolaus Stavenows sigill använt 1695/1696.

Nedan t.h. Nicolaus Stavenows sigill använt i samma korrespondens från 1696 och framåt.



Familjen Stavenow i adelslexikon från 1800-talet

I förordet till Siebmachers vapenböcker kring de olika provinserna i Preussen, såsom Brandenburg, där s.k. avdöda ätter (Abgestorben) är förtecknade gäller samma princip för registreringen. Såsom "Abgestorben" förtecknas inte bara varje familj som inte biologiskt lever längre utan även samtliga de familjer som lämnat provinsen och som exempelvis sålt sina gods. Det framgår även av förordet att många av dessa familjer kan leva vidare på andra orter (som t.ex. Hieronymus Stavenows familj i Thüringen).


Denna princip för framställningen är viktig - för det innebär att samtliga familjer i adelslexikonen nedan kan ha fortlevande legitima ättlingar, som av någon anledning, oftast penganöd; lämnat sin hembygd och sålt sina gods. Vår släktutredning har visat att så skedde för de flesta grenarna i stor utsträckning under 1600-talets början. Detta var också vanligt under de många krig som härjade, från 30-åriga kriget och framåt. Det kan inte uteslutas att man hade haft större möjlighet att hålla ihop familjen om alla varit konsekventa och använt samma vapen istället för att skapa individuella brisyrer. Men, staten kunde egentligen enbart följa adelsfamiljerna genom landägandet där fäder och söner som skulle ärva förtecknades noggrant och via ämbetsverk och mililtära rullor. När man sålde, togs den nya ägarfamiljen över i godsförteckningen. Enligt tysk adelsrätt, är det upp till övriga familjer som t.ex. idkat borgerliga yrken, att själva bevisa sin härkomst genom en släktutredning.


Att familjen står i lexikon över utdöda familjer i en viss provins, innebär alltså inte att familjen är biologiskt utdöd, utan är snarare ett bevis för att man tidigare innehaft adelsgods i provinsen och att myndigheterna har tappat kontakten med familjen. Adelslexikonen innehåller tyvärr ytterst få och också en del felaktiga uppgifter. Men det är intressant att se hur myndigheterna har agerat när de saknat uppgifter om en familj. Tyvärr har endast någon enstaka liten bråkdel alla relevanta godsinnehav iakttagits.


Några genealogiska undersökningar eller riktig släktforsning har inte heller företagits av myndigheterna. 


Bild nedan

J. Siebmachers grosses und allgemeines Wappenbuch, sechsten Bamndes, fünfte Abteilung. Der abgestorbene Adel der Provinz und Mark Brandenburg. 


Förord ur Siebmachers adelslexikon provinsen Brandenburg som förklarar vad som menas med begreppet "Abgestorben". Begreppet omfattar inte bara biologiskt utdöda släkter, utan framför allt alla de adelsfamiljer, som inte längre bor i sin ursprungliga provins och där förlorat sina gods.



Bilder nedan 

V. Ledeburs preussiska adelslexikon, denna var bland de första ute med en mycket kort och dessutom helt felaktig beskrivning av familjen. Han missuppfattade var godsen låg och blandade samman dessa med staden Woldenberg i Neumark. Han har alltså sökt familjen på fel plats och givetvis inte funnit något där. Han beskriver även en borgerlig familj Stabenow som satt på godset Buchweise (Arnswalde) 1854. Den familjen känner vi ännu inte till detaljerna om. Man vet alltså inte ens vilka gods familjen hade i sin ägo i Barnim vid Berlin, vilket är märkligt eftersom det framgår av länsarkivets "copiar" böcker. Några genealogiska uppgifter nämns inte. Men det är klart, letar man i helt fel landsdel, så hittar man givetvis inte mycket till spår av en viss familj.



Vi finns även ytterst summariskt omnämnda i Stammbuch des Blühenden und abgestorbenen Adels in Deutschland 1866 i samband med familjen "Stovenow" på Rügen. Denna hänvisar endast tillbaks till v. Ledebur ovan.


Siebmacher Brandenburg. S 90.


Stavenow I - I denna notis omnämns stamlinjen Stavenow I som in "schon im 15. Jarh. in seiner Heimat erloschen", d.v.s. utdöd i sin hembygd på 1400-talet. Anledningen till det är att man trädde ut ur diplomatarierna, då man blev s.k. Lehnburger i Beelitz. Familjen blev sedan försedd med gods som man ärvt och delvis köpt i Ober och Niederbarnim, så det var inte enkelt att följa denna gren. Återigen har man inte letat efter familjen utan utgått från vissa fragmentariska uppgifter som var tillgänliga för författarna.


Stavenow II - Beträffande familjen Stavenow II, som även här, felaktigt omnämns som godsinnehavare i Woldenberg, Kr Friedeberg, erkänns att framtida forskning måste utvisa om det rör sig om samma familj som den i Prignitz förekommande. Det har vi alltså nu kunnat visa att det gör. Den ödmjuka framtoningen även i denna skrift visar att man inte gör anspråk på att ha den rätta eller fullständiga informationen om familjen. Denna familj är även rikligt representerad i Schlesien. Intressant nog nämns en s.k. Stammbuch från Heinrich v. St. son till Friedrich. 



Siebmacher Brandenburg II

Som visar stamvapnet i en utvecklad brisyr från 1689.  



Siebmacher Mecklenburg I


Stavenow I - I denna volym finns stamvapnet och ett av vapnen från Woldenberg återgivet.

Stavenow II - i denna volym anges att även vapnet med stående spetsar återfinns i Rostocker Wappenbuch som är rik på Mecklenburgiska adelsvapen. Alltså verkade familjen från Woldenberg även i Mecklenburg. Det vet vi bland annat eftersom Andreas Stavenow var ämbetsman i Schwerin. Källan är från 1689, Andreas Stavenow dog 1605, andra familjemedlemmar eller hans egna efterkommande har alltså bevisligen fotsatt verka i Mecklenburg långt efter 30-åriga kriget, vilket ju vår forskning också visat vara fallet.

 


Siebmacher Mecklenburg II


Ytterligare en variant av stamvapnet i Rostocker Schlichtingschen Wappenbuch från 1689. Notera att dessa vapen är sent införda, vilket visar att familjen fortfarande ansågs adlig på den tiden och inte alls utdöd på 1300-talet. Vi är då nästan inne på 1700-talet. Den stora skillnaden här är att vapnet är krönt och att färgerna omvänts för att bli mer heraldiskt riktiga i sitt utförande.



Siebmacher Pommern


Sporadiskt om familjen på Rügen.