LINIE III LUDVIG HEINRICH

 

STAVENOW

LUDVIG STAVENOW PIANOFABRIKÖR


Bilder ovan

Till vänster Ludvig ca 1862

Till höger Athenais ca 1864


1851-1852 Ludvig Stavenow, gesäll hos D Stavenow & Cie

Två instrumentmakarbröder 

Daniel Stavenow, som titulerades "musikalisk instrumentmakare" var i Sverige redan den 1 april 1849 och ansökte om svenskt medborgarrerätt tre gånger. Augusti 1850 med avslag den 10 september, men med rätt att vistas i riket. Förnyar nu ansökningen och gifter sig under tiden med Carolina Fahlvik, född 26 februari 1821. Den tredje och sista ansökan beviljas år 1852. (RA/1201.01 Arkivnamn Justitiedep. 1850 10/9 Akt nr 3, 1851 19/7 akt Nr. 1, 1852 20/9 akt Nr 5.)

 

Daniel var ursprungligen instrumentmakare och stod till en början som firmans huvudman. I juli månad 1850 fick han av kommerskollegium patent på en ny uppfinning å en ny konstruktion av fortepianos med villkor att inom ett år från patentets datum, flytta hit till riket eller överlåta patenträtten på svensk man.

 

Denna uppfinning, och möjligheten att utnyttja och sälja den i Sverige var troligtvis det primära skälet till att Daniel och Ludvig flyttade till Sverige. Sannolikt var Sverige en större sammanhållen marknad där ett patent respekterades i hela landet. Tyskland var ännu inte enat och möjligen hade det varit både dyrt och krångligt att försöka få patent på mekanismen i alla tyska stater under 1850-talet.


Bägge bröderna blev frimurare och Ludvig blev aktiv inom tyska kyrkan i Stockholm. 

 

Daniel Stavenow var instrumentmakare, senare grosshandlare och var två år äldre än Ludvig. Firman hette urspruningligen D. Stavenow & Komp. I en annons i Aftonbladet 1851 stod:

 

FORTEPIANO

Undertecknades Fortepiano- magasin i huset N 37 Clara

Bergsgränd, är sorteradt af solidt arbetade Flygel och

Taffelpianos, utförda efter nyaste konstruktion, med stark

och fyllig ton. Om goda priser och fullt ansvar försäkras.

Älder pianon tagas i utbyte och stämning verkställes.

D. Stavenow & Komp.  


  

Daniel Stavenow & C:o deltog i expositionen av svenska slöjdprodukter i Stockholm 1851. (Katalogen nr 238) Man visade då upp "Ett Patent. Flygel-fortepiano af jacaranda" (nr 2556). Mellan åren 1851 och 1853 bodde Daniel och Ludvig på samma adress, Klarabergsgränd 37. Ludvig är nu instrumentmakargesäll och går i lära hos sin äldre broder. Mellan åren 1854 och 1856 bodde bröderna på Klara Norra Kyrkogata 21. Den 19 oktober 1855 flyttar Daniel till Göteborg med sin familj, hustrun Carolina och barnen Ernst och Doris födda 1854 och 1852. Enligt Göteborgs adress och industrikalender år 1882 var Daniel ägare till en handelsfirma kallad Laura Lejel på Södra Hamngatan 37.  

 

Museet Klaverens hus förvärvade en taffel singerad D. Stavenow & Cie med serienummer 5 midsommar 2005. Det är sannolikt det femte instrumentet som tillverkades i Sverige. Gissningsvis ett utställningsinstrument, rikt dekorerad med grönbetsade inläggningar runt klaven och på sargen och med anhängningsplatta i grönt och guld. Gissningsvis är det ett utställningsinstrument men finns inte upptaget i katalogen över Stockholmsutställningen 1851. Daniel Stavenow var där, representerad med sin flygelmodell med ovanifrån slående mekanik. (Brev från Eva Helenius Midsommar 2005). 

 

I Post och inrikes tidningar kungjordes torsdagen den 21 oktober 1852 att L.H. Stavenow svurit borgareden i Stockholm. Han var då alltså färdigutbildad instrumentmakare. 


1854 Bodde han själv i huset nr 10-21 Kvarteret Lagerbärsträdet.  Instrumentmak. L.H.M. Stavenow. Han hyrde då lägenheten av Hofmarskalk M v. Wahrendorff som ägde huset. (Svenska husförhörslängder, 1840-1947. Stockholms - Klara AI121 - Rad 10)

 

1855 D & L Stavenow

I Klaverens Hus samlingar finns en flygel med märket D & L Stavenow Stockholm c. 1855 no number CC-a4 jacaranda, zinc inlay the only known instrument by these makers.

 



1856-1880 Piano forte fabrik Ludwig Stavenow Stockholm


 

Ludwig Stavenows instrument visar upp stor kvalitet i utförandet. Han var noga med att instrumenten skulle hålla god klang och vara förstklassiga instrument. Det visade sig vara något som höll i längden och som gav en hel del utmärkelser. Fabrikens pianon blev prisbelönta på industriutställningarna. Man fick medalj i malmö 1865, Stockholm 1866, Paris 1867, Moskva 1872 och silvermedalj i Stockholm 1897.

 

År 1856 har Ludvig Stavenow själv blivit instrumentmakare. Han har nu flyttat till Gamla Kungsholmsbrogata 19 och tar över pianotillverkningen. År 1858 föds den förste sonen Ernst.

 

Bild nedan 

Firmans logotyp på piano från den här tiden.


 

I två annonser i Aftonbladet av den 25 januari och 10 april 1860 framgår följande av firmans utbud.

 

NYA PIANOS   

Af nyaste konstruktion, för hvars varaktighet

Ansvaras, hos Ludvig Stavenow

Beridarebansgatan N:o 18. 

 

NYA PIANOS

och taffelfortepiano finnas till salu eller att hyra, hos

Ludvig Stavenow

Beridarebansgatan N:o 18. 

 

Bilder nedan

Bilden till vänster: År 1863 deltar Ludvig Stavenow i Fabriks- och hantverksföreningens exposition i Norrköping. I katalogen återfinns följande helsidesannons. 

Bilden Till höger visar Beridarebansgatan 18, det låga huset i mitten. Foto Lennart af Peterséns. 


 

Vad som är intressant att notera är att fabriken hade sina instrument utställda hos Svenska Industrimagasinet på Regeringsgatan 28. På Regeringsgatan 26 kommer John Stavenow att senare öppna en egen butik med försäljning med namnet John Stavenows Piano och orgelmagasin. 

 

År 1864 föds sonen Ludvig d.y., som kommer att flytta till Uppsala för att läsa vid universitetet, och längre fram bli dess rektor. Ludvig och familjen har sin bostad 1865 till 1866 på Beridarebansgatan 25. Ludvig deltog i de skandinaviska utställningarna i Stockholm 1866 (Pianon) och fick medaj. Foto på medaljen har Pehr Blomberg. Ludvig Stavenow erhöll ett hedersomnämnande i Paris 1867. År 1867 flyttar familjen till Beridarebansgatan 23. Sonen Arthur föds samtidigt. 1868 flyttar familjen igen, nu till Mäster Samuelsgatan 51, där de bor till 1870. Under den tiden föds ytterligare en son, Ivar Per Gustaf. 1870 föds den sista i barnaskaran, Alma.


1872 deltar Ludvig Stavenow i den stora utställningen i Berlin, varvid han fick ett fint omnämnande, så kallat "Ehrenvolle Erwähnungen". 

(Geschichte des Claviers, Dr. Oscar Paul. Leipzig 1868 Sidan 231)  

 

Bilder nedan

Taffel och pianinos från produktionen. Bilderna är från olika försäljningssiter samt musikmuséet. Den egentligen enda möjligheten att samla information om instrumenten idag eftersom inga dokument från fabriken finns bevarade.  

 

 

1880 Ludvig Stavenow & Son

År 1871 flyttar den nu ganska stora familjen till Ålandsgatan 14. Under 1872 deltar Ludvig i den skandinaviska utställningen i Köpenhamn. Firman går bra och Ludvig köper fastigheten Norra Smedjegatan 28 i Stockholm. Huset var då värt 25 000 kr. 1880 är sonen John gesäll, vilket framgår i ansökan om statligt reseunderstöd för utlandsstudier. (Eva Helenius Öberg. Mail 23/11 03.) Vid tiden för John Stavenows inträde i yrket, ändrades namnet på fabriken till Ludvig Stavenow & Son.  

 

Bilder nedan

Från vänster Ludvig Stavenow, hans hustru Athenais, Huset på Norra Smedjegatan 28 längst t.v. i bilden som är en vy söderut från fastigheten nr 25-27. I den högra bilden syns fastigheten mitt i bilden. Bilderna på fastigheten är från Stockholms Stadsmuseum och tagna av Lennart af Peterséns 1954. 


 

Av en annons i Stockholms Dagblad från den 11 juli 1885 framgår följande utbud, samt att firman hade telefon redan 1885. Men så låg man ju nästan granne med telefonaktiebolagets hus på Norra Smedjegatan 28. . 

 

Pianinos i ek, svart och valnöt

till billigaste pris

Ludwig Stavenow & Son

28 Norra Smedjegatan 28, 1 tr upp.

Allm.

Tel-6288

 

Instrumentens kvalitet

På tiden för firma Ludvig Stavenow & Son användes bl.a. Langer mekanik (samma som i Bechstein Concert 8, vilket anses vara bästa stående pianot som tillverkats). Firmans lokaler låg då på Regeringsgatam 26 i Stockholm. En typisk teknisk specifikation för instrumenten under den här tiden, slutet på 1890-talet och början på 1900-talet, var 155 cm, höjd 135 cm (inklusive hjul), djup 68 cm och med en vikt närmare 300 kg (gjutjärnsram), 2 pedaler. Klaviaturens omfång A2 - A4 = 85 toner (7 oktaver). Lika stor, eller större, resonanslåda som en medelstor flygel. Metoden för hur instrumenten byggdes gjorde att de fick mycket fin klang över hela registret med toner och höll stämningen bra med den stadiga ramen.

 

År 1885 flyttades fabrikationen in i huset på Norra Smedjegatan 28. Firman hette nu Ludvig Stavenow & Son. Sonen John är förman på firman till 1893.

 

År 1890 går Ludvig Stavenow i pension och flyttar till Grevturegatan 41. Han omnämns som f.d. Pianofabrikör.

I hushållet, Lönnen N:o 14 finns enligt folkräkningen 1890 följande personer. 

Fam. nr 1

Stavenow, Ludvig Heinrich, f. 1822 i Tyskland, Instrumentmakare
Jönsson, Anna Kristina Athenais, f. 1839 i Loftahammar Kalmar län
Ernst Carl Kristoffer, f. 1858 i Stockholm, Grosshandlande
Artur Vilhelm August, f. 1867 i Stockholm, Teaterelev
Ivar Per Gustaf, f. 1869 i Stockholm, Kontorselev
Alma Hulda Athenais, f. 1870 i Stockholm

Fam. nr 2

Andersson, Maria Karolina, f. 1867 i Ösmo St. län, Piga


1891 Flyttar Ludvig och Athenais till Östermalmsgatan 16. 1892 och 1893 till Sibyllegatan 53. 

 


Socialt engagemang

Ludvig var frimurare. Han var även ledamot i tyska församlingens kyrkoråd. Han gick på Sällskapet Concordia. 

Han blev Timmermansbroder år 1865. (Timmermansorden Minnesskrift till firande av St Georg Svenska Timmermanshyddas 150- åriga bestånd. Stockholm 1911 s. 61.

 

Tyska skyddsföreningen

Omkring år 1883 vet vi att Ludvig Stavenow var engagerad i Tyska församlingens Skyddsförening som fattigvårdare, han hade ett stort intresse för att hjälpa de svagaste. I denna anda åkte han exempelvis till Drottningholm med de tyska skolbarnen på utflykt.


Komitté i Tyska Skyddsföreningen i Stookholm af den 22 Mars utgjordes av Förvaltningsutskottet : Ordförande: Heiss, F. Vice ordförande; Barth, O. Skattmästare. Sontag, F. Sekreterare: Warburg, S.

Fattigvårdare: Redlich, von Blanck, Otto; Stavenow, L. H.; Schlachter, H.; Voss, Öfrige ledamöter: Johanson, J. P.; Uggla, E. J. E.; Grenholm, E. M.; Stålhammar, C. P. Kaiser, Pastor, ordförande; Dölling, fru.

Därvidlag kan nämnas att Pastor Kaiser döpt flera av parets barn.


Familjen Heiss, kan nämnas var en förmögen familj i Stockholm och var bryggare, de förde enligt uppgift Pilsnern till Sverige och blev förmögna på detta. Ludvig Stavenow d.y. son Åke, var gift Hartman, vars mor var född Heiss.


Bild nedan

Till vänster Ludvigs frimurarvapen och personliga devis

Till höger Medlemmar av församlingens kyrkoråd



Bilder nedan

Till vänster Athenais i 60-årsåldern. 

Till höger Ludvig i 70-årsåldern



Lübeck d 22 nov 1904

Älskade Ludvig!


Det är så längesedan vi nu hört någonting från dig, hoppas att allt hos er står godt och väl till samt ni och barnen är friska och krya. Wi här alla har hafvit genom gående med snufva en följd utaf det dåliga vädret, så min hälsa är för närvarande lite stygg. Pappa är ju betydligt bättre, men ännu har vi sköterskan kvar ty nätterna äro besvärliga, hvar tredje timme ungefär måste han ha hjelp och det dröjer alltid det minsta en half timme som man måste stå och lysa och passa honom upp. Jag ville själf försöka ty det blir ju så dyrt för eder i längden, men alla här sätter sig emot det och äro rädda att jag skall bli sjuk ock säger vänta nu först till jul och se hur det är. Men ser du jag tycker att det blir inte bättre än hvad det nu är. så jag vet inte hur som bäst är. Det är en ovanligt duktig människa denna sköterska arbetsam och hjälper till med allting. Utmärkt för pappas räkning så det har ju varit en stor hjälp för oss. Lilla Börje är nu nästan bra i sitt öga efter operationen. Doktorn har varit här och penslat det för hvar dag ende en vecka samt har han haft droppar som sprutats in. Så nu ser det så bra ut. Föröfrigt är han så duktig, han såväl som Elof - Hur går det för lilla Åke i skolan? Är han fortfarande glad åt att gå dit? Jag har hört såväl genom tidning som bref att du varit i Stockholm. Hur hann du det? Hur såg det ut att vara hos syskonen alla samt hur fann du Ernsts hem, var Dora älskvärd och snäll, Lille Nils är ju så rar och duktig. Jag tror syskonen äro mycket åtskilda numera det kommer väl an på att det är så litet gemenskap fruarna emellan, Men tråkigt tycker jag det är - Paul är ock på resa till Italien och har varit borta ett par veckor. Men väntas hem nu endera dagen. Keysers och Soltau har varit till Berlin och roat sig några dagar, i lördags voro de hemma igen och voro vi då bjudna till Keysers på gåsmiddag - Från Oskar har jag haft bref, han är tillbaka i Alaska igen, de har sökt upp honom sen de kommo tillbaka från Skottland och åkt på hans län. De ville så gärna ha honom tillbaka. Nu har jag inget mer att tala om, Nu längtar jag mycket att få några rader ifrån er. Hälsa lilla Elin så hjärtligt samt barnen och var själf innerligst hälsad ifrån Mamma

Pappa hälsar alla! 


Lübeck den 21 dec 1904


Älskade Ludvig och Elin

En god och angenäm Jul och att ni med hälsa och glädje må få fira julens högtid tillsammans med edra små, önska vi eder utaf hjertat - Jag har nyss mottagit edert bref och tackar jag och hjertligen derför, samt för den stora julklappen. Kära Ludvig lille du har ju haft så  mycket utgifter för oss ändå - Pappa är idag inte riktigt kry, har sofvit dåligt i natt, hoppas dock att det är öfvergående, det skulle vara tråkigt till helgen om han blefve skral. Wi skola som vanligt fira julafton hos oss och då kommer Keysers hit. Juldagen äro vi bjudna dit till middagen, jemte Soltaus. Barnen fröjda sig här så åt julen, Elof är ute hvar dag och ser i fönstren och vill ha allt hvad han ser - Lilla Elin jag sände med till Herr Björklund tre små nattpåsar åt Åke, Karin och lilla Elisabeth. Jag hann inte någon åt lilla Elin, får väl bli en annan gång, hoppas de bli välkomna, de kanske nog hellre ha velat haft leksaker men det är ju så hög tull på dem så det lönar sig inte. Farmor har sjelf sytt påsarne åt dem - Tack lilla Elin för lysduken du sände mig så snällt utaf dig att sitta och arbeta åt mig du har så mycket åt dina barn att bestyra med. Alma gläder sig ofantligt åt Elofs dräkt, hon skrifver väl sjelf till dig derom -  Från Oskar hade vi bref för några dagar sedan, och habn lät så glad och nöjd, han sända oss sitt porträtt utan skägg ni kan inte tro så olik sig han är, man kan knappast känna igenom honom. Det missklädde honom precis inte, men han förefaller så obekant därmed - Att Ivar fått en son, har du väl hört, och allt har denna gång gått så bra. Ester får visst stiga upp till Jul. Vi tyckte det var så roligt att det blef en gosse efter de mist en förut - Kära du att Karin skall flytta från Göteborg, det blir nog saknad å omsider för er. Måtte nu i  främmande hem allt gå väl när hon får sin lilla och att hon blir duktig och stark igen. Hälsa henne hjärtligt Nu de varmaste hälsningar till eder allesammans ett hjärtligt famntag och kyss från Mamma 

Pappa hälsar hjertligt!


Lübeck d 29 dec 1904

Älskade Ludvig och Elin


Ett gott nytt år! Och önskar vi att det må innehålla allt godt och lyckligt för eder - Hoppas att eder jul har förflutit godt och trefligt och att de små varit krya, skall bli roligt att få höra hur kusinerna hafvit det - som jag tänker roga det er att höra hur vi haft det. Julafton på eftermiddagen gingo Alma Elof och Jag i kyrkan der träffade vi Keysers och följde de sedan med oss hem för att  se på när barnen fingo sina julklappar under det granen brann. Sedan gingo Keysers hem för att fira julen med sitt folk och sedan komma igen kl 09. Nu får jag emellertid innan de komma tacka utaf allt hjerta än en gång för våra julklappar, och lilla Elin, så vacker och så mycket arbete på den lilla lysduken du sytt åt mig - Elof han väckte riktigt beundran juldagen med sin vackra dräkt som han då fick viga in på middagen hos Keysers. - Kl 9 kommo Julklapparne, det roar er nog att höra hvad vi fingo. Pappa och jag ficko utaf Soltaus en mycket vacker gaskrona, till vår så kallade salong, den har tett sig så mörk i förhållande till de andra rummen, så det var ju trefligt. Från Ernst och Dora fingo vi pengar att köpa om det var något vi önskade samt fick jag 1/2 dussin strumpor och en vacker underkjortel samt en stor broderad kudde att ha på golfvet, utaf Emma fick jag svart siden till en blus, utaf Alma och Paul fick jag en morgonkofta, marinblå garnerad med siden samt ett par svarta varma underbyxor. Så fick jag en låda eau de Cologne samt vademecum från Ester och Caspar, almenackor samt barnens porträtt i ram, en korg med diverse godsaker utaf Mari. Pappa fick kragar och manschetter, nästdukar, cigarrer, halsdukar så fingo vi utaf Paul Keyser tillsammans 10 buteljer fint parti vin Pappa och jag.  Julmiddagen voro vi på middag hos Keysers, pappa var ganska skral så jag ville att vi skulle stanna hemma men det ville han på inga villkor, han gick dock hem tidigt samttidigt med Elof och Paul följde dem hem. Wi hade ganska trefligt, Soltaus var der samt Pollacks från Hamburg samt några andra gäster, så vi voro en 20 personer tillsammans. Annandagen voro vi hemma var och en hos sig. Soltaus komma en liten stund på eftermiddagen, men gingo så hem igen - Ja nu har ni hört litet hur vi haft det under juldagarna. Bref har vi fått från alla de våra, lilla Athenais och Ludvig hade också skrifvit till Farmor och Farfar. Nu sänder jag eder våra hjertligaste hälsningar samt till alla barnen ett hjertligt famntag från Mamma.   


Lübeck d 26 october 1905


Älskade Ludvig och Elin


Tack för edra bref och det trefliga deltagande för mig och tack äfen mycket för pengarna ni sände. Nu vill jag låta er veta hur Pappas sista dagar och stunder varit. Han insjuknade hastigt i onsdags afton kl 15. Wi hade som vanligt druckit vårt the och han kände sig som vanligt. Kl 10 gick han till sängs straxt han kommit till sängs började han att frysa och efter det kom feber och häftiga smärtor i blåsan samt smärtor i bröst och rygg. Genast på morgonen tillkallades doktorn och fann han det ganska betänkligt, det var influensa med åtföljande blodansamling i lungan samt tillika hans svåra åkomma med blåskatarren. Medicinen han fick tycktes dock slå om så det tycktes bli bättre i bröstet så vi tänkte kanske han går igenom. Han hade ju en märkvärdigt kraftig natur. Men smärtan i blåsan tilltog så förskräckligt att han skrek i smärta de sista dygnen. Han var redig och vid sans ända till sista natten, rosslingarna i bröstet började igen då ock han miste besinningen ock så varade det till kl 10 och 50 då han afsomnade. Stilla och lugnt. Det var för oss, Mig och barnen här smärtsamt att se hans lidande. Gud ske lof att det är öfverståndet och att han fått ro. Ernst kom på qvällen så han hann inte att få träffa honom i lifvet. När Ernst kom var Pappa redan svept och låg i sin Kista. Glasverandan var vackrert ornamenterad med svart och grönt. Två pidestaler med kandelabrar. Han var mycket vackert klädd med mycket vackra blommor. Stod så svalt och skönt der, han var ett ovanligt vackert lik, såg alldeles ut som han sof. Keysers ock Soltau tyckte vi skulle ha fotograferat honom och sändt barnen. Men Alma och jag tyckte det gör så sorgligt intryck ock bättre att minnas honom som han var i lifvet. Wi ha visats så mycket deltagande och vänlighet ock så mycket kransar, ej mindre än 42. Och sådana vackra. Det var en riktig blomsterprakt. Torsdags kväll fördes han till kapellet, Ernst och Paul följde med, och fredag 24 feb kl 3/4 tim 11 var begravningen. Den var så högtidlig och vacker. Kapellet var så vackert klädt. Det hade August Luckmann ställt om, han hade bett att få göra det för pappa, ock så spelade orgeln. Ett mycket vackert tal höll pastor Holst, samma pastor som vigde Ernst och Dora. Det var så många som hedrade pappas minne med sin närvaro. Kl 3 åto vi middag hos Soltau. Wi och Keysers, och gingo sedan hem straxt. Vi voro trötta och upprörda. Lördag morgon måste Ernst hem igen, samt Paul till Marseille, han skulle annars rest hem på Tisdagen. Jag tyckte det var sådan tröst att Ernst kom - Alla har varit så snälla ock deltagande emot mig ock så mycket deltagande har jag känt ock så många bref har jag fått från släkt och vänner - Det blir nog mycket tomt nu efter Pappa och vi komma att sakna honom mycket. Men vi får trösta oss med att han sluppit ifrån lidandet, Vi voro dock genom Doktorn beredda på att ej få behålla honom så länge med den svåra åkåmma som han led utaf. Wi har idag varit ute till Kyrkogården Alma Jag, Barnen ock Pappas sköterska som varit ovanligt snäll och bra. Vi hade tre vackra kransar med som kommit efter. Solen sken så vackert och graven ligger vid skogsbrynet till, det är en ny afdelning utaf kyrkogården. Det står ett träd straxt till venster om grafven och ett mitt för, till sommaren ska vi sätta en liten bänk der man kan sitta och hvila.

   Tänk att lilla Karin förstod att vara ledsen öfver farfars död, det förstod ej Elof dertill är han väl för liten kan jag tro. Lilla Karin är visst ovanligt förståndig för sina år samt känslig. Elof fick vara hos faster Emma under pappas sjukdom ock det var en riktig tjenst hon gjorde oss - Den gamle Luckmann Tant Soltaus Fader är mycket klen, så de tror att det går mot slutet. Han har dock inga plågor utan tynar utaf och kommer troligen att somna in helt lugnt och stilla. Han är vid samma ålder som pappa vore  eget om de skulle följa hvarandra så snart emellertid är tant Soltau mycket upprörd ock ledsen - Ja nu har ni fått en liten skildring hur allt varit här. Och nu önskar jag att ni alla måtte få ha hälsan och vara friska. Här i Lübeck är mycket sjukligt ock det har jag hört att det äfven är i Stockholm. Hur det nu är i Göteborg. Var för all del försiktiga och rätta om er ock nu de varmaste hälsningar till eder och barnen från Alma och mig, samt Elof och Börje.


Mamma


Kära Ludvig

Vi beställde en krans från dig och Elin. Den var mycket vacker med hvita band, på ena sidan stod Elin & Ludvig, på andra stod barnen. Den beställde jag i går och kostade den 10 mark. Det var en prakt utaf kransar o blommor. Här är nu så tyst o stilla och känner vi oss så trötta efter allt vakande och oro. Stackars pappa fick lida så innan han fick ro.

Hjärtligaste hälsningar från syster Alma  


Bild nedan

Telegram från Athenais i Lübeck. Ludvig avled fridfullt på förmiddagen den 21/2 1905. Ludvig och Athenais spenderade några år i Lübeck och Ludvig begravdes även där.