Generation I - Torde vara söner till Greve Stognew eller dennes kusin Greve Stoygnew

Allt tyder på att familjerna von Stavenow i Brandenburg/Mecklenburg och Stognew på Pommern härstammar ur samma familj, den som benämns ”Dirsico Stognew” efter de vanligast förekommande förnamnen i familjen. Barnen nedan som tillhör samma generation, är troligen söner till greve Stoygnew IV[1] (Goldberg) eller dennes kusin Stognew V (Bialkow) i närheten av Müllrose. Eftersom efternamnet Stavenow börjar användas ungefär samtidigt som man börjar använda Stognew som efternamn, det var ju tidigare och fortfarande 1306 också förnamn, så tyder allt på att Stavenow var den tyska versionen av namnet.

Även förnamnet Conrad och Peter förekommer i framlijen Dirsico Stognew och återkommer redan i generation 1 och 2 i familjen v. Stavenow nedan, vilket faller väl in i mönstret hur förnamn normalt ärvs i de slaviska adelsätterna, ett mönster som återkommer såväl i familjen Dirsico-Stognew innan som efter familjen börjar använda sig av Stognew/Stavenow som efternamn. Denna Stognew familj har visat sig haft gods och sin intressesfär i det som senare blir Neumark och i Crossen samt i Schlesien vid Goldberg, där också familjen von Stavenow förkommer senare. Man byter till sig godset Bialkow som låg närmare tyska gränsen vid Crossen mot godset Radzyn, och donerar sina övriga gods till klostret i Lüben. Bialkow kommer senare att ägas av fam. v. Waldow, som är delägare med v. Stavenow i t.ex. Woldenbergs gods. Mycket pekar alltså på att Stavenow i Prignitz stammar från Greve Dirsicraus Stognew eller någon av hans söner. (Ev. samma ort som Radęcin/Reckenthin, där senare en gran av fam. Stavenow har ett gods på 1800-talet. Bägge orter ligger i samma område, Arnswalde). Borgen Stavenow har gått i arv till Gerhard de Stavenow, sannolikt genom familjen Stoignew, som genom att donera all sin egendom i Schlesien till kyrkan, i princip kastat ut sig själva därifrån genom att uttryckligen förneka sina barn sitt fädernearv i Schlesien. Förmodligen, var därmed dörren öppen till att ta det äldre farsarvet i anspråk, med Stavenow och Gorlosen, m.fl. gods i besittning. Att man inte fick återvända till området som furstar eller grevar, utan endast som vasaller till de tyska markgrevarna, får ses mot bakgrund av de ändrade maktförhållandena, dels på grund av donationerna, dels på grund av att man som slaver ville bli germaner. Det var ett rangmässigt avsteg som var brukligt i de sammanhangen. Detsamma har visats gälla de flesta slaviska högättade släkter, som underkastade sig tysk överhöghet med vissa undantag, t.ex. det Mecklenburgiska furstehuset som fortsatte regera under Nakoniderna. Stavenow var dock uppenbarligen tvungna att acceptera länsväsendet och de hamnade inte i fursteskiktet den maktkampen, även om de förekommer i flera betydande sammanhang under 1300-talets första hälft.

^[1] Codex Diplomaticus Silesiae, Bd. 7, 1884; Regesten zur schlesischen Geschichte, Th. 1: Bis zum Jahre 1250. Herausgegeben von Colmar Grünhagen. S 371.

1.           Gerhard (I) de Stauenow. Furstligt råd, Riddare. Född ca. 1230. Död efter 1275. Herre till Slottet och byn Stavenow i Prignitz. Sannolikt även herre även till godset Gross Stavenow (Stavenow II) i Neumark och godset Blankenfelde i Neumark som ärvs av vad som torde vara den yngre sonen Peter (I).[1] Gerhard omnämns år 1252 som ”Fidelis Nostri”, alltså vår förtrogne, d.v.s. markgrevligt råd till Markgreve Otto vid bevittnandet av staden Lenzens Stadsrättigheter.[2] Omnämnd som ”Honestis Militibus Nostris” vid bevittnandet av Stiftsurkunden för staden Müllrose nära staden Crossen och godset Blankenfelde den 15 april 1275.[3] Död före 1307 då hans (sannolikt) yngste son Conrad inte bär ett ”von” i efternamnet, utan omnämns som ”der Wende Stogenew” Vasall till huset Putbus på Rügen 1307.[4] Då denne antingen köps ut eller av annan anledning inte får ärva andel av huset Stavenow, utan får ett gods på Rügen. Därmed tar de bort ”von” ur namnet, men titeln består, de för samma titel på Rügen som i Prignitz ”Edle und Ehrenfeste Herren”.[5] Av urkunderna framgår att Gerhard de Stavenow rörde sig mellan Lenzen vid Stavenow och Müllrose i Neumark, nära godset Bialkow och Crossen i Schlesien.
2.           Stognew VI, riddare och råd till hertig Wladislaus av Polen. Känd 1299. Wladislaus, hertig av Polen etc., bekräftar den 24 februari 1299 i Vartha bytet av Gnesen kyrkans arvdel, kallad Bialkow, med riddare Stognevs arvdel i Radczyn (en by som ärvts av Greve Stognew, troligvis var han också född där).[6] (Möjligen samma person som nämns som Conrad II von Stavenow 1298) Omnämnd 1306 som Riddare Stognew, på ön Rügen i Pommern. Urkund 571: Pritbor von Wilmeniz beviljar invånarna i sina byar Rambz och Lubnitz 30 angränsande gårdar i arvlig tomttaxa för år 1306. Riddare Stognew nämns som vittne i urkunden.[7] Troligtvis död före 1307 då sonen ”Der Wende Stognew” omnämns som väpnare i en urkund från detta år. Hade fadern levt, så hade ju sannolikt Conrad vidimerat urkunden och inte sonen som ännu var väpnare och därför inte 21 år fyllda. Eftersom han inte är arvinge i Slott Stavenow, kallas grenen inte heller för von Stavenow efter faderns bortgång.   Notera att redan sex generationer tidigare, år 1173, nämns Dirsico som kasstellan av Denim och vittne vid grundandet av klostret Dargun, av Berno, biskop av Schwerin. Den pommerska hertigen Kazimir, prins av Mecklenburg och Pommern, nämns i brevet som ledare. Familjen Stognew hade alltså redan med Dirsicraus kontakt med det pommerska furstehuset och dyker upp redan 1173 i en pommersk urkund.[8]   
3.           Ignatius (I) Stabenau. Född omkring 1245. Kyrkoherde i Wiesenthal, Märzdorf am Bober. Schlesien. 1261-1327.[9] Sannolikt yngste brodern. Märzdorf ligger nära Goldberg och Lehnhaus am Bober (Wleń), där Michael von Stabenow till Woldenberg linje II, senare är kyrkoherde. Märzdorf a. Bober ligger nära Lehnhaus a. Bober och Goldberg, där Grevarna Rosech Stognew och greve Stognew omnämns 1231. Yngste brodern i en släkt, som inte hade att se fram mot förvaltning av ett gods, blev ofta själasörjare.

[1] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

[2] Gercken CDB Aus Originalien und Copial:Büchern. Tomus V. Philipp Wilhelm Gercken Stendal 1775. S 79-79.

[3] Riedel CDB Geschichte der Mark Brandenburg und Ihrer Regenten Reimer 1861. S 187-188.

[4] Matrikeln und Verzeichnisse der Pommerschen Ritterschaft vom XIV bid in das XIX Jahrhundert. Dr R Klempin und G. Kratz. Berlin 1863. S 136 f.

[5] von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd. S 267.

^[6] Codex diplomaticus Majoris Poloniæ documenta, et jam typis descripta, et adhuc inedita complectens, annum 1400 attingentia. Poznaniae, sumptibus Bibliothecae kornicensis. Zakrzewski, Ignacy 1877. Urkund Nr 806 S 22. S 169-170.

^[7] Urkunden zur Geschichte des Fürstenthums Rügen unter den eingebornen Fürsten Teil 4. Geschichte (1193-1325), Fabricius, Carl Gustav, Stralsund, Löffler 1841.

^[8] Meklenburgisches Urkundenbuch - Band I 786-1250, Schwerin (1863) -, Nr. 115, S. 182.

[9] Geschichte des Dorfes Märzdorf am Bober im Kreis Löwenberg in Schlesien. Pfarrliste des vorherige bekannte katholische Pfarrer in Wiesenthal: 1261-1327 Pfarrer Ignatius Stabenau.

Bild nedan: Brandenburgisches Landeshauptarchiv (BLHA), 8 Müllrose U 1 A

Otto [V.] und Albrecht [III.], Markgrafen von Brandenburg, bestätigen die Stadt Müllrose nach Berliner Recht mit 114 Hufen, davon 4 der Kirche und 24 dem Schulzen, und von den übrigen je 3 Schilling Pfennige Jahreszins an die Markgrafen, ferner die Fischereigerechtigkeit der Bürger und den Marktzoll 1275.04.15. Zeugen: Dietrich von Torgau, Heinrich von Wodenswegen, Hermann von Karpzow, Arnold Weger, "Buruth", Heinrich von Sydow und Gerhard von Stavenow.

Generation II Barn till Gerhard (I) v. Stavenow, Riddare, Herre till slotten Stavenow och Gorlosen (Lenzen Prignitz, Müllrose Neumark)

1.            Heinrich (I). Herre, Riddare, Domare. F. ca 1260. Omn. 1303 i Rostock.[1] Den 7 december 1312 är Heinrich von Stavenow den förste av 15 vittnen för Brandenburg och Mecklenburg vid proklamationen av freden i Rostock, mellan Kung Erik av Danmark och Markgrevarna Valdemar och Johann av Brandenburg.[2] Domare i fejden 1313 28.10 Kuppertin, södra Mecklenburg mellan Abboten av Neuenkamp och Riddaren Dietrich Man.[3] 1313 31.10 ”Ridder en trouwen, Her Hindrich van Stauenoue” vittne vid en överenskommelse mellan Markgreve Valdemar och Hertigarna Johann och Erik av Sachsen om hur man avsåg att rösta i det kommande kungavalet.[4] Död mellan 1313 – 1317, således under det nordtyska Markgrevekriget mellan Danmark, Mecklenburg, Tyska Orden på ena sidan mot Brandenburg, Wismar, Rostock och Stralsund å andra sidan. 1313 blir Grevarna av Schwerin länsherrar till Slott Stavenow på grund av krigsförlusten då norra Prignitz erövras av Mecklenburg.[5] Stavenow var på den tiden en av de äldsta och mest betydelsefulla slotten och gränsbefästning i Prignitz.[6]
2.             Conrad (II). Riddare. Född ca 1240 † ca 1307. Omn. i Torgelow vid Prenzlau (vid Stralsund) år 1298.[7] som yngre son, möjligen utköpt från Stavenow efter 1298 i samband med Gerhard de Stauenows död. I denna tyska urkund, omnämns han som Conrad von Stavenow, Riddare. Kan vara densamme som Riddaren Stognew/Stavenow på Rügen omnämnd 1306, vars son omnämns 1307 och framåt. Om det är samma person, använder familjen det ursprungliga slaviska namnet hos de då fortfarande slaviska furstarna på Rügen. Antog möjligen skölden med vargtorso i samband med ett utköp från Stavenow.[8]
3.              Peter (I). Riddare samt Markgrevligt råd. Född omkring 1260. Trol. Herre till godsen Stavenow II och delar av godset Blankenfelde i Neumark.[9] Omnämnd i Soldin (Myślibórz) 36 km från Blankenfelde 1278,[10] omnämnd i Brunnecke vid Soldin 1289 och vittne vid instiftandet av Zisterzienserklostret i Bernstein vid Blankenfelde år 1290.[11] Bernstein (Soldin) som ägdes av familjen v. Waldow. Död efter år 1290.

[1] MUB V. Band 1301-1312. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1869. Urk. 2838.

[2] MUB V. Band 1301-1312. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1869. Urk. 3576 S 679.

[3] MUB V. Band 1301-1312. Schwerin 1869. Urk. 3651.

[4] Diplomataria Veteris Marchiae Brandenburgensis. Aus den Archiven gesammelt und herausgegeben von Philipp Wilhem Gercken. II. Band. Salzwedel 1767. S 582 ff.

[5] MUB VII 4471 11. -17. 08. 1323.

[6] MU VII 4366 S. 07

[7] Urkunden Sammlung zur Geschichte des Geschlechtes der von Eickstedt in Thüringen, den Marcken und Pommern. E.v. Eickstedt. Erste Abtheilung. Berlin 1838. S 88-89.

[8] von Bohlen Geschichte des Geschlechts Krassow II Bd. S 267.

[9] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

[10] Eckert: GvLa II.16.

[11] CDB XVIII, S. 65, 69.

Generation III Barn till Heinrich (I) v. Stavenow, Herre till slott Stavenow, slott Gorlosen och byn Granzien etc.

1.          Henning (I) Herre och Riddare. F. omkr. 1300. Herre till Slott Stavenow, Slottet Gorlosen[1] i Mecklenburg samt byn Granzien i Neumark.[2] Gift v. Königsmarck, som senare anges som änkan v. Königsmark med innehav av ett betydande livgeding ”leibgeding” i riddargodset Woldenberg, samt innehav i riddargodsen Steinbeck och Freudenberg, i Oberbarnim.[3] Hon var trol. en dotter till Herr Yvo v. Königsmark som blir utlöst av Herr Heinrich v. Stavenows barn ur slottet Stavenow år 1323. 1322[4]5 De Kindere Herrn Hinrikes van Stauenoue scolen gelden hern Ygen van Konigesmarke sine scult, Herrn Heinrich von Stavenows barn ska betala sin skuld till Herr Ygen von Königsmarck för att slutligen lösa ut honom från slott Stavenow. År 1375 sitter även Johannes v. Waldow med 2 gårdar och fam. V. Doberchow med vasalltjänsten på riddargodset Woldenberg, vilket ytterligare visar på kopplingarna till familjen Stavenow i Neumark och Schlesien.[5] Henning v. Stavenow går över till Mecklenburg-Schwerin efter krigsförlusten, sannolikt för att kunna behålla slottet Stavenow, som vasall till Greven av Schwerins. Omnämns som väpnare (Milites) 1323, då han följer Heinrich der Löwe v. Mecklenburg i kriget mot Kung Wladislaw av Polen.[6] 1332 ”Riddere Henninge van Stauenowe vnde sine Brodere” bevittnar fördelningen av furstarna v. Werles uppdelning av pantbesittningar i Prignitz tillsammans med bl.a. Otto Edler Herr Gans zu Putlitz och Riddaren Yo v. Königsmarck och väpnaren Baldwin v. d. Kroghe.[7] Möjligen sker familjen v. Kroges övertagande av slottet Gorlosen i samband med arvskiftet efter Henning (I):s död. Han omnämns som riddare 1332 i samband med att Furstarna von Werle av Mecklenburg delar upp egendom mellan sig i Prignitz.[8] Något mycket allvarlig händer uppenbarligen i relationen till de Mecklenburgiska furstarna von Werle i samband med detta som leder till Henning (I):s död. Detta får sonen Henning (II), som omnämns som väpnare 1334 att i Neuhausen, tillsammans med bl.a. väpnaren Baldwin van dem Kroghe att hålla sitt slott Stavenow i Markgrevlig tjänst och han förpliktar sig att gå emot de Mecklenburgiska Herrarna von Werle tillsammans med herrarna Ganz zu Putlitz och Markgreven.[9] Möjligen ligger Herrarna v. Werle bakom Henning (I) v. Stavenows död, vilket skulle innebära en personlig vendetta för sonen, väpnaren Henning (II), eftersom sonen vänder sig till Markgreven och lovar honom sitt bistånd i kampen mot furstarna v. Werle. Fam. V. Kroge tog över slottet Gorlosen efter att Stavenow går över till Brandenburg före 1345.[10] Död omkr. 1333, då sonen Henning (II) i hans ställe omnämns som väpnare 1334.[11]
2.           Johan/Jan (I). Född omkr. 1300. Herre till Slott Stavenow i Prignitz 1337[12],1339 28.7.[13] Pritzwalk (Markgraf Ludvig fördrag med Grefe Heinrich av Schwerin varigenom Ritter Johann von Buch och väpnaren Berthold von dem Kroghe och dennes förtrogna, von Alsleben, von Lutzow, Henning och Jan von Stavenow och Otto Hungar (v. Ungern) försonas.[14] Död före 1345.
3.           N. Broder till ovan. Född omkr. 1305. Herre till Slott Stavenow i Prignitz, Slott Gorlosen i Mecklenburg och andra gods (Granzien i Neumark)[15] i förläning av Greven av Schwerin. 1317[16], 1322 24.5, 1323[17] följer sin broder ”Riddere Henninge van Stauenowe vnde sine Brodere” i kriget mot Polen.

[1] Kunst und Geschichts-Denkmäler Mecklenburg-Schwerin. III Band. Prof. Dr. Friedr. Schlie. Schwerin 1899. S 201, 314.

[2] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[3] Vilket framgår av att sönerna och deras efterkommande ärver moderns, die Wittwe v. Königsmarck Livgeding och övriga andelar i de olika ridddargodsen i Oberbarnim, bl.a. Doberchow, Steinbeck och Woldenberg.

[4] MUB VII. Band 1322.1328. Schwerin 1872 S 24. Anm: Joachim Sack menar i ”Die Herrschaft Stavenow” att fam. Stavenow är en gren av fam. V. Königsmarck och att det gemensamma godsinnehavet bevisar detta faktum. Att familjerna är nära besläktade visas även av flera senare gemensamma godsinnehav.

[5] Landbuch Carls IV, Edition J. Schultze S 141.

[6] Synkroniche Geschichte der Kirche und der Welt im Mittelalter IF Damberger Professor. Fr Pustet 1851. S 675, 676, 677 VII Ztr III Abschnitt 3 Heinrich dei Löwe v. Mecklenburg.

[7]  MUB VIII Band 1329-1336. 1329-1336. Urk. 5358. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1873. S 304.

^[8] Henning (I) v. Stavenow, Riddare omnämns sista gången den 5.10 vid Plau i samband med att furst Johan von Werle telar upp pantbesittningar i Prignitz mellan sig och sin kusin fust Johan II von Werle. Mecklenburgisches Urkundenbuch VIII. Band. 1329-1336. Schwerin 1873. Dokument 5358. S 304.

^[9] Mecklenburgisches Urkundenbuch VIII. Band. 1329-1336. Schwerin 1873. Dokument 5533 S. 461.

[10] Kunst und Geschichts-Denkmäler Mecklenburg-Schwerin. III Band. Prof. Dr. Friedr. Schlie. Schwerin 1899. S 201, 314.

[11] Mecklenburgiches Urkundenbuch VII. Band 1329-1336. Schwerin 1873. S 460f.

[12] Mecklenburgisches Urkundenbuch IX Band. 1337-1345 Schwerin 1875. S 24.

^[13] Mecklenburgisches Urkundenbuch 5976; R A II:212.

[14] Märkische Forschungen. Ernst & Korn, 1843 S. 267.

[15] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[16] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel I S 133.

[17]  MUB VIII Band 1329-1336. 1329-1336. Urk. 5358. Verein für Mecklenburgische Geschichte und Alterthumskunde. Schwerin 1873. S 304.

Bild nedan

Statsarkivet i Schwerin. LHA SN 1.1-12 Verträge mit dem Reich, Braunschweig-Lüneburg. Nr. 5. 1323. Henning v. Stavenows sigill t.h.

Generation III Barn till Peter (I) v. Stavenow Riddare, Markgrevligt råd och Herre till Rittergut Blankenfelde och byn Gross-Stavenow

1.          Gerhard (II). F. omkr. 1285. Herre till Blankenfelde i Neumark. Död före 1345. Omn. 1319 26.2. Markgreve Woldemar förlänar Johann von Hagen byarna Raduhn och Granzin i Neumark vilka tidigare besatts av Fam. v. Wedel. Gerhard II är vittne.[1] Byn Granzin kommer sedan i Stavenows ägo under Greven av Schwerin och måste avyttras kring 1345 enligt villkor i länsbrevet. Eftersom byn innan 1345 gått till familjen i Prignitz, måste Gerhard ha dött före 1345 utan söner. Herre till Blankenfelde 1337 ”Ritter Stauenow”.[2]
2.          Dotter. Sannolikt gift med en v. Waldow. Godset Gross Stavenow kommer efter någon gång under Gerhard II:s tid i familjen v. Waldows besittning, trol. via arv.[3]

[1] Riedel 1. Hptth., Bd 18 S. l03 fg.- Vgl Klöden's Waldemar Th 2 S. 300; v Raumer's Neumark S l00, Anm 11, S. 101, Anm 18 Berghaus Landbuch Bd 3 S 489. Die v. Stavenow waren im Lande Königsberg begütert. Vgl Neumärk. Landbuch S 86. und dazu v. Raumer, Anm 3 samt Aus Dichmanns Urkunden Sammlung des Köngl Geheimen Staatsarchives. Codex Diplomaticus Brandenburgiensis. Erster haupttheil oder

Urkundensammlung und Geschichte der geistlichen Stiftungen, der adligen Familien, so wie der Städte und Burgen der Mark Brandenburg. A.F. Riedel. Morin, Berlin 1850. s 103 und 104.

[2] Markgraf Ludwig´s des Aelteren Neumärckisches Landbuch 1337. Georg Wilhelm v. Raumer. Berlin 1837. S 86.

[3] Professor Edward Rymar "Tankow / Danków. im Wandel der Geschichte. Einstiges neumärkisches Städtchen und heutiges Dorf. Strzelce Krajeńskie 2009 S 11.

Bild nedan

Släktträd från Nicolaus (I) (von) Stavenow

Generation IV Barn till Henning (I) v. Stavenow Riddare Herre till Stavenow Granzien och Quitzow g. v. Königsmarck

1.          Johan/Henning (II) F. omkr 1320. Herre till Slott Stavenow 1345[1], 1334 väpnare.[2] Flyttar från Prignitz, familjen säljer 3 gårdar i godset Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343,[3] 1349[4], 1349[5], 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[6] Blir s.k. Lehnburger, skattebefriade länsborgare i Beelitz 1375 med förläningar från Markgreven i Neuendorf[7], Schönfeld[8], Seddin[9], Elsholz[10], Wirbritzen[11], Saarmund samt Wendisch Borck.[12]
2.          Konrad/Koneke (II) F. omkr. 1321. Herre till Slott Stavenow 1345[13], Flyttar från Prignitz, fam. säljer 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[14], 1349,[15] 1349[16] 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[17]
3.          Nicolaus/Claus (I) F. omkr. 1322. Herre till Slott Stavenow 1345[18], Rådman i Beelitz 1365. Flyttar från Prignitz, fam. säljer 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[19], 1349[20], 1349[21] varav den sista urkunden är upprättad i Stavenow. År 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll och Stavenow har flyttat.[22] Rådman i Beelitz 1365[23], har 1375 intäkter från Wildenbruch. Död 1375.[24] Nicolaus/Claus Stavenows änka ”Steynowynne, vidua” har 1375 intäkter i förläning från Markgreven från godset Falkenberg som i del som trol. tillhör Stavenow fram till 1608[25] i Niederbarnim, granngods till änkan v. Königsmarcks Woldenberg i Oberbarnim, Stavenows senare stamgods, Wirbritzen[26], Sticken med Tyle Wulf[27], Friedrichstorf med Heinrich v. Gröben[28]. Gift: Han torde varit gift med en dotter ur familjen v. Doberchow till Doberchow, Steinbeck och Woldenberg, hon bör ha varit en syster till Claus och Tyle Doberchow. Hon kallas 1375 bl.a. ”Die Wittwe Nicolai Stenow”, och äger andelar i Falkenberg, men äger även vissa andelar såsom syster till Tyle och Claus Stavenow i Steinbeck, Doberchow och Woldenberg som arv från förädlarna. v. Doberchow. Andelarna som Nicolaus Stavenow besitter i godsen, hänvisar till att det rör sig om såväl ingifta andelar som de ärvda andelarna från änkan född v. Königsmarck, d.v.s. farmodern.
4.           Ian (II). omkr. 1325. Herre till Stavenow. Säljer med sin kusin Jan (III) och sina bröder 3 gårdar i Quitzow som de innehar patronatsrätten till 1343[29], 1349.[30] 1353 är Stavenow under Greven av Schwerins kontroll.[31]

[1] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

[2] Mecklenburgiches Urkundenbuch VII. Band 1329-1336. Schwerin 1873. S 460f.

^[3] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[4] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25. Samt, Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 526.

[5] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23. Samt, Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 526 f.

[6] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[7] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 121.

[8] http://userpage.fu-berlin.de/engeser/potsdam-mittelmark/schoenefeld/schoenefeld.html

[9] Fidicin Die Territorien der Mark Brandenburg Band III Berlin 1860 Die Territorien der Mark Brandenburg: Kreis West-Havelland. S 55.

[10] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 125.

[11] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 124.

[12] Fidicin Die Territorien der Mark Brandenburg Band III Berlin 1860 Die Territorien der Mark Brandenburg: Kreis West-Havelland. S 4 och Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. E Fidicin Berlin 1856. S 119.

[13] Mecklenburgisches Urkundenbuch Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

^[14] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[15] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[16] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23.

[17] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[18] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616.

^[19] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[20] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[21] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 23.

[22] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

[23] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Zehnter Band Georg Riedel. Berlin 1856 S 127-129.

[24] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 131. Inkomster från Wildenbruke. I övriga notiser är änkan och sönerna mottagare av inkomster. Nicolaus måste således ha avlidit under landbokens upprättande.

[25] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 126 och Ortslexicon Teil VI Barnim Liselott Enders 1980 S 137-138.

[26] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 124.

[27] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 120.

[28] Kaiser Karl´s IV Landbuch der Mark Brandenburg. Ernst Fidicin. Berlin 1856. S 118.

^[29] Urkunden im Domstiftsarchiv Brandenburg Teil 1: 948-1487. Bearb. Av Wolfgang Schössler. Herrman Böhlhaus förlag, Weimar. ISBN 3-7400-1057-6 1998. S 524.

[30] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

[31] MUB XIII Band 1351-1355. Urk 7792. Schwerin 1894. S 345.

Generation IV Barn till Jan (I) eller Gerhard (II) Herrar till Stavenow, Quitzow, Blankenfelde och Granzien

1.          Jan (III). F. omkr. 1330. Herre till Slott Stavenow i Prignitz. Väpnare. 1345 Jan von Stauenowe förlänas med sina kusiner Slott Stavenow 1345 av markgreve Ludvig I.[1] I länsbrevet 1345 tillmäts ersättning för byn Granzien, till dennes kusiner d.v.s. Henning (II), Konrad (II), Claus (I) och Ian (II). Markgreven ska även betala för skadorna på Slott Stavenow eller betala för detta hus om familjen hellre vill flytta till andra gods, vilket händer i praktiken, då Markgreven måste disponera slottet så att det tillfaller Greven av Schwerin som i sin tur istället blir vasall till Markgreven på Stavenow.[2] Familjen Stavenow flyttar till en som det står i länsbrevet, ”bekvämare ort”, mot utlovad ersättning. Att Stavenow i Prignitz enligt länsbrevet från 1345 äger byn Granzien i Neumark, måste innebära att Gerhard (II) dog utan manliga ättlingar varefter byn efter dennes död gått över i arv till släktingarna i Prignitz. Av samma skäl går sannolikt godsen Stavenow II i Neumark och Blankenfelde i Neumark till familjerna v. Waldow respektive v. Sack från Bernstein, antagligen genom arv på mödernet, d.v.s. Gerhard (II) bör ha fått två döttrar eller haft systrar varigenom dessa arvedelar tillkommit dessa släkter. Familjen v. Waldow är troligtvis vara nära släkt, eftersom de är delägare i flera gods tillsammans med fam. v. Stavenow och de äger även Bialkow på 1400-talet, vilket ägdes av Riddarna Stognew från 1299. Omnämnd i samband med försäljningen av de tre gårdarna i Quitzow 1349. [3]Således död efter 1349.

[1] MUB IX Band 1337-1345. Urk.6477. Schwerin 1875. S 616. Det framgår av länsbrevet från 1345 att Stavenow sitter på byn Granzien och ska utfå ersättning för denna by om den kommer att tillfalla greven av Schwerin på grund av Markgrevens försorg.

[2] MUB XXIV S. 28 samt Die Chronica novella. Vandenhoeck und Ruprecht. Förlag Herrman Korner 1895 S 271.

[3] Codex Diplomaticus Brandenburgensis. Georg Riedel. A 25. S 25.

Bild nedan

Ur MUB IX Band 1337-1345. Avskrift av det Stavenowska länsbrevet troligtvis utfärdat 1345 för fam. Stavenow till Stavenow. S 616. Urkund 6477.