Pommern och Stralsund SV

 

Rügen und Pommern

 

STOGNEW - STAVENOW till DARSBAND och LENSCHWITZ

 

DIE HERREN STOGNEW - STAVENOW I POMMERN FRÅN 1173, kända på Rügen från 1306.

Generation III Barn till Milites Riddare Stognew (Rügen, Pommern 1306)

Denne riddare Stognew är möjligen densamme som Conrad ur släkten v. Stavenow, som nämns i Torgelow nära Rügen 1298. Han är mycket sannolikt densamme som Riddare Stognew till Bialkow omnämnd 1299 (nära Staden Müllrose vars stadsrättigheter bevittnas av Gerhard von Stavenow år 1275).

Familjen Stognew hade dock intressen även tidigare i Pommern och hade via Dirsicraus, kontakt med det Pommerska furstehuset i Mecklenburg redan 1173. [1] 


Generation III Barn till Milites Riddare Stognew (Rügen, Pommern 1306)

  1.          Wende Stognew Knappe d.v.s. väpnare 1307. F. ca 1290. Familjen Stavenow hörde till de gamla vasallsläkterna under det furstliga Huset Putbus på Rügen. År 1307 omnämns väpnaren der "Wende Stogenew" i en urkund från riddaren Pribbor von Wilmeniz (Urk. Nachtrag Nr. 2). I en urkund från 1306 omnämns den som sannolikt fadern ”Stognew” som är riddare. Godset Darsband vid Putbus verkar sedan äldsta tid ha varit i familjens besittning.[2] År 1321 löstes enligt de Pommerska räkenskaperna „Stavenow“ ut ur den Brandenburgiska fångenskapen för VII Talentae.[3] Han stred således för Pommern.

 

Generation IV Barn till Wende Stogenew (Pommern)

  1.          Henning Stauenow född omkr. 1330-40. Känd 1401, Farbror till Johan Stralendorf i Köslin, vars moder således var född Stavenow.[4] Köslin hörde till Pommern till 1648.[5]
  2.          Dotter, förm. Gift med Johan Stralendorf. Dennes son Johann Stralendorf, var borgare i Köslin, Pommern. Omnämndes år 1401 i Köslin.[6] Riddaren Johann Stralendorf, auf Gamehl, omnämns 1386 26 Mars i Wismar då han säljer en gård vid Poel med egendom och alla rättigheter till bröderna Berthols och Kurd Buck.[7]

                      Bild t.h. Äldsta kända sigill för släkten v. Stralendorf från 1320.

  1.         Zacharia Stauenow född ca 1330.Dotter. Omnämnd år 1365 såsom Camerarica i Nunneklostret i Pyritz, Pommern.[8]

 

Generation V trol. Barn till Henning Stavenow (Köslin)/(Stralsund)

  1.         Michael (I) Stavenow omnämnd 1421 i Stralsunds tänkebok.[9]
  2.         Nicolai (I) Stubbbelowen. 1419 Fru Katherine von Dantzke, Syster till Nicolas Stubbelowen, överräckte följande varor till förtullning: „eine Marinetruhe und eine weitere Brust und 1 Paar Schuhe, 1 Paar Schuhe, 1 Paar Kleidung, 1 Mantel in Braun und Weiß, sowie ein Mantel in Blanco und weiß, ein grünes und ein schwarzes Kleid, bedeckt mit Grün und Rubin, englischer Block, 2 Karte und russische Manotergium-Linie im Geldbeutel. Pos. 1 Trusale mit einem jungen Mann aus Silber“. Dessa saker överräcktes till vår notarie Henry på uppdrag av Herrn Konsul John Langhenek.[10]
  3.         Katharina „Stubbelow“ gift. von Danzke.

 

Generation VI Trol. Barn till Michael (I) Stavenow eller Nicolai (I) Stubbelowen (Stralsund)

  1.         Clawes (II) Stoveneve/Stoghenewe. Adelsman. Omnämns första gången år 1445.[11] Andra gången år 1478 då Marten Preen bekräftar att han tar över Clawes Stuvegnewens förpliktelser „in 6 fl. gebunden ist. rin., 1 fl.“ Att betala för den efterföljande festen och bespisningen vid den följande Jakobsfesten, såväl som vid „Speisungsfest“ år 1478, och den fjärde „Jakobsfest“ samma år, den femte „Martinsfest“ samma år, och den sista och sjätte „beim Fest der Reinigung“.[12] 1486 sålde Claus Platen till Zilnevitz, sin gård Zilnevitz i Zirkow förutom 5 Morgen åker och veten. Medförsäljare var Junker Woldemar van Putbuste, Claus Stoveneve, Claus Barnekow tho Resefeviß, Hans Barnekow tho Roseldorp, Henning Berglase, Claus Stubbe und Henning Plate, Pawels sone.[13]

 

Generation VII Trol. Barn till Clawes Stoghenewe

  1.         Berthold Adelsman. Född ca 1450. År 1495, 25 September anges avseende Garz: "Kurz vor der Jahrhundertwende nahmen zwei lokale Vorsteher eine Summe von 20 Mark entgegen, die der in Stralsund wohnhafte rügische Adelige Berthold Stogenew 1495 zur Einrichtung einer ewigen Messe an der Kapelle testiert hatte."[14] D.v.s. strax före sekelskiftet accepterade två lokala ledare en summa av 20 mark, av den Rügiske-adelsmannen Berthold Stogenew, som bodde i Stralsund, 1495 för inrättandet av en evig mässa vid kapellet. Berthold Stoghenewe dog den 25.9 1495. 
  2.          Slowke Stogheneue Född ca 1450 var broder till Berthold. Känd år 1495. Gift med Elseben f. von Kahlden.  (Elisabeth). 1508 „Slowke Stogheneue, erffeten to Darsebande in deme farfpele to Wilmenisse“, d.v.s. hyr den 26 juni 1508 ut gården till den hedersamme „ersamen“ mannen Herr Nicolaus Blasshagen, Präst i Stralsund, för 50 Rt. Arrrende av den av honom själv bebodda gården med alla tillbehör, övre och nedre domstol, med återlösanderätt „wiederlöslich“.[15] Framför borgmästaren och rådet i Stralsund, förklarades att Slawke Stovegnewen och Heyne Vamme Calande (Heinrich von Kahlden) i hans frus Elisabeths namn, rättmätig och näste arvinge är, efter Berthold Stavenows bortgång. ”Vor dem Burgermeister und Rat in Stralsund wurde erklärt das Slawke Stovegneven und Heyne Vamme Calande (Heinrich von Kahlden), im Namen seiner Frau Elseben rechtmäßig als und als nächste Erben p.m. (Post Mortem) Bertholdi Stuvegneven desselben leiblichen und rechtmäßigen Bruders im Beisein der Testamentsvollstrecker desselben Bertoldi im Herrn verstorbenen, nämlich Gherard Leveryngh, Johan Kratzken und Paul Virtz und von nun an mit der Genehmigung und Ratifizierung desselben Testaments beauftragt, außerdem haben sie in jeder Weise der Ausführung dieses Testaments durch die genannten Erblasser nach dem Willen und der Verfügung des vorgenannten Erblassers zugestimmt haben, alle Befugnisse zu demselben, soweit sie sie betreffen, durch Verlassen der Räumlichkeiten und die Zukunft in keiner Weise im Gegensatz zu dem oben genannten Gelübde.[16] 277. Am Dienstag nach Letare (1496, März 15) in Anwesenheit des Prokonsuls, der Prokonsul des Herren, Jeraslav de Calande, der Sekretär des Konsulats, zu, dass er 100 Mark erhalten hatte oder dass er mit den Testamenten zufrieden sein würde, wenn Bertolt Stovegneven im Herrn starb Will er eine fromme Schenkung zugewiesen haben, die derselbe Jersslav dankbar anerkennt und dieselben Erblasser, nämlich Herrn Ghert Konynk, Hinri Padel, Hans Kratzken und Pawel Virtz, freigibt”.[17] 278. Außerdem haben Heyne Calande und seine Cousine Elsebe als unmittelbare Erben des vorgenannten Bertold Stovegneven vor dem Konsulat über den Leutnant und dessen Erbschaft im Testament desselben Bertolds gestanden; sund., wie aus dem Testament hervorgeht, dass er eine Gasthauspromto erhielt, von der dieselbe Heyne und Elsebe, seine Frau, ebenfalls die besagten Erblasser schickten und sie von jeder weiteren Anklage freigesprochen entlassen.[18] 278. D.v.s.: Vidare stodo Heyne Calande och hans kusin Elsebe såsom direkta arvingar till förutnämnda Bertold Stovegneven inför konsulatet om löjtnanten och hans arv i samme Bertolds testamente; sund(ensis)., såsom framgår af testamentet, att han erhöll ett värdshus promto, hvarifrån äfven samme Heyne och Elsebe, hans hustru, sände nämnda testatorer och frikände dem från ytterligare anklagelser. "Slaweke Stovegneve gab öffentlich zu, dass er jeden einzelnen seiner Brüder Bertolt Stovegneven gemäß den ihm von den Erblassern desselben Bertolds, nämlich Herrn Gerhard Brunswick, Hinrik Padel, Hans Kraske und Pavel Virses, zugewiesenen Bedingungen des Testaments empfangen hatte, und war mit diesen Dingen vollkommen zufrieden. Er kündigt mit Danksagung jeden einzelnen der vorgenannten Testamentsvollstrecker und spricht sie für freigesprochen aus, wobei er auf jede weitere Klage oder Anklage der besagten Güter seines Bruders Bertold und gegen die besagten Erblasser verzichtet. Derselbe Slaweke räumte auch ein, dass sie über das besagte Testament hinaus nach seinem Willen eine der vielen Farben oder ihren wahren Wert bezahlten, von denen er ihnen ebenfalls abließ. Hennning de Rade und Jerislaff de Calant (v. Kahlden) gestanden auch, dass sie als Träger der Kapelle in Walle Gartze 20 Mark nach den ehemals testamentarischen Aussagen von Bertold Stovegneven für die Ewige Messe zurückerhalten haben".[19] 284 Slaweke Stovegneve erkände offentligt, att han mottagit var och en av sina bröder Bertolt Stovegneven enligt villkoren i det testamente, som tilldelats honom av samma Bertolds testamentstagare, nämligen herr Gerhard Brunswick, Hinrik Padel, Hans Kraske och Pavel Virses, och var komplett med dessa saker nöjda. Han med tack säger upp och frikänner var och en av de förutnämnda testamentsexekutorerna, och avstår från ytterligare åtgärder eller anklagelser mot nämnda egendomar efter hans bror Bertold och mot nämnda testatorer. Samme Slaweke medgav också att de, utöver nämnda testamente, betalade efter hans vilja för en av de många färgerna, eller deras verkliga värde, från vilket han också avstod dem. Hennning de Rade och Jerislaff de Calant (v. Kahlden) bekände också att de som bärare av kapellet i Walle Gartze fått tillbaka 20 mark för den eviga mässan, enligt Bertold Stovegnevens vittnesbörd.

 

Generation VIII Barn till Berthold Stovegneve

  1.         Rykkelt Stovegneven, verh. v. Weydemann. 1498 März 31. 296. Nach den testamentarischen Bedingungen erhielt die ehemals Bartoldo Stovegnevens Tochter Rykkelt Stovegnevens Ehefrau Weydemanns von den genannten Erblassern Bertolds, nämlich Gert Levering, Hinrico Padel, Hans Kratzke und Paulo Virtz, 60 Mark. und auf dem Bett stehend, wie ihm im besagten Testament und Leutnant das Vorgenannte zugewiesen wurde.[20] 296 Enligt testamentets villkor fick den tidigare Bartoldo Stovegnevens dotter Rykkelt Stovegnevens hustru Weydemanns 60 mark av Bertolds testamentstagare, nämligen Gert Levering, Hinrico Padel, Hans Kratzke och Paulo Virtz. och stående på sängen som tilldelat honom i nämnda testamente och löjtnant det förutnämnda.
  2.         Ghizele Stovegneven, g. m. Peter Kankel. Nämnd i kloster åren 1573-1578. „Gisela v. Stogeneve von Darsband, Tochter von Bartold v. St.“.[21] Nämnd 1498 31.3 som Peter Kankels hustru: „In ähnlicher Form (Wie Rykkelt oben) erhielt Ghizele Stovegneven, jetzt Ehefrau von Peter Kankels, nach den Bedingungen des Testaments, von demselben Bertold Stovegneven, dem Leutnant desselben Testaments, zusammen mit dem besagten Ehemann Peter dem Modernen von den besagten Testamentsvollstreckern der Vorgenannten Bertold. zu allen Streitigkeiten für sich selbst, und aus diesem Grund haben der besagte Peter Kankel und seine Frau Gysele dankbar gekündigt und die Testamentsvollstrecker von dem Vorstehenden freigesprochen.“[22]

 

Generation VIII Barn till Slaweke Stovegneve och Elsbe f. v. Kahlden.

  1.         Bertolet Stubbenewe omnämnd 1538.[23] 1556 levde Berthold Stoveneve på Darsband. En sålde „Tags nach Oeuli“ 1568 sitt lilla gods till sin son Wollert för 4500 Mk., efterlämnade förutom denne dock 3 söner, Woldemar, Bartelt (Berthold), och Claus.[24]
  2.         Ilsabe Stogeneve/Stoweneve, Jungfru. Omnämnd i St. Maria Kloster i Bergen på ön Rügen 1511[25] till sin död år 1549.[26] Förrsta gången en medlem av familjen på Rügen omnämns med adelsprefixet von.

 

Generation VIV Barn till Berthold Stogenew

  1.         Wollert (I) „1568 auf Darsband“. Dog i september 1590. Gift 1 med Anna v. Kahlden, Gift 2 med Anna v. Paselich. 
  2.         Woldemar (I) auf Lenchwitz.
  3.         Bartelt (II)
  4.         Claus (II)[27]

 

Generation X Barn till Wollert (I) Stoveneve till godset Darsband

Gift 1 m. Anna v. Kalden

  1.         Elisabeth
  2.         Anna
  3.         Maria
  4.         Ursula

Gift 2 m. Anna v. Paselich

  1.         Ludwig[28]


Vart tar denna släktgren vägen efter de lämnar Rûgen? 


[1] Meklenburgisches Urkundenbuch - Band I 786-1250, Schwerin (1863) -, Nr. 115, S. 182.

[2] von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd S 267.

[3] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechts der von Eickstedt in Thüringen, den Marken und Pommern. G. v. Eickstedt. Erste Abtheilung Berlin 1838. 1321 (R B:475). Verzeichnis der Pommerchen Kosten fur den Krieg gegen Brandenburg. Ein alter auf Pergament geschriebener Auflas, was der Krieg, den die Pommerschen Herzoge, nach Agang der Ascanischen Markgrafen, gegen Brandenburg führten, ihnen an Ranzionsgeldern der Gefangenen K. gestosset hat. Die Rechnung ist von einem fürstl. Cammermeister Wedego angelegt Anno 1321. S 120.

[4] Regesten zu den Urkunden des Cisterzienser Nonnen-Klosters in Köslin, Koszalin; (Regesty dokumentów z lat 1277-1588) Signatur: APSzczecinie-78-1132-222. Dieser Henning könnte doch auch zur Prignitzen Zweig hören. 134. Orig. 107. Jahr 1401. April 6. Köslin. Instrument des Notars Jacob Borntin, worin Johann Stralendorf, Bürger. von Köslin, letztwillig zu Ehren der h. Dorothea, Brigitte, dreier Könige u. Aller Heiligen 2 Vikarien, die durch seine Öhmen (Oheimen?) Henning Stauenow u. Herman Gustrow besessen werden sollen, gründet u. mit 32 M. Finkenaugen dotiert aus der Stadtkasse in Stolp u. seinem Hause in Köslin gegenüber der Pfarrkirche zwischen dem Hause des sel. Herman Zedeler u. dem des Nikolaus Wyschertin, zu seinem u. seiner Frau Tylzen Seelenheil. Das Präsentationsrecht behält er sich und seiner Schwester Mette auf Lebzeiten vor. - - presentibus -- dom. Henningo Raddacze canon. ecclesie Camyn., Johanne de Jamet, Arnoldo Koster et Johanne Holsten presbiteris necnon Hinrico Gustrowe laico. Siegel des Stralendorf gut erhalten. 

[5] https://www.koeslin.org/12_Geschichtliches.php

[6] Regesten zu den Urkunden des Cisterzienser Nonnen-Klosters in Köslin, Koszalin; (Regesty dokumentów z lat 1277-1588) Signatur: APSzczecinie-78-1132-222.

[7] Verein für Mecklenburgische Geschichte und Altertumskunde. Geschichte des schweizerischen Bundesrechts von den ersten ewigen Bünden bis auf die Gegenwart. 2 Urkundenbuch.  Nachdr. d. Ausg. Stuttgart 1875 S 21.

[8] Baltiche Studien. Gesellschaft für Pommersche Geschichte und Alterthumskunde. Stettin 1882. Zweiunddreiziger Jahrgang. S 150.

[9] Stralsunder Liber Memorialis Teil 2. Veröffentlichen des Stadtarchivs Stralsund Band V/2. Herbert Ewe und Horst-Dieter Schroeder. Weimar 1969. S 121. Lat. 588: ”Michael Stavenow coram dominis proconsulibus constituit Marquardo Zweryn, cuius sororam habet Mychael, omnia sua bona mobilia, cuecumque nominetur pro 130 mrc. de hura boda, in qua moratur Michael, et de concessis denariis. Et quia boda in qua Mychael moratur, pertinet Marquardi, qoud ista bona iacent in illa boda tamquam in loco, qui pertinet Marquardo ita locavit proprie vorhuret locum illum myckael illi Marquardo, quod ista bona inibi possint detineri.” 

De. Michael Stavenow ernannte Marquard Zweryn vor den Lords Proconsul, dessen Schwester Mychael sein gesamtes bewegliches Vermögen besitzt, wie auch immer er für 130 mrc genannt wird. aus der Hura Boda, in der Michael sich aufhält, und den gewährten Geldern. Und weil die Boda, in der Mychael wohnt, Marquard gehört, weil diese Güter in dieser Boda wie an dem Ort liegen, der Marquard gehört, hat er diesen Ort richtig zu ihm Marquard gebracht, weil diese Güter darin zurückgehalten werden konnten.

[10] Stralsunder Liber Memorialis Teil 2. Veröffentlichen des Stadtarchivs Stralsund Band V/2. Herbert Ewe und Horst-Dieter Schroeder. Weimar 1969. S 88 424. ”Katherine mulieri de Dantzke, sorori Nicolai Stubbelowen, presentata sund hec: una cista navalis  et alia cista et 1 par calgarum, 1 per calceorum, 1 par lynarium vestium, 1 tunica de bruno et albo, item tunica de blanco et albo, toga de viridi et nigro, tunica subtecta de viridi et rubio, codex anglicus, 2 mappa et manotergium russium in bursa linea. Item 1 trusale cum iuvene de argentatum. Hec presentavit ei Hinricus noster notarius de iussu dominorum consulatus, et dominus Johannes Langhenek fuit presens, cum presentavit.”

[11] Dzieje Slowianzcyny Polnocno-Zachoniej Az do Wynarodowiena Slowian Zaodrzanskich Przez Wilhelma Boguslawskego Tom IV Poznan 1900 S 574.

[12] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 35-36. “Marten Preen recognovit, quod tenetur obligatus Clawes Stuvegnewen in 6 fl. rin., solvendo 1 fl. ad festum Pasce proxime venturo et 1 ad festum Jacobi proxime sequentem, tertium ad festum Pasce anno 1478, quartum ad festum Jacobi eodem anno, quintum ad festum Martini eodem anno, ultimum et sextum ad festum Purificationis. Marten Preen recognovit, quod tenetur obligatus Clawes Stuvegnewen in 6 fl. rin., solvendo 1 fl. ad festum Pasce proxime venturo et 1 ad festum Jacobi proxime sequentem, tertium ad festum Pasce anno 1478, quartum ad festum Jacobi eodem anno, quintum ad festum Martini eodem anno, ultimum et sextum ad festum Purificationis.”

[13] Der Bischofs-Roggen und die Güter des Bisthums Roeskild auf Rügen in erblichen Besitz der Barnekow. Julius von Bohlen-Bohlendorf. Stralsunnd 1850. S 248. Dem „Erik Bt., Erikes sone“, verkaufte Claus Platen, wohnhaft zu Zilnevitz im Jahre 1486, des Sonntags nach „aller gades billigen dagen,“ seinen Hof zu Zilneviß im Kirchspiel Zirkow, ausgenommen 5 Morgen sadiges Acers und eine Wiese (Medelavere Junker Woldemar van Putbuste, Claus Stoveneve, Claus Barnekow tho Resefeviß, Hans Barnekow tho Roseldorp, Henning Berglase, Claus Stubbe und Henning Plate, Pawels sone. Den hier genannten Hans B tho Roseldorp vermag ich nicht näher nachzuweisen. Möglicherweise kann es ein Sohn von Henning B 1477 u f auf K sein der vor 1488 starb oder aud ber bis zum 10 Decbr 1471 urkundlich genannte Hans Ravens Sohn sein. Hiermit würde das oben S 169 und 170 gesagte zu vergleichen sein.) diefer Erich Bf der noch 1524 urkundlich genannt wird scheint ohne Erben gesstorben zu sein und Silviß auf die Söhne seines Bruders vererbt zu haben.

[14] Veröffentlichungen der Historischen Kommission für Pommern V 42. Bengt Büttner Die Pfarrereien der Insel Rügen. Böhlau 2007 S 384. SAS Test. 792 (1495), Stralsunder Lieber memorialis VI 284 (1496/97). Als Vorsteher fungierten die Adeligen Henning von Rade (Henning de Rade) und Jaroslav von Kahlden (Jeraslav de Calande).

[15] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 152-153. Hinweis zu: No 249, Anno 1508 ”des mandagers na sunte Johannis baptisten dage, des vorlopers Christi. (26 Juni.) Aus dem Orig. im Arch. Der St Nicolaus Kirche zu Stralsund, No. 55.

[16] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 78. “Coram dominis proconsulibus nomine consulatus personaliter constituti. Slawke Stovegeven pro se ac Heyne vamme Calande nomine uxoris sue legitime Elseben ut et tamquam heredes proximores p.m. Bertholdi Stuvegneven eorundem fratris naturalis et legitimi in presencia testamentatariorum eiusdem Bertoldi in Domino defuncti, videlicet Gherardi Leveryngh, Johannis Kratzken et Pauli Virtz, pro se et nomine Hinrici Padel ipsorum contestamentarii publice recognoverunt se approbasse iuxta et inn vim amicabilis concordie habite testamentum prefati Bertoldi Stuvegneven, ac de presenti approbare et ratificare idem testamentum assignatis, preterea omnimode consenserunt in executionem testamenti huiusmodi per dictos testamentarios fiende iuxta voluntatem et dispocionem prefati testatoris eisdem omnem potestatem, in quantum eos concernet, in premissis relinquendo ac imposterum minime contra predictam quovismodo vovendo.”  

[17] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 79. 277. “Die Martis post Letare (1496, März 15) coram dominis proconsulibus

nomine totius consulatus constitutus Jeraslavus de Calande clericus fatebatur se recepisse 100 mark seu de istem se contentatum fore a testamentariis olim Bertolt Stovegneven in Domino defuncti, quas 100 mark idem Bertolt prefato Jersslavo in suo testamento assignaverat pia donacione, de quibus eosdem testamentarios, videlicet dominum Ghert Konynk, Hinricum Padel, Hans Kratzken et Pawel VVirtz idem Jersslavus gratanter quiavit et quitos dimisit.”

[18] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 78. Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 79. “Preterea Heyne vamme Calande ac sua contoralis Elsebe tamquam heredes proximores Bertoldi Stovegneven prefati coram consulati fatebantur de legato et hereditate iesdem in testamento eiusdem Bertoldi tamquem heredibus proximoribus deputato et assignato per prefatos suos testamentarios contentatos fore et ab ipsis 100 mrc. sund., prout ex testamento claret, inn promto recepisse, de quibus iidem Heyne et Elsebe sua uxor dictos testamentarios similiter quiavit et absolutos ab omni ulteriori impetitione dimisit.” 

[19] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 81. ”284. Slaweke Stovegneve publice fatebatur se recepisse omnia et singula sibi per bone memorie Bertolt Stovegneven suum fratrem iuxta tennorem testamenti assignata ab eiusdem Bertoldi testamentariis, videlicet domino Gerhardo Brunswyk, Hinrik Padel, Hans Kraske et Pavel Virses, et de hiis omnino contentatum esse.

De quibus omnibus et singulis prefatos testamentarios cum gratiarum actione quitat et absolutos pronunciat renuncians omni ulteriori actione seu impetitione dictorum bonorum sui fratris Bertoldi et contra dictos testamentarios.

Item recognovit idem Slaweke, quod ultra premissa dicti testamentarii persolverunt iuxta suam voluntatem unum talarem seu eius verum valoren, de quo similiter eos quitavit.

Item Hennningus de Rade et Jerislaff de Calant fatebantur, quod ipsi ut provisores capelle in Walle retro Gartze receperunt 20 mark iuxta tenorem testamenti a dictis testamentariis olim Bertoldi Stovegneven pro und perpetua missa data. “

[20] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 83. “Iuxta tenorem testamenti olim Bartoldi Stovegneven filia Rykkelt Stovegneven uxor Weydemanns recepit a testamentariis memorati Bertoldi, scilicet Gert Levering, Hinrico Padel, Hans Kratzke et Paulo Virtz, 60 mark. et stantem lectum, prout eidem in dicto testamento assignate et legate premissa extitit, de quibus pretactis legatis eadem N. filia Rykkoldes eosdem testamentarios prefatos omnino et gratanter quitavit.”

[21] Gesammelte Nachrichten zur Geschichte des ehemaligen Zisterzienser Nonnenklosters Sct. Maria in Bergen auf der Insel Rügen von Dr. J.J. Grümbke. Stralsund 1833. S 154.

[22] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 84. “In pari forma Ghizele Stovegneven, modo uxor Petri Kankels, iuxta tenorem testamenti, eiusdem Bertoldi Stovegneven ex legato de eodem testamento recepit unacum dicto Petro marito suo moderno a dictis testamentariis memorati Bertoldi 40 mark. ad sui omnimodam contentationem, et propterea eosdem testamentarios dictus Peter Kankel et Gysele sua uxor de premissis gratanter quitavit et absolvit.”

[23] Dzieje Slowianzcyny Polnocno-Zachoniej Az do Wynarodowiena Slowian Zaodrzanskich Przez Wilhelma Boguslawskego Tom IV Poznan 1900 S 574.

[24] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 267.

[25] Gesammelte Nachrichten zur Geschichte des ehemaligen Zisterzienser Nonnenklosters Sct. Maria in Bergen auf der Insel Rügen von Dr. J.J. Grümbke Stralsund 1833. S 31.

[26] Gesammelte Nachrichten zur Geschichte des ehemaligen Zisterzienser Nonnenklosters Sct. Maria in Bergen auf der Insel Rügen von Dr. J.J. Grümbke Stralsund 1833. S 111.

[27] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 267.

[28] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 267.



03 LENCHWITZ - DIE EDLE UND EHRENFESTE HERREN STOGENEW/STAVENOW (RÛGEN POMMERN II) f. ca 1570

Generation X Barn till den „Edlen und Ehrenfesten“ Herr Woldemar (I) arvtagare till godset Lenchwitz

  1. Bartelt (III) 1619, köper godset Lanzewiss av Woldemar (I), som blev arrendator till gården Rewenhof år 1625.[1]
  2. En dotter gifte sig med Daniel v. Bohlen till Lanchwitz  och på så vis gick godset över till familjen v Bohle. Barn 1 Daniel v. Bohlen.[2]



[1] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Teil. Berlin 1859. S 267.

[2] Genealogisches Handbuch des Adels C.A. Starke 1960 S 133.


Om familjen "Stognew" på Darsband och deras släktskap med familjen von Stavenow i Prignitz och bägge grenars härstamning från familjen Stognew i Schlesien


Familjen Stognew/Stavenow till Darsband och Lenschwitz i Pommern är en gren av familjen von Stavenow i Prignitz, Mittelmark och Neumark. Medlemmar av familjen Stognew/Stavenow i Pommern förekommer i de pommerska källorna som riddare med bägge stavningarna av namnen och bor såväl på Rügen som i Stralsund under medeltiden. Riddaren Conrad v. Stavenow dyker upp i Torgelow nära Rügen 1298.[1]  Han lägger sannolikt av "von" i namnet i samband med att han blir utköpt som yngste son ur slottet Stavenow och återgår till den tidigare stavningen Stognew då Rügen står under slaviskt styre. Familjen var redan vid tiden för familjen Stognews omnämnande som Riddare på Rügen 1306[2] också representerad i Schlesien och Neumark.[3] En pommersk riddare vid namn Stavenow utlöses av Pommern år 1321 då han tagits som krigsfånge i kriget mot Brandenburg. Han kan knappast tillhöra v. Stavenow på slottet Stavenow i Brandenburg, då han år 1321 utlöses av Pommrarna och inte kallas för v. Stavenow.[4] Henning Stavenow omnämndes i klostret Köslin i Pommern år 1401.[5] Michael Stavenow omnämns i Stralsund 1421 i samband med att fogden Marquard v. Schwerin.[6]  Notera dock att v. Stavenow i Prignitz var vasaller till Grevarna av Schwerin mellan åren 1323-1337.

    Heraldiken, namnet utan prefix då denna gren antingen har köpts ut av Stavenows slott, eller så stammar de direkt från den Schlesiska/Polska släkten. Bägge familjer för även samma adliga titel ”Edle und Ehrenfeste”[7] som övriga släktlinjer, barnens namn som överensstämmer med kusinerna i Prignitz m.fl.  samverkande faktorer talar för släktskapet mellan familjerna. Familjen rörde sig fritt över gränserna med ett omfattande godsägande, vilket var ett privilegium som den gamla riksöverskridande adeln hade (såsom grevarna Stognew, vilka sedan blir vassaller på grund av att de ger bort grunden till sin makt till klostren och johanniterorden). Det faktum att en yngre familjemedlem till familjen von Stavenow på Stavenow, Riddaren Conrad v. Stavenow nämndes i Torgelow nära Rügen och att namnet Stavenow finns i Pommerns medeltidskällor vid Rûgen samt att familjen till Darsband de facto bodde i Stralsund och inte på Rügen, tyder på ett släktskap och att namnen länge använts parallellt. Familjen på Darsband blev i senare källor, även i Stralsunds Lieber Memorialis omnämnda som Stoveneve, Stubbenow, Stoghenev och Stovenow. Om det var en förstärkning av det slaviska ursprungsnamnet eller en ren dialektal degeneration är oklart. I de tidiga latinska källorna kallas man för Stavenow och i de senare för t.ex.  „Stoghenow“ eller „Stovenow“. Alla stavningsvarianter visar nästan dialektalt hur namnet Stognew gick över till Stavenow. I en del äldre adelslexikon omnämns familjen som Stovenow, men i de sista adelslexikonen från 1800-talets slut omnämns de som Stavenow.

 

1.10 Stavningen av namnet på Rügen och i Stralsund

De olika stavningarna av namnet på Rügen har en enkel dialektal förklaring. Lågtyskan är ett eget tal- och skriftspråk, som är uppdelat i många dialekter. Detta framgår redan av det urgamla talesättet: "Dat gifft mycket Dörpsdialekten as Fleigen op de Mess" d.v.s. det finns lika många bydialekter som det finns flugor i mässen. Dialekterna på ön Rügen, var influerade av danskar, svenskar och preussare, och är i sig mycket olika. De var också starkt influerade av sjöfarten. De sedan länge etablerade invånarna i Rügen och fiskarna talar fortfarande detta språk sinsemellan idag. Hos nykomlingarna är det inte ovanligt att deras standardtyska blandas väldigt snabbt med vår Platt och därmed uppstår en helt ny språkkultur.

    Det finns exempel på många olika stavningar: Från Riddare Stognew 1306[8], Väpnaren der "Wende" Stogenew 1307, Riddare Conrad von Stavenow 1298, Henning Stavenow 1401[9], Michael Stavenow 1421, Nicolai Stubbbelowen. 1419[10], Clawes Stoveneve/Stoghenewe 1445[11], Berthold Stoghenewe. 1495[12], Rykkelt Stovegneven, verh. v. Weydemann. 1498[13], Slowke Stogheneue 1508[14], Bertolet Stubbenewe 1538[15] Berthold Stogenew[16].

    Stavningen "Stognew" med varianter är den slaviska formen av namnet som ursprungligen används av den grevliga familjen Stognew i Schlesien under polsk rätt. Efternamnet Stognew finns för övrigt fortfarande i Polen och Ukraina vilket framgår vid en sökning på Ancestry.de. Det talar enligt vår uppfattning starkt för att familjens egna utsago om att ursprunget från Ryssland/Ukraina stämmer. På grundval av det bevarade källmaterialet framträder en bild av att det germaniserade/latiniserade namnet "Stavenow" användes parallellt med Stognew åtminstone från 1000-talets början fram tills att grenen i Stavenow, Prignitz bestämmer sig för att bara föra detta namn, medan grenen på Rügen också för båda varianterna inledningsvis, men går över helt till den slaviska varianten från mitten av 1400-talet och fram till 1600-talet, när Stovenow blir den förhärskande varianten, för att sedan övergå till Stav(b)enow.

    Utöver att familjen i Pommern i samtida källor även kallas för Stavenow, är att det tidigaste belägget för att den latiniserade formen av namnet användes parallellt med det ursprungliga namnet Stognew, det mynt med namnet Stavenow som finns präglat, och som sannolikt är från Kejsar Conrad II:s tid (1024-1039), d.v.s. en tid när familjen redan umgås med Germanerna. En germaniserad/latiniserad version av namnet användes förmodligen redan då av familjen Stognew, i vart fall vid kontakterna med Kejsaren och de tyska stormännen. Siegfried v. Stavenow, den slaviske furstesonen, studerade enligt legenden latin och kristendom i klostret i Lüneburg[17]. Legenden om Roswitha v. Mellen kan således dateras till tiden mellan 955 och 1190. Stavenows i Prignitz var därför enligt legenden och det kristna myntet, kristna redan under slavernas tid. Därefter omnämns Gerhard de Stauenow i Lenzen 1252 och i Müllrose på gränsen till Neumark och Schlesien 1375. Det latiniserade namnet är således använt primärt i samband med kontakten med de germanska regenterna och i deras territorier.

    Den äldre slaviska stavningen tyder på att familjerna härstammar från den grevliga ursprungligen enligt legenden Ryska, senare i Schlesiska urkunder befintliga Polska, därefter Schlesiska familjen Stognew. Om det stämmer, så sätter det sätter släktens historier släktens ursprung, inklusive informationen i legenden om Roswitha v. Mellen i en befintlig historisk kontext som passar såväl tidsmässigt som händelsemässigt. Fursten på myntet med namnet Stavenow, kan mycket väl vara Kejsaren Conrad II:s ”Fideli Nostro Dirsiconi”, markägaren som år 1028 tilldelades fyra kungliga fria gårdar i grevskapet Chuontizą hos Markgrafen Hermann von Meiszen Dortmund, väster om Leipzig i Sachsen för sina krigsinsatser för Kejsaren. Det i historiska källor, ytterst ovanligt förekommande namnet Dirsico, eller Dirsicraus, förekommer med några få undantag uteslutande i Schlesiska urkunder och då som förnamn hos grevliga familjen Stognew i Schlesien. Familjen Stognew i Schlesien hade en Grevlig och därmed enligt den samtida gällande nomenklaturan ”Furstlig” rang. Detta förklarar varför Siegfried omnämns som slavisk fursteson i legenden om Roswitha von Mellen. Detta i en verklig historisk kontext, där en kristen slavisk grevlig familj, bevisligen gav bort merparten av sina Schlesiska gods till klostret i Lebus 1221 och just därför, på grund av den minskade reella makten, med tiden sjönk ned till det ärftliga ridderliga ståndet ”hereditatis militis Stognew” vilket de innehade i Schlesien fortfarande år 1299”[18].

    Förnamnen Conrad och Heinrich förekommer såväl i släkten Stognew som i släkten Stavenow. Konrad Stognew till Makow i Polen var känd 1177-1202 och satt förmodligen även på godset och byn Protzan 1202 (Ty. Frankenstein). Conrad v. Stavenow omnämns som riddare 1298 vid Torgelow, nära Rügen. Användningen av namnet Conrad, pekar mot att släkten gärna nämnde sig efter sin välgörare Conrad II. De vendiska förnamnen i familjen Stavenow på Rügen talar vidare för ett slaviskt ursprung. Namnet "Slavke" förekommer fortfarande år 1508 är en förkortning för det slaviska förnamnet Slavomir, vilket visar att familjen på Rügen fortfarande höll sitt slaviskt ursprung högt efter 200 år på Rügen. Slawomir betyder ungefär "härlig tack fred". Så det skulle kunna tolkas som en slavisk form av det germanska namnet Siegfried. Ett intressant faktum som visar att både Prignitz-grenen och släkten på Rügen var kända med sitt slaviska ursprung är att slaviska namn fortfarande var i bruk på 1300-talet. Familjen Stavenow i Pommern använde fortfarande slaviska namn på 1300-talet, även efter slavernas tid. T.ex. är Zacharia Stavenow, utnämnd till Camerarica vid nunneklostret i Pyritz, (Pommern) år 1363.[19] Allt detta hänger samtidigt ihop med att slottet Stavenow, fortfarande är känt 1354 under belägringen som "Obotritischem Stavenowe".[20] Obotriterna var en slavisk stam som hade sitt hem i detta område. Många slaver höll fast vid sin hedniska kultur och religion så länge som möjligt, och andra, som de "slaviska furstarna" Stavenow, konverterade tidigt till kristendomen. Rügen har länge varit ett centrum för slavisk religion och kultur och var en av slavernas sista enklaver för sin egen kultur i Tyskland. Rügen behöll de hedniska gudarna till 1168. Då kristnades Rügen av danskarna, under kung Waldemar, men den siste slaviske prinsen på Rügen dog inte förrän 1325. Det ser ut som att familjen latiniserade/germaniserade sitt namn i germanska urkunder, medan Stognew etc förekommer i de urkunder som hade slaviska regenter. Att familjen på Rügen fortsätter med den ursprungliga stavningen beror sannolikt på att det Mecklenburgiska furstehuset också var av slavisk härkomst.

   Enligt vår uppfattning är alltså Stognew den slaviska formen av namnet och Stavenow den germaniserade/latiniserade varianten, så talar detta för släktskapet mellan såväl familjerna von Stavenow i Prignitz, som Riddarna Stognew i Pommern och de ursprungliga grevarna Stognew i Polen och Schlesien. Det nära samröret mellan familjen v. Stavenow till Woldenberg och många orter i Schlesien som även fam. Stognew omnämns i samröre med, talar ytterligare för att Stognew i Schlesien och Stavenow i Brandenburg har samma ursprung. T.ex. att Stognew ägde stora landområden vid Goldberg som donerades till Klostret i Lebus. I Goldberg bodde Michael v. Stabenow bodde innan han började studera vid Universitetet Frankfurt a. Oder. Det finns för många gemensamma trådar för att det skulle vara en slump. Att familjerna hör ihop är därför mycket sannolikt.

 

1.11 Familjens geografiska bredd österifrån

Familjen v. Stavenow har utbrett sig på flera platser och länder sedan de tidigaste tiderna. År 1261 omnämns Ignatius Stabenau som pastor i Wiesenthal vid Bober i Schlesien från 1261 till nästa århundrade. Denna gren tillhör troligen Brandenburg-grenen till Slott Stavenow, eftersom medlemmar av samma släkt även förekommer i Schlesien under de följande århundradena. I öster stavas namnet då i regel Stabenow, Stabenau etc, vilket framgår av ett studium av släktträdet och kyrkböckerna. År 1298 kom en yngre gren norrut från Prignitz. Riddaren Conrad v Stavenow omnämndes 1298 som Brandenburgisk riddare i Torgelow vid Stralsund.[21] I dagens Mecklenburg-Vorpommern ca 70 km från Rügen. Detta var förmodligen en yngre son till Gerhard v. Stavenow på Stavenow. Från 1306 förekommer "Stogenew" på Rügen, i Pommern. Finns det ett förhållande mellan de Pommerska Stavenows och de i Prignitz, Neumark och Mittelmark? År 1307 nämndes "Wende" Stoghenow, vasall till det Furstliga huset Putbus på Rügen. [22] Han kan dock inte vara densamme som riddaren Conrad v. Omnämnd 1298. Stavenow, när han bara omnämns som knappe, d.v.s. väpnare. Men, han kan som väpnare och därmed av ridderlig börd, sannolikt vara Conrads son.

    Finns det flera omständigheter som talar för ett förhållande mellan familjerna Stognew och Stavenow? Enligt legenden Roswitha v. Mellen, var familjen slaviska furstar. Stognew kallas 1307 för "Der Wende Stogenew" i tjänst hos Die Herren von Putbus. Han var alltså av slavisk härkomst. Stavenows slott nämndes också 1354 som "Obotritichen Stavenowe".[23] Redan 1307 fanns inte prefixet "von" i släktnamnet, d.v.s. mer än 40 år tidigare än det togs bort ur resten av släkten. Namnändringen kopplas till förlusten/försäljningen av slottet Stavenow i Prignitz. Prefixet "von" togs alltså i allmänhet bort från hela släkten omkring 1349. Därefter har ingen Stavenow-släkt fört prefixet, bara om släkten ibland har utsetts till vissa ordensförläningar osv. Har prefixet använts av myndigheterna som artighetsbetygelse eller markering. Familjen Stoghenow på Rügen hade dock samma titel "Edle- und Ehrenfeste“ som resten av familjen i Prignitz, Mittelmark och Neumark. Så de var också en ridderlig adelsfamilj. Det är därför möjligt att "Wende" Stoghenow, känd 1307, togs inte förde prefixet vom såsom en yngre son till Conrad von Stavenow, säkerligen utköpt från Slott Stavenow efter 1298 men död före 1307. Detta talar för att Gerhard de Stavenow dog mellan 1298 och 1307 då arvskiftena måste ha retts upp. Vid detta tillfälle fick Conrads ättlingar inte heller bära familjens spetssköld som sannolikt hörde till det av v. Blumenthal omtalade ”Spetssköldförbandet”. Enligt min uppfattning, var Spetssköldsförbandet en styrka ledd av Kejsaren Conrad II som själv förde en variant av spetsskölden. Varianter av denna torde ha förts av de Kejsartrogna stormännen för att utmärka styrkan på slagfältet. Sannolikt just därför antog därför denna gren under Pommersk rätt då ett nytt vapen, med ett bibehållet ideologiskt förhållande mellan vapenbilderna.[24]

 

1.12 De heraldiska indicierna för släktskapet mellan Stognew i Pommern och von Stavenow i Prignitz

Även heraldiken talar för ett släktskap mellan Stogenew på Rügen och Stavenow i Prignitz. Bägge släkters tidigaste kända vapen, spetsskölden och vargskölden, har en ideell likhet med varandra, och har även båda senare slagits samman i ett vapen. Exakt samma företeelse har skett i familjen v. Rohr som också förde spetsskölden i Prignitz och en vargsköld i Österrike. Ett starkare indicium än så kan man knappast få ur heraldiken, annat än om familjerna hade fört identiska vapen. Att föra spetsskölden kan därför ha haft en alldeles speciell innebörd under äldsta tid, då flera kejsare också förde spetsskölden med samma färger även om de förde stående spetsar. Om de bägge vapnen, spetsskölden och vargen har Robert v. Blumenthal utrett ”släktskapet” och symboliken mellan vapenbilderna i sin historik om familjen v. Rohr, som också förde såväl spetsskölden i Prignitz, som en sköld med en varg, i Österrike. 

    Vid en jämförelse med demma samtida "Spetssköldsfamilj", där exakt samma heraldiska företeelse förekommer, har en rimlig förklaring till de olika motiven i sköldarna anförts. Exakt samma resonemang är giltigt för de två tidigaste vapensköldarna i familjen v. Rohr i Prignitz och i Österrike som för Stavenow/Stogenew familjernas bägge vapen i Prignitz och Pommern. I v. Rohrs fall tillhör de bägge vapnen samma familj i olika länder. Fam. v. Rohr har sedan sammanfört spetsskölden från de Prignitzka v. Rohrs med vargen från de österrikiska släktingarna Heinrich och Albrecht v. Rohrs vapen i ett vapen, där vargen och rosorna hamnade i hjälmprydnaden.

   På ett ytterst likt sätt har senare familjen senare Stavenow sammanfört de bägge vapnen på Rügen och i Prignitz i ett vapen, men med en delad sköld. Innehållsmässigt är det dock samma symboler som förekommer i bägge vapen. Hos familjen Stavenow, delades i stället skölden och vargen hamnade heraldiskt vänster men även i hjälmprydnaden, vilket indikerar att spetsskölden fortfarande intog den främsta platsen.

 

Bilder, från vänster: v. Stavenows vapen ur Siebmachers lexikon 1323 (Lik v. Rohrs och v. Königsmarcks tidigaste sköld), Stavenow 1689 Brandenburg och Mecklenburg, Stavenow Pommern 1623, Stavenow Pommern 1307 (Lik v. Rohr i Österrike). T.h. v. Rohrs sammanslagna vapen som förts ända fram till idag.[25]

 

 

Robert v. Blumenthal skriver i sin artikel om ”Die Märkischen von Rohr” att: ”När det kommer till de år 1304 besittningslösa v Rohr, tog de över spetsskölden, som möjligen på något sätt var kopplat till detta nya ägande, och de kom därigenom att inkluderas i spetssköldsförbandet, sannolikt genom äktenskap med spetsskölds-släkter. Därigenom tillföll familjen Rohr sannolikt genom egendom som blivit ledig utmed Elbe”. Robert v. Blumenthal anser att det förefaller som desto mer uppenbart eftersom sonen till Jans v. Rohr, som blivit kvar i Österrike, Heinrich, som dog 1304, tillsammans med sin son Albrecht antog ett nytt sigill med en varg. Han anger vidare att: ”Om man tolkar sköldspetsarna som vargtänder (jfr. Det den svenska Familjen Ulfstand = vargtand som även förde spetsskölden) så finns det ett idémässigt förhållande och likhet mellan spetsskölden och vargens tänder”. [26]



1.13 Sammanfattning

Mellan vargen och vargtänderna framstår exakt samma ideologiska samband emellan spetsskölden och vargen i familjen v. Stavenows vapen. Omkring år 1298 var alla kristnade på Rügen, fastän fortfarande under de slaviska furstarna av huset Putbus. Möjligen köptes godset Darsband in avd familjen i Prignitz för att förse den yngre linjen av familjen med egna gods. De äldre linjerna, inklusive linjen som satt i Neumark, var bägge försedda med gods i Prignitz. Heinrich (I) v. Stavenow och hans söner Henning (I) och Jan (I) ärvde slott Stavenow och 1323, köper de ut herr Ygen v. Königsmarck som också sannolikt varit arvtagare vid Heinrich v. Stavenows död kring 1313.

    Sammantaget talar så många omständigheter, t.ex. efternamnens betydelse, den ortsmässiga överlappningen avseende namnen Stognew och Stavenow i Schlesien, Pommern och Brandenburg, att ingifta släkter hos Stavenowarna i Brandenburg ända fram till 1600-talets början också i stor utsträckning stammar från Schlesien, att Stognew på Rügen också kallas för Stavenow i samtida medeltida källor, förnamnens bruk, heraldiken och de övriga historiska bevisen så pass mycket för att ett släktskap föreligger mellan familjerna Stognew i Polen/Schlesien, Stognew/Stavenow i Pommern och familjen Stoignew och v. Stavenow i Brandenburg, att även den äldsta familjen Stognews släktträd givetvis hör till och återges i denna skrift även om det är svårt att på grundval av det nuvarande källmaterialet, veta exakt vem av Stognew-sönerna som är stamfar till v. Stavenow i Brandenburg, men mycket talar för att det är Heinrich som är far till Gerhard de Stavenow, inte minst förnamnet Heinrich som återkommer hos Gerhards äldste son tillika Conrad, hans yngste son.



[1] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechtes der von Eickstedt in Thüringen, den Marcken und Pommern. E.v. Eickstedt. Erste Abtheilung. Berlin 1838. S 88-89.

[2] Urkunden zur Geschichte des fürstenthums Rügen unter den eingeborenen Fürsten. Dr. Carl Fabricius. Vierter Band. Drittes Heft der Urkunden von 1303-1325. W. Weber. Berlin 1859-1869. S 54.

[3] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

[4] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechts der von Eickstedt in Thüringen, den Marken und Pommern. G. v. Eickstedt. Erste Abtheilung Berlin 1838. 1321 (R B:475). Verzeichnis der Pommerchen Kosten fur den Krieg gegen Brandenburg. Ein alter auf Pergament geschriebener Auflas, was der Krieg, den die Pommerschen Herzoge, nach Agang der Ascanischen Markgrafen, gegen Brandenburg führten, ihnen an Ranzionsgeldern der Gefangenen K. gestosset hat. Die Rechnung ist von einem fürstl. Cammermeister Wedego angelegt Anno 1321. S 120.

[5] Regesten zu den Urkunden des Cisterzienser Nonnen-Klosters in Köslin, Koszalin; (Regesty dokumentów z lat 1277-1588) Signatur: APSzczecinie-78-1132-222.

[6] Stralsunder Liber Memorialis Teil 2. Veröffentlichen des Stadtarchivs Stralsund Band V/2. Herbert Ewe und Horst-Dieter Schroeder. Weimar 1969. S 121.

[7] Matrikeln und Verzeichnisse der Pommerschen Ritterschaft vom XIV bid in das XIX Jahrhundert. Dr R Klempin und G KRatz. Berlin 1863. S 136-137.

[8] Urkunden zur Geschichte des fürstenthums Rügen unter den eingeborenen Fürsten. Dr. Carl Fabricius. Vierter Band. Drittes Heft der Urkunden von 1303-1325. W. Weber. Berlin 1859-1869. S 54.

[9] Regesten zu den Urkunden des Cisterzienser Nonnen-Klosters in Köslin, Koszalin; (Regesty dokumentów z lat 1277-1588) Signatur: APSzczecinie-78-1132-222. Dieser Henning könnte doch auch zur Prignitzen Zweig hören. 134.Orig. 107.Jahr 1401. April 6.Köslin.Instrument des Notars Jacob Borntin, worin Johann Stralendorf, Bürger. von Köslin, letztwillig zu Ehren der h.Dorothea,Brigitte, dreier Könige u. Aller Heiligen 2 Vikarien, die durch seine Öhmen (Oheimen?)Henning Stauenowu. Herman Gustrow besessen werden sollen, gründet u. mit 32 M. Finkenaugen dotiert aus der Stadtkasse in Stolp u. seinem Hause in Köslin gegenüber der Pfarrkirche zwischen dem Hause des sel. Herman Zedeler u. dem des Nikolaus Wyschertin, zu seinem u. seiner Frau Tylzen Seelenheil. Das Präsentationsrecht behält er sich und seiner Schwester Mette auf Lebzeiten vor.- - presentibus -- dom. Henningo Raddacze canon. ecclesie Camyn., Johanne de Jamet, Arnoldo Koster et Johanne Holsten presbiteris necnon Hinrico Gustrowe laico.Siegel des Stralendorf gut erhalten.

[10] Stralsunder Liber Memorialis Teil 2. Veröffentlichen des Stadtarchivs Stralsund Band V/2. Herbert Ewe und Horst-Dieter Schroeder. Weimar 1969. S 88424. ”Katherine mulieri de Dantzke, sorori Nicolai Stubbelowen, presentata sund hec: una cista navalis et alia cista et 1 par calgarum, 1 per calceorum, 1 par lynarium vestium, 1 tunica de bruno et albo, item tunica de blanco et albo, toga de viridi et nigro, tunica subtecta de viridi et rubio, codex anglicus, 2 mappa et manotergium russium in bursa linea. Item 1 trusale cum iuvene de argentatum. Hec presentavit ei Hinricus noster notarius de iussu dominorum consulatus, et dominus Johannes Langhenek fuit presens, cum presentavit.”

[11] Dzieje Slowianzcyny Polnocno-Zachoniej Az do Wynarodowiena Slowian Zaodrzanskich Przez Wilhelma Boguslawskego Tom IV Poznan 1900 S 574.

[12] Veröffentlichungen der Historischen Kommission für Pommern V 42. Bengt Büttner Die Pfarrereien der Insel Rügen. Böhlau 2007 S 384. SAS Test. 792 (1495), Stralsunder Lieber memorialis VI 284 (1496/97). Als Vorsteher fungierten die Adeligen Henning von Rade (Henning de Rade) und Jaroslav von Kahlden (Jeraslav de Calande).

[13] Der Stralsunder Liber Memorialis Teil 6 Veröffentlichungen des Stadtarchivs Stralsund. Herausgegeben von Herbert Ewe. Bannd V/6. Bearbeitet von Horst-Diether Schroeder. Weimar 1988. S 83. “Iuxta tenorem testamenti olim Bartoldi Stovegneven filia Rykkelt Stovegneven uxor Weydemanns recepit a testamentariis memorati Bertoldi, scilicet Gert Levering, Hinrico Padel, Hans Kratzke et Paulo Virtz, 60 mark. et stantem lectum, prout eidem in dicto testamento assignate et legate premissa extitit, de quibus pretactis legatis eadem N. filia Rykkoldes eosdem testamentarios prefatos omnino et gratanter quitavit.”

[14] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 152-153. Hinweis zu: No 249, Anno 1508 ”des mandagers na sunte Johannis baptisten dage, des vorlopers Christi. (26 Juni.) Aus dem Orig. im Arch. Der St Nicolaus Kirche zu Stralsund, No. 55.

[15] Dzieje Slowianzcyny Polnocno-Zachoniej Az do Wynarodowiena Slowian Zaodrzanskich Przez Wilhelma Boguslawskego Tom IV Poznan 1900 S 574.

[16] Geschichte des adlichen, freiherrlichen und gräflichen Geschlechts von Krassow. Von Julius von Bohlen. Zweiter Theil. Berlin 1859. S 267.

[17] Lenzener Elbtalaue, natürlich sagenhaft. Dieter Knabschuh. Ausgegeben von Amt Lenzen-Elbtalaue. 1994. S 119-120, 2 / Gerichtslinden und Thingplätze in Deutschland. Anette Lenzing. Die Blauen Bücher. S 60-61, 3: Der Streit um die Prignitz. Kreisverwaltung Perleberg. Kerstin Beck 1992 S 12. / Neue Sagen aus der Mark Brandenburg, Seite 26. Ein Beitrag zum Deutschen Sagenschatz von E. Handtmann, verfasst in Seedorf bei Lenzen a. Elbe zur Zeit der Sommersonnenwende 1883.

[18] Dwa pergam. orygin. równobrzmiące. Na sznurku jedwabn., zielon. wisi u każdego ułamek pieczęci bez wycisku. Poznań. Archiv. Capituli I, 4. - Gniezno, Archiv. Capituli Metropol. Nr. 66.

[19] Baltische Studien. Gesellschaft für Pommersche Geschichte und Altertumskunde. Stettin 1882. Zweiundreiziger Jahrgang. S 150.

[20] Die Chronica novella, Vandenhoeck und Ruprecht, Herrman Korner 1895 S 271.

[21] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechtes der von Eickstedt in Thüringen, den Marcken und Pommern. E.v. Eickstedt. Erste Abtheilung. Berlin 1838. S 88-89.

[22] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechts der von Eickstedt in Thüringen, den Marken und Pommern. G. v. Eickstedt. Erste Abtheilung Berlin 1838. 1321 (R B:475). Verzeichnis der Pommerschen Kosten für den Krieg gegen Brandenburg. Ein alter auf Pergament geschriebener auflas, was der Krieg, den die Pommerschen Herzoge, nach Abgang der Ascanischen Markgrafen, gegen Brandenburg führten, ihnen an Ranzionsgeldern der Gefangenen K. gestosset hat. Die Rechnung ist von einem Fürsten. Cammermeister Wedego angelegt Anno 1321. S 120.

[23] Die Chronica Novella, Vandenhoeck und Ruprecht, Herrman Korner 1895 S 271.

[24] Deutchlands Zweyter Band bis auf Albrecht den Zweyten. Johann Georg August Galletti Prof. der Geschichtskunde am Gymnasium zu Gotha. Geschichte Halle 1788 S 8 f.

[25] Wappen der Fam v. Rohr aus dem Stammbuch Nicolaus Rost 1612-1621 S 83.

[26] Die Märkischen von Rohr, Robert von Blumenthal Deutsche Zeitschrift für Familienkunde, Heft 1 16. Jahrgang Januar 1967 Seite 550.






Utdrag ur några källor


Putbus 1307-1625

No. 396. Anno 1619, zu Putbus, den 5 febr.

Woldemar Stoueneue verkauft an Daniel v Kahlden under gewissen Bedingungen seinen Hof Lantzewiss. Aus der Abschrift in der Acte No. 20b. des Fürst. Arch zu Putbus.


Nachdem der wohlgeborene edle herr Woltmar Wulff Freiherr zu Putbus auf vielfältiges Anbringen der Exeditaren des Edlen und ehrenvesten Woldemar Stoueneue zu Lanzewiss erbsessen, ex officio den heutigen Tag zur Richtigmachung dieser Sache augesezet, so habe sich bekunden den, dass er Woldemar Stoueneue und seinen Lehns erben schwer, ja unmöchlich fallen würde, wegen der übertiefen Schulden last solch Gut Lanzewiss zu salviren. Deshalb er, Woldemar, es für rathsam erachtet, zur Gehaltung seines ehrlichen Namnens das Gut lieber in Besitz seines Sohnes und der unten genannten adlichen Beistände zu alieniren, und deshalb dasselbe nun nach recihlicher Jähriger Deliberation den edlen und ehrenwesten Daniel von Kahlden für 8000 Mark, auf den rügianischen Umschlag des 1620ten Jahres bar zu erlegen, zu verkaufen; und damit er in ehras gratificirt sein möge, so habe Daniel v. Kahlden K. sich entschlossen, über diesen Kaufschilling ihm 100 Fl. zu vererhren und dieselben bei Antretung des Guts auf Petri 1620 zu erlegen. Weil aber Woldemar Stoveneuen ältester Sohn ex priori matrimonio zu diesem Gute der nächste, ist ihm zwichen dato und Johannis frei gelassen, sich cathagorie zu resolviren, ob er die Creditoren contentiren und dadurch diesen zwichen seinem Vater und Daniel von Kahlden abgeschlossenen Eventual:Contract an sich bringen wollte. Dieser Contract ist von den Contrahenten und zum Zeugniss von den edlen und ehrenvesten Gustaf von Kaulden zu Malzin, Peter von Kahlden zu Kotelviz, Tönnies und Hinrich Gebr. den Sagern zu Testevitz und Tessits, Erich von Kalden zu Schoritz und Hans Crassowen zu Salichow Erbsessen mit unterschreiben.  


Die Familie St. gehört zu den alten Vassallen Geschlechtern des Hauses Putbus. Bereits 1307 wird "Stogenew" in einer Urk. des Ritters Pribbor von Wilmeniz genannt. (Urk. Nachtrag Nr. 2) Der hof Darsband bei Putbus scheint sich am längsten in ihren Besitz erhalten zu haben. Um die Mitte des 16 Jahrh. Lebte Berthold St. zu Darsband (1556). Er verpfändete Tags nach Oeuli 1568 seinem Sohne Wollert sein Gütlein D. für 4500 Mk., hinterliess ausser diesem aber noch 3 Söhne Woldemar, Bartelt (Berthold), und Claus. Als Wollert St. in Septbr. 1590 starb, hinterliess er eine Wittwe, Anna v. Paselichs, einen mit ihr erzeugten Sohn Ludwig St., und vier in erster ehe mit Anna v. Kahlden a.d.O. Malzin erzeugte Töchter Elisabeth, Anna, Maria und Ursula.


Da aber verwickelte Vermögensverhältnisse vorhanden waren, der Lehnherr, Fridr. Ludvig zu Putbus, Comptor zu Wildenbruch, das Gut auch nicht länger in pfandbesitznicht besassen wollte, so nahm Woldemar St. es für 9000 Mk. Und Korn, Sahrente habe K. Für 1027 Mk. erb- und eigenthümlich an. Aber auch er konnte den übernommenen Verpflichtungen nicht nachkommen. Der Herrschaft zu Putbus scheint eine Zeit lang Darsband selbst bewirthaftet, und Woldemar Stavenow Lanzeviss verpachtet zu haben, 1611, den 21 Febr, nahm er es indess wieder an, um es Gewiss bald gänzlich an die Herrschaft abzutreten, die ihm Lanzewiss übergab und eine Summe Geldes zugesand; den 22 Januar 1613 hat er um Auszahlung eines ihre noch zu zustehendes Restes ans,, der beliebten Handlung wegen des Gutes Gutes Darsband.”


- Der ist obiger Urk. abgeschlossene Kauf von Lanzewiss kam indess nicht zu Stande, sondern Waldemar St. verkaufte es d.d. Bergen, den 11. November 1619 an seinen Sohn Bartelt St. für 8752 Mk. Im Jahr 1621 war Barthelt St aber schon wieder in drückender Noth. Sich aus dieser zu retten, verpfändete er den 17. Juni 1623 Lanztewitz an Daniel v Kahlden (a.b.D. Roteswitz) auf 10 Jahre. Den 20. März 1625 verpachtete dann der Frhr. Wollmar Pless zu Putbus dem Barthelt St. den Rewenhof auf 1 Jahr für 80 Fl. Das Geschlecht ist dann wohl erlochen oder in den Stürmen des 17 Jahrh. verschollen. Im Anfang des 18. Jahrhunderts, 1706 wussten, nach einem Zeugenverhör, die ältesten Leute durch Hörensagen von Ihren Eltern u.a. von einem ”Edelmann Stuveneven”, der zu Lanssteviss gewohnt habe, zu sagen.


Quelle: von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd Seite 267.


Ehemaliges Herrenhaus zu Darsband. 



 

Wappenbrisur der Familie v. Stabenow in Mecklenburg

 

Verzeichnet als v. Stabenow ist diesen Wappen von einem Siegel im Siegelsammlung der ehemaligen Ludvigsluster Schlossbibliothek. Stadtarchiv Schwerin.  Es scheint einen Brisur von dem Wappen der Fuchs mit drei rote Rosen zu sein. Ohne der Fuchs, aber mit den Straussfedern zu den Obernwappen beibehalten und zwei rote Rosen. Ob diesen Siegel zu diesen Familie gehört und wer es geführt habe muss doch weiter erforscht zu sein.

 

LHA SN 11.7.2/22 Tafel Nr. 40. Siegelsammlung der Ludvigsluster Schlossbibliothek.

 

Dieses Wappen spricht für das die Familie auf Rügen ging nach Mecklenburg wenn sie Rügen verlassen haben. Die Familie starb also wohl nicht aus auf jeden Fall nicht direkt nach 1625, wenn man dieses Mecklenburgisches Wappen betrachtet. 


Bilder Unten

Wappensiegel - Einen Allianzwappen. Wir können die Farben ganz gut ausmachen, da die Blasonierung enthalten ist. Die feldern mit die Rosen, sind Rote. Deshalb muss den anderen feldern einen Metall sein. Die sind Silbern/Weiss. Die Rose kann nicht rot auf roten grund sein, und muss deshalb entweder gold oder silberne sein.


 


1781-1844 Friederich George Andreas Stavenow (Rügen) (London)

Friedrich Stavenow from Mecklenburg arrived in London 8 September 1837. Profession, Baker. (Port of London, certificate of Arrival.  No 6631-2.)


Geburtsdatum: ca. 1781. Geburts­ort: Sudergravo, In The Isle of Rügen. Sterbedatum: 23. Nov 1844. Art des Ereignisses: Burial. Sterbealter: 63. Bestattungsdatum: 27. Nov 1844. Bestattungsort: London, Middlesex, England. Konfession: Lutheran. Titel des Stücks: Piece 4604: St George's, Little Allie Street, Goodman's Fields (Lutheran), 1843-1853. Burial Date: 27 Nov 1844 Burial Place: Whitechapel, Middlesex, England (Indexing Project (Batch) Number: I04833-9. System Origin: England-EASy. Source Film Number: 20060. Reference Number: 1-5 p.4.)


Kinder

Carl

Edward

Philip