Legenden om Siegfried och Roswitha

 

STAVENOW

LEGENDER

Varifrån härstammar familjen Stavenow?

Från tiden före 1252 finns det få källor till familjens historia. Men de få källor som faktiskt finns, visar att den information som traderats inom familjen, antagligen var den mest centrala informationen om familjen som man kunde tradera muntligen. Det finns i vart fall två familjetraditioner, en legend och ett DNA-test som pekar åt samma håll, liksom ett mynt från tiden. 


1 Traderade uppgifter i vår familj

Min pappa Anders fick dels vårt valspråk ödmjukhet i framgången, Modestia Victrix traderat från farfar Gunnar och dels i korta ordalag information om vilken familj vi var och ett par härkomstförklaringar. Enligt vad pappa har sagt sa farfar Gunnar: "Enligt vad jag har hört och vet så härstammar släkten från Ryssland." - "En gammal adelssläkt." - "Det är en gammal släkt i Tyskland, den har funnits där väldigt länge."  Andra släktingar i Sverige har utöver detta haft uppgifter om att familjen Stavenow härstammar från orten Stavenow i Tyskland, uppgifter som man gett på förfrågan till Svenska släktkalendern. Där står att "Släkten härstammar och har sitt namn antagligen från en liten by Stavenow i Mecklenburg (eller möjligen en ort med samma namn i Priegnitz i Mark Brandenburg, varifrån enligt uppgift ett flertal familjer med samma namn härstamma)".(1)


Det är samma ort, Stavenow var ju en av gränsbefästningarna mellan Mecklenburg och Brandenburg. Uppgifter om släkten har traderats från generation till generation, slutligen till farfar Gunnar som berättat för Anders. Varje generation tunnades olika detaljer  ut så någon vidare ledning eller förklaring fanns inte. De äldre kommer ihåg de generationer som fortfarande tyckte att det var väldigt fint att heta Stavenow. Så följande frågor uppstod för oss, kan man verkligen härstamma från två ställen på samma gång? Vi hade länge uteslutit att vi skulle härstammat från Ryssland, eftersom vi ju kom från Tyskland och hade en lång familjehistoria där. I litteraturen, där mycket felaktigt skrivits om familjen hade dessutom F. Lisch på 1800-talet skrivit att släkten fått sitt namn från förläningen.(2)


Men så hittade vi av en slump en till sådan tradition, att familjen härstammade från Ryssland, från en för oss mycket avlägsen gren av vår familjen som kom till Schleswig Holstein från Brandenburg i slutet av 1700-talet och som kastade lite mer ljus över saken. 


2 Traderade uppgifter i en annan gren av familjen

Herrman Dietrich Stavenow, skriver i sin år 1882 offentliggjorda dagbok att: "Det sägs att familjen Stavenow tidigare var mycket mäktig och ovanligt rikt förlänad med gods och innehav. I Ryssland ska man som andra familjer vars namn slutar på -now eller -nof haft sin hemvist, för att sedan för flera hundra år sedan blivit fördrivna från gods och innehav för att komma till Nordtyskland som emigranter. Detta är vad man påstått, men några dokumentära källor som visar detta är svårt att hänvisa till, åtminstonde till nu möjligen eftersom ingen brytt sig om att utforska saken."(3)


Det finns alltså två traditioner att familjen ursprungligen kom från Ryssland från olika håll i släkten, familjegrenar som sannolikt inte talat med varandra sedan 1700-talet eller ännu längre tillbaks i tiden. Att familjen skulle ha varit mycket mäktig och rikt förlänad i Ryssland var nya uppgifter för oss. 


Bild nedan

Ur Herrman Stavenow, Jacsic von Kaiserswehr. Loose Blätter aus meinem Tagebuche, Sidan 4.



Sedan dök ytterligare en legend upp inom ramen för samma tema. Legenden är återgiven i ett flertal publikationer.  


3 Legenden om Roswitha von Mellen

Om den megalitiska graven i Mellen, vid Lenzen i Prignitz finns en saga. Här vid graven sägs att den slaviske furstesonen Siegfried, som var uppväxt i den kristna tron, gick det sorgliga ödet tillmötes att han blev mördad av sin hedniske rival. Han begravdes även där.(4) 


Enligt legenden fanns under den tid som kallades Slavernas tid, i Prignitz ingen skönare mö än Roswitha, dotter till Herr Ludowin von Mellen. Denne var en förmögen och inflytelserik man. Hans förmögenhet hade tillkommit honom som krigsbyte under många krigståg. Det enda som felades honom var en son som hade kunnat ärva allt och föra familjen vidare. Detta fick honom att bli en förbittrad fiende till kristenheten och han beslöt att hans enda dotter, endast skulle få gifta sig med en hedning.


Däremellan hade bud om Roswithas skönhet spritt sig och lockadde friare från  när och fjärran. Den ende som föll den stränge fadern i smaken var Jagomir, som till hövdingen Dragid, en hedning tillika rövare. Genast lovade Ludowin sin dotter den till kristenheten svurne fienden. Roswitha kunde inget göra däremot, men var inte intresserad av den råe Jagomir. Hon hade istället förälskat sig i Siegfrid, son till Herr von Stavenow. Siegfried var allt annat än en hedning, som kristen och utbildad vid klostret i Lüneburg höll Siegfried en djup avsky för all grymhet.


Under lång tid hade denna söta hemlighet undanhållits den råe Jagomir, som sedan han fått reda på den bara hade en tanke: att eliminera sin förmodade rival. Möjligheten lät inte vänta på sig. En kväll träffades det älskande paret utanför byn för en promenad till sjön Rambow. Men efter några steg hoppade en mörk gestalt fram ur buskarna. Det var Jagomir som högg ned den oförberedde Siegfried med kniv. Siegfried blev begravd på stället där han mördades.  Till hans åtanke, byggdes en grav: man tog de största stenarna som kunde hittas i området. Och Roswitha? Siegfrieds död kom hon aldrig över, hon förlorade sitt förstånd, visnade bort och begravdes senare vid Siegfrieds sida. På varje årsdag efter Siegfrieds död kan man se henne: en vitklädd gestalt med ett blekt ansikte, sittandes på graven och sorgligt ropandes efter sin älskade.


Kan legenden vara korrekt och när utspelas den i så fall? 

Roswitha von Mellen, en legend från den tid som kallas "Slawenzeit" 600-1192. Legenden utspelar sig i Lenzen, en stad i Brandenburg, Prignitz, som ännu inte är mer än en by med en stor befästning. Vid denna tid fanns en del slaviska stammar inom området Sachsen och Brandenburg. Inledningsvis var dessa icke kristna, men kom sedan att inledningsvis låta sig kristnas eller utplånas. Under en övergångstid hade man eget självstyre och betalade skatt till Kejsaren. Denna tid slutade dock med Heinrich I, Conrads efterträdare som såg slaverna som rikets fiender och inte nöjde sig med tributen. Hedning kunde man inte fortsätta vara efter 1192, då alla kristnats. Legendens innehåll visar att den utspelar sig under slavernas tid. Frågan är när under slavernas tid.


På Siegfried och Roswithas tid var fortfarande Lenzen en by vid sjön Rambow. Vid Lenzen låg en av de starkaste slaviska befästningarna, belägen mellan Slotten Gorlosen och Stavenow vid floden Elbe. Gorlosen och Stavenow var bägge i början av 1300-talet var i familjen Stavenows ägo såsom län. Lenzen var alltså en del av gränsbefästningarna mot det tysk romerska riket. 1252 när Markgreve Otto ger staden Lenzen sina stadsrättigheter, är Gerhard de Stavenow där som vittne i urkunden.


Legenden torde utspela sig kring tiden före det stora slaget om Lenzen, som innebar slutet för Elbeslaverna. Slaget om den strategiskt viktiga slaviska borgen Lenzen, vid floden Elbe, stod den 4. September 929 mellan Sachsare och Elbslaver. Familjen Stavenow var sannolikt då kristna och stod möjligen redan 929 på den germanska sidan. Detta eftersom elbslaverna besegrades. Alla som var på slavernas sida i slaget och som blev tillfångatagna, blev därefter halshuggna enligt Widukind v. Corveys krönika (Widukind I 36). I princip alla slaver väster om Oder blev successivt militärt besegrade tiden därefter och fram till 1192 (förutom Ranerna på ön Rügen som hade slaviska furstar fram till år 1325). Om man slogs och besegrades på slavernas sida, bör i vart fall några ha lyckats fly, möjligen till Rügen eller österut. 


Något som ytterligare talar för denna datering av legenden, är myntet med Conradus och Stavenow som beskrivs nedan. Om det är Kung Conrad I och fursten Stavenow på myntet, kan det bara vara myntat mellan 911-918 när Conrad I var kung. Den kristne slaviske fursten låter enligt legenden sin son Siegfried, studera vid klostret i Lüneburg. Han låter alltså även som andra slaviska furstar, möjligen prägla mynt under tiden 911-918, sannolikt för att använda dessa som tribut till den germanske kungen Conrad I som tillät de slaviska stammarna att styra sig autonomiskt så länge de betalade skatt. Slaverna använde själva, liksom vikingarna inte mynten som valuta utan idkade handel med naturaprodukter, byteshandel.


Vad avsågs med en furste under slavernas tid?

Christoffer v. Warnstedt skriver om tiden före år 1200 att: "I de germanska staternas adelsförhållanden fanns en enda enhetlig adelsklass, vars medlemmar inbördes voro jämbördiga och som beklädde alla viktigare ämbeten. Någon lågadel fanns alltså ej. Även om stora ekonomiska skillnader ofta förelågo, var man i princip jämbördig och utgjorde en enhetlig adelsklass. Denna ursprungliga adelsklass brukar i tysk facklitteratur sedan länge kallas "dynaster", d.v.s. småfurstar." V. Warnstedt skriver vidare att: "Det under slutet av 1100- talet och början av 1200-talet definitivt införda länsväsendet i Tyskland innebar helt nya uppdelningar av adeln i olika rangklasser, som sinsemellan ej längre voro jämbördiga. En huvuddel av dynasterna togo därvid län i andra hand, d.v.s. av någon furste, som i sin tur direkt var vassall till Tysklands konung. Därmed utträdde de ur fursteståndet."(5)


Siegfried var enligt legenden son till en slavisk-tysk furste med hemvist i Prignitz. Slaverna vandrade in i Nordtyskland från slutet av 600-talet och framåt. De var länge självstyrande men blev med tiden allt mer trängda av den expanderande germanska befolkningen. Under en tid var de slaviska stammarna självstyrande under den Tysk-romerske kungen, senare kejsaren emot att de betalade en tribut för att få behålla sin självständighet. Tributen betalades i form av mynt, något som slaverna ganska sent själva började använda som betalningsmedel. Furstarma i de germanska staterna var om jag tolkar v. Warnstedt rätt, alltså av principiellt samma rang men måste i praktiken haft makt i förhållande till sin förmögenhet. I princip var alltså en småfurste att jämställa med en inflytelserik adelsman.


Finns det några andra indicier för att vi skulle kunnat härstamma från Ryssland?


4 Ett DNA test

Ett DNA test visar att vi har avlägsna släktingar i Ryssland. Detta är en intressant nyhet som vi fått reda på via Myheritage DNA test. Det talar givetvis inte emot att familjen Stavenow skulle kunnat härstamma från Ryssland ursprungligen. 


5 Ставенов

En rysk vän till mig upplyste mig om att det faktiskt även idag finns personer med vårt namn i Ryssland, vilka stavar namnet Ставенов. Det är öven detta den latinska formen av namnet. Om vi är släkt och hur vet vi dock inte. 


6 Ett mynt med vårt namn

Finns ytterligare spår efter en slavisk småfurste med vårt namn? År 1997 hittades med metalldetektor ett silvermynt i Holland från medeltiden med vårt namn. Silvermyntet har namnet Stavenow på ena sidan och namnet Conradus på andra sidan. Myntet är publicerat i en myntkatalog från Holland. Stilen på myntet, kom i slutet av Karl den stores regeringstid slutet av 800-talet och fanns sedan fram till 1400-talets början. 


Bild nedan

Mynt: Bild Illisch JMP 1997/8, nummer 23.15 (6)



 

Normalt sett gav furstar i de germanska staterna ut mynt. Mynträtten förlänades även till biskopar, städer och ibland till inflytelserika riddare. Den som förlänade mynträtten i det tysk-romerska riket var kungen - senare kejsaren som ju därför ibland är tryckt på myntet. I de fall Kejsaren är tryckt på myntet, står kejsarens förnamn i regel utskrivet. När man jämför andra mynt från samma tid framstår det som osannolikt såsom Illisch anger att kejsare Heinrich IV skulle ha avbildas på ett mynt med en ortsbenämning runt sitt proträtt och inte sitt namn. I många fall gav biskopsdömen dock ut pengar under denna tid, så även i orten Stavoren i Holland. Man skulle kunna tänka sig att det som det anges vore ett mynt utgivet i Stavoren av en biskop Conrad. 


Det finns dock flera omständigheter i avbildningarna i myntet som talar mot att myntet är från Stavoren.


1 det står inte Staveroni, vilket är den latinska formen av lokativ för orten Staveren. Det gör det tydligt på andra samtida mynt från Staveren. Det står enligt min uppfattning tydligt Stavenow, vilket även upphittaren/författaren till katalogen har uppfattat. Bokstaven N är dock möjligen bakvänd eller tilltryckt från baksidan på något sätt. Det ser dock ut som att det kan vara ett normalt N vid närmare förstoring. Den kan dock enligt min uppfattning inte betraktas som bokstaven R. 


2 Kejsarens namn står inte utskrivet kring den bild som enligt Illisch skulle avbilda kejsar Heinrich IV. På mynt från medeltiden, från Karl den store på 800 talet fram till Kejsar Otto IV +1218 som har en kejsare avbildad eller dess monogram, har man regelmässigt skrivit ut kejsarens förnamn och nummer runt avbildningen.


3 Det är tveksamt om det är en biskop på bilden runt vilken namnet Conrad står. I de allra flesta fall, har biskoparna en krummstav i höger hand och inget i vänster hand. De har i regel en Mitra på huvudet, som ofta bryter igenom omskriften på mynten. Enligt min uppfattning bär Conrad en östromersk typ av krona, en s.k. Kamelauktion med pendilier som hänger ned på sidorna, vilket var senaste mode och bars av åtminstone två av Conrads efterföjare och vilket återspeglar sig i den samtida Ungerska Stefanskronan från 1000-talet. Eftersom det endast finns en sigillavbildning av Conrad I, som inte visar honom med krona eller regalier utan som en krigare, så kan antagligen senare avbildningar som är hundratalet år senare inte ge någon tydlig vägledning till vilka regalier han faktiskt hade. Möjligen har han en krummstav i vänster hand. Men, båda männen har sannolikt var sitt riksäpple i högra handen. Något som enligt vår uppfattning snarare tyder på två världsliga furstar eller regenter. En avbildning av Karl den store kan möjligen illustrera detta. Vid en jämförelse av bilden på "Stavenow" sidan, kan man dels se att spiran i vänster hand endast avbildats till hälften. Det är således inte omöjligt att det som uppfattas som en krumstav på andra sidan, faktiskt kan vara en annan spira. Möjligen den som avbildats på en stenrelief av kejsar Karl den Store, utförd kring 1400, i den tidigare klosterkyrkan för benediktinerklostret i Neustadt am Main. Om spiran delvis inte omfattas av motivet, utan går utanför, liksom faktiskt spiran även på andra sidan myntet gör, kan det vara den här eller en liknande spira som tolkats som en herdestav.

Dessutom förefaller korset på riksäpplet på Stavenowsidan vara mycket likt det riksäpple som Conrad III visar i sitt sigill medan riksäpplet på Conradsidan uppvisar stora likheter det utseende som Östromerska regaliserna har (med kulor).


Intressant nog är typsnittet på myntets text och hela stilen likt Henning Stavenows sigill från 1323. Om det rört sig om en slavisk kristen storman under kejsar Conrad, är det högst sannolikt att denne eller dess efterkommande frivilligt eller med hot om våld blev vasaller till de militärt starkare germanska furstehusen när området erövrades och slavernas autonomitet upphörde. Det är inte heller omöjligt att en Conrad v. Stavenow kan ha blivit biskop. Vi har en Conrad v. Stavenow, omnämnd som riddare 1298. Att många blev kyrkans män visar inte minst det faktum att Ignatius Stabenau blev präst i Märtzdorf am Bober i Schlesien redan på 1200 talet. 


Oavsett vad man anser att myntet säger, och om det är en Stavenow på det eller inte, så ter det sig som att legenderna i huvuddrag kan stämma, dels att familjen härstammar från Ryssland, dels att en slavisk storman mycket väl kan ha flytt österifrån under folkvandringstiden. Kanske från Vikingarnas plundringståg? Han hade möjligen mynträtten i förläning av Conrad I i sitt område och betalade i så fall sannolikt mynt i tribut till kungen. Myntet skulle kunna datera  legenden om Roswita von Mellen till tiden 911-918 eller strax därefter. I legenden står att den utspelar sig under slavernas tid. Denna tid sträckte sig från 600 talet och slutade definitivt 1192 då hela området var dels kristnat och dels helt erövrat av germanerna. I samband med denna tid införs även länsväsendet i Prignitz. Myntets stil, är den som infördes under slutet av Karl den stores tid. De tidiga mynten under Karl den stores långa regerning, ser ut som sina romerska kejserliga förlagor i stilen, medan de senare ser ut som dessa, vilka utmärker sig av en omskrivt kring ett slags pärlband och mer naivt utformade motiv och proträtt.


Det är sannolikt att Stavenows kom till norra Tyskland under folkvandringstiden, gissningsvis på 800-900- talet. På myntet står bara Conrad, vilket mest sannolikt indikerar Conrad I. En kristen furste underställd kungen kunde vara en nyttig kraft för kungen i sin egenskap av kristen storman under den germanska kolonisationen av Brandenburg då en sådan kunde hjälpa till med kristnandet av slaverna som annars ofta dyrkade sina egna gudar, inte helt olikt exempelvis vikingarna. Det folktomma Brandenburg befolkades under folkvandringstiden av slaver på flykt från sin hembygd och återerövrades senare av Germanerna. 


Legenderna kan indikera en annan intressant omständighet, nämligen att familjen sannolikt inte fick sitt namn av förläningen Stavenow, utan möjligen istället gav orten Stavenow och andra orter med samma namn, namnet efter sig själva. Om de inte själva är ättlingar till någon av de andra slaviska Furstarna och som Lisch skriver, även är släkt med alla andra "spetssköldsläkter".


Vilken kejsare eller kung Conrad fanns under Slavernas tid (600-1192), som en lokal furste kunnat vara underställd? 


Det finns tre valmöjligheter varav alla infaller under Slavernas tid. Av dessa är Conrad I är den mest sannolika, om det är Kejsaren på den sidan. Med tanke på omständigheterna övriga källor, samt att det inte står II eller III i omskriften. Det kan alltså vara: 

Konrad I. 911- 918, (Konradinger) Kung av Östfrankiska riket.

eller

Konrad II. (Konrad den äldre; född kring 990; † 4. Juni 1039 i Utrecht, vilken var tysk-romers Kejsare från 1027 till 1039, från 1024 Kung över det ostfrankiska riket  (regnum francorum orientalium), från 1026 kung av Italien och från 1033 kung av Burgund.

eller

Konrad III. (född 1093 eller 1094; † 15. februari 1152 i Bamberg) härstammande från Adelssläkten Staufer, var 1116/20 Hertig i Franken, 1127–1135 Motkung till Lothar III. och 1138–1152 Kung i det tysk-romerska riket.


Alla dessa har i de avbildningar som finns kvar oftast olika regalier som mycket liknar de som framkommer i myntet. 


Myntet: Conradus angivet i omskriften. Det är svårt att uppskatta vem av Konrad I-III det kan vara. Stilen på mynt förekom från 900-talet fram till 1400-talet. Huvudformen, på det visserligen starkt stiliserade myntet överensstämmer en del med huvudformen på sigillet, men mer med avbildningen av Conrad I nedan. Notera håret som sväller ut på sidorna. Avbildningar av Konrad II visar ofta men inte alltid en man med helskägg och stor näsa. Kan vara denne också. Med tanke på att furstliga personer mot slutet av Slavernas tid är förhållandevis väl dokumenterade, är det sannolikt att myntet är från tiden 911-918.


Bild nedan: Conrad I - 911 till 918 Kung av Östfrankiska riket. Kan sannolikt vara konungen på myntet. Han är porträtterad utan skägg, liksom myntet visar en person utan eller med kort skägg. Han dog mycket ung och regerade också bara i 7 år. Conrad var Hertig av Thüringen och Hessen såväl som Romersk konung. Avbildning av Wigand Gerstenberg, i Hessische Landesbibliothek, Universitätsbibliothek Kassel – Landesbibliothek und Murhardsche Bibliothek der Stadt Kassel, 4⁰ MS Hass. 115, fol. 63r. 



Bild nedan 

Conradus III Sigill . 

Huvudformen, på det visserligen starkt stiliserade myntet överensstämmer med huvudformen på sigillet. Han bär dock ett kort skägg. I omskriften står CVNRADUS DIGR A ROMANORUM V REX II.

(Siegel, das König Konrad III. von 1138 bis 1152 benutzte; abgebildetes Exemplar von 1143 (Landeshauptarchiv Koblenz, Best. 180, Nr. 23: 1143)

Varför det står II efter REX i sigillet undrar jag dock, kan det vara så att eftersom Conrad I inte var kejsare, "bara" kung räknades han inte in i kejsarlängden? Eller kan det vara Conrad II:s sigill? . 


Notera spirans form som mycket liknar den som avbildats till hälften på "Stavenowsidan" på myntet. 


 

Conradus II död 1039 i Uutrecht. Här i en avbildning utan skägg. Österikiska nationalbiblioteket har detta och flertalet andra avbildningar av Kejsaren.

 

Den första dokumenterade generationen Stavenowar i Brandenburgs diplomatarier, börjar med Gerhard de Stauenowe 1252 i Lenzen (där Siegfried och Roswitha befann sig i legenden). Han förefaller vara råd till den Brandenburgiske markgreve Otto. Urkunderna visar att Familjen var det Askaniska furstehuset troget fram till dess att den Ascaniske Markgreven Waldemar I ger bort länet Stavenow till Grevarna av Schwerin 1317 (med Stavenows som undervassaller). Det leder till stridigheter och både Heinrich v. Stavenow liksom Markgreve Waldemar dör kring denna tid. Waldemar sägs ha dött den 14 augusti 1319 men många anser att han begav sig ut på pilgrimsvandring. Han är i vart fall den siste av det Ascaniska furstehuset som är markgreve i Brandenburg. Den omyndige efterträdaren Heinrich III stod under förmyndarskap av hertig Wratizlav av Pommern och hertig Rudolf av Sachsen. Striden om kejsarkronan såväl som inre bråk förstörde förutsättningarna för en fredlig utveckling i Brandenburg. Laglösheten tog över mer och mer.(7)


Utvecklingen i Brandenburg föll uppenbarligen inte Stavenowarna i Prignitz i smaken, vilka därför 1323 går över till hertigen av Mecklenburgs tjänst. De innehar Slottet och byn Gorlosen i Mecklenburg som förläning från Greven av Schwerin, vilket dock sannolikt måste avträdas till familjen von Kruge, möjligen kring 1337 eller senast 1345 när Jan v. Stavenow formellt sett gör Familjen till Brandenburgare igen under Markgreve Ludvig I vilket formaliseras i ett nytt länsbrev. När Waldemar återkommer efter sin pilgrimsfärd, och identifieras på grund av att han bär Waldemars sigillring, är det oklart om han är den verklige Waldemar som dog 1319 eller om han är en falsk opportunist som utger sig för att vara Waldemar, stridigheter om detta uppstår mellan markgreve Ludvig I och mannen som utger sig för att vara Waldemar, även kallad den "falske Waldemar".


1337 försonas Jan v. Stavenow och hans tre kusinbarn med markgreve Ludvig I och 1345 blir Stavenows dock definitivt Brandenburgiska vassaller igen, när markgreve Ludvig I förlåter allt groll och i ett länsbrev förlänar dem Schloss Stavenow igen, men med villkoret att man ska få andra gods som ligger på bekväm ort som ersättning för byn Hertzfelde, som tillhör greven av Schwerin. Han lovar även att ersätta dem för Stavenow, om de förlorar sitt hus på grund av att rätten att förläna det inte tillkommer Markgreven. Detta då det är oklart om Stavenow är ett län tillhörigt Greven av Schwerin eller Markgreve Ludvig. Detta klaras upp vid en förlikning 1356, då Stavenow tilldöms Greven av Schwerin. Stavenow verkar sedan 1345 vara Brandenburg och Ludvig I trogna i striderna om kronan med den falske Waldemar och markgreve Ludvig I går också segrande ur striden och Waldemar går i landsflykt där han dör.

 

 

Källor

1 Svenska släktkalendern. Gustaf Elgenstierna. 1930 S 844-847.

2 F. Lisch. Die Familie von Stavenow MIT EINEM HOLZSCHNITT.IV. Zur Geschlechts= und Wappenkunde.

3 Ritter Stavenow Jacsic v. Kaiserswehr. Lose Blätter aus meinem Tagebuche, Burian, Budapest 1882.

4 Lenzener Elbtalaue, natürlich Sagenhaft. Dieter Knabschuh. Ausgegeben von Amt Lenzen-Elbtalaue. 1994. S 119-120.

Gerichtslinden und Thingsplätze in Deutschland. Anette Lenzing. Die Blauen Bücher. S 60-61.

Der Streit um die Prignitz. Kreisverwaltung Perleberg. Kerstin Beck 1992 S 12.

5 Christoffer v. Warnstedt. Adel vad är det? 1970 S 35. 

6 Källa avseende myntet (med våra kommentarer i kursivt):

Ilisch, JMP 1997/8, nummer 23.15

Main division: Munt

Section: munten

Political state: Friesland (Sannolikt inte)

Authority: Bisschop Koenraad (1076-1099) / keizer Hendrik IV (Sannolikt inte)

Place of production: Stavoren (Sannolikt inte, eftersom det inte står så på myntet)

Obverse image: keizer Hendrik IV met links een kruisstraf en rechts een lans met 2 wimpels

(Stämmer förmodligen inte. Att kejsaren skulle avbildats på ett mynt utan att få sitt namn i omskriften är osannolikt, det borde stått Hinricus IV i omskriften i så fall). 

Obverse text: +STAVENOVI

Reverse image: bisschop met links een korte staf met kogelkruis en rechts een naar binnen gedraaide kromstaf

(Kan stämma, eller så är det en furste med krona och Spira och ytterligare en kräkla eller liknande, men det kan även vara en annan stav eller symbol. Biskopar är oftast avbildade med kräkla och mitra på sigill och mynt, det är inte otänkbart att det skulle kunnat finnas en biskop i släkten. 1298 omnäns t.ex Conrad v. Stavenow, Brandenburgist riddare. Det visar att även namnet Conrad förekommer i släkten)

Reverse text: +CONRADVS

Weigth: ,47

Material: zilver

Way of production: geslagen

Catalogues: Ilisch, JMP 1997/8, nummer 23.15 (variant)

Year of find: 2010

Country where object was found: Not set

Province: Friesland (Fryslân)

Municipality: Wonseradeel (Wûnseradiel)

Nature of the find: losse vondst

Is the object found using a metal detector?: detector

Remarks:

7 Chronik der Stadt Beelitz und der dazu gehörigen Kolonien Krosshof und Friedrichshof sowie des früheren Vorwerks Rummelsborn bearbeitet unter Anschluß der vorhandenen Urkunden von Carl Schneider Beelitz, Druck und Verlag von Robert Kliemchen, 1888 S 6-7.